Många kommer säkert ihåg förra valrörelsen när hamburgerrestaurangen Max varnade sina anställda för konsekvenser om Socialdemokraterna och Vänsterpartiet skulle vinna valet.

Det var i kedjans interna månadsbrev för januari, valåret 2014. Man började med det vanliga: företaget gick bra men behövde få fler gäster.

Och så avslutade man med att det var valår – och att det fanns orosmoln. De varnade sina anställda för ”om oppositionen (S+V) vinner valet vill de höja både restaurangmomsen och arbetsgivaravgifterna för unga.

Det vore en fullständig katastrof för oss och branschen och det kommer att få stora konsekvenser för vår tillväxt”. Ett illa dolt hot om att ett valresultat som inte innebär högerstyre skulle betyda att jobben hänger löst.

Bröderna Bergfors, som grundat hamburgerkedjan, visste givetvis vad de gjorde. De driver en stor kedja med många anställda som är unga och kanske också skulle rösta i sitt första val. Och självklart skulle de vilja ha sina jobb kvar också.

Samma visa var det 2010. Då skulle en ombudsman från Byggnads och en S-politiker besöka en NCC-byggarbetsplats i Bollnäs men stoppades vid grinden. I ett brev till alla anställda hade NCC slagit fast att arbetsplatser ska vara ”politiskt neutrala och att politiska möten inte får ske på jobbet”.

Frustrationen kan förstås till viss del – det var enklare att diktera vad människor fick och inte fick prata om förr i tiden, när man också fick avskeda folk utan anledning. Det var skapligt enkelt att göra sig av med både fackligt organiserade och politiska motståndare för bara ett par generationer sedan.

Sedan stiftades det lagar och tecknades kollektivavtal som stoppade tilltagen och det visade sig, irriterande nog för näringslivet, att också arbetstagare hade yttrandefrihet. Man var tvungen att skaffa sig lite mer finslIpade tillvägagångssätt, som en konsekvens av detta.

Men Svenskt Näringslivs kamp för att alla arbetsplatser ska vara fulla av arbetare som gör sitt jobb men lämnar sina känslor och åsikter hemma har aldrig mattats av. Man har länge rekommenderat företagen en restriktiv hållning till politisk verksamhet på arbetsplatserna.

” Det finns ingen skyldighet i lagen att tillåta det, och vi anser att det är olämpligt”, sa Lars Gellner, arbetsrättsjurist på Svenskt Näringsliv, efter att grindarna stängts utanför bygget i Bollnäs.

Inför årets val är uppmaningen till de 60 000 medlemsföretagen kort och koncis: säg nej till politik på arbetsplatserna. Det gäller, såklart, bara om du arbetar. Driver du företag får du säga vad du vill.

För att säkerställa den högerpolitik som behövs för att näringslivet ska kunna håva in ännu mer stålar har Svenskt Näringsliv börjat ge ut ”nyheter” och ”fakta” genom sajter som ska efterlikna nyhetssajter så mycket som möjligt.

Verksamheten bekostas genom medlemsintäkter och medlemmarna uppmanas också att dela innehållet för att opinionsbilda. Man har dragit igång sajterna Ekonomifakta, Jobbfakta och Skattefakta och man står också bakom Arbetsmarknadsnytt, Entreprenör och fPlus, som man påstår är just nyhetssajter.

Arbetsmarknadsnytt har som exempel varit en extremt aktiv kanal för rapportering av hamnkonflikten. Alltid på arbetsgivarens sida. Där har det deklarerats att ”Hamnarbetarförbundets affärsidé är att bråka” och man har spridit rent felaktiga påståenden för att misskreditera arbetstagarsidan – som till exempel att Hamnfyran under hot om strejk skulle ha krävt sin arbetsgivare på fler tv-kanaler och middag med chefen.

Men i veckan sjönk man till en ny lägstanivå när man med sitt 45 000 följare tunga Twitterkonto hängde ut Max Karlsson, en privatperson som hade ställt helt öppna frågor till dem om deras sajter och metoder. Man ifrågasatte i ”vilken roll han frågade”, pekade på att han var medlem i ett LO-förbund och såg till att tagga in hans arbetsgivare.

Inlägget togs bort efter ett dygn efter att många reagerat. Men Max Karlsson fick aldrig någon ursäkt. Det ska de givetvis ge honom.

Beteendet att tagga in folks arbetsgivare för att jävlas med dem är inte nytt men desto lägre och mer desperat när en så pass mäktig organisation som Svenskt Näringsliv ägnar sig åt det.

Och det ger en föraning om att samma näringsliv som förbjuder människor att prata politik på sina jobb själva laddar upp för att bedriva en fulare valrörelse än tidigare år.