Vänstern är känslomässig, högern förnuftig.

Just rationell ville Romina Pourmokhtari (L) låta när hon presenterade regeringens klimathandlingsplan. 

Att utsläppen ökar är enligt henne inte ett problem, utan ganska förståndigt. Att slopa de svenska klimatmålen till 2030 är också ett logiskt beslut eftersom de “spelat ut sin rätt”. Det vill säga: eftersom vi missar dem.

Bakgrunden är EU:s klimatpolitiska utveckling, i synnerhet klimatpaketet Fit for 55. I klimathandlingsplanen skriver regeringen: 

"Att EU nu agerat så kraftfullt mot klimatkrisen innebär att Sveriges rådighet över klimatpolitiken minskat.”

På vanlig svenska innebär det att EU:s klimatpolitik numera anses så ambitiös att vi knappt behöver någon egen. Vi behöver inte egna mål, utan kan anpassa oss till EU. 

Det är förstås trams. Inget i EU:s regelverk hindrar att Sverige har högre ambitioner – och det hyllade Fit for 55 är, oavsett vad Pourmokhtari säger, inte tillräckligt. 

Men ministern hänger upp hela klimatpolitiken på EU – och det kommer snart ge henne fler problem än ökade nationella utsläpp. I Europa är klimatfördröjarna på frammarsch. De vill riva ner det europeiska ramverk Pourmokhtari klamrar sig fast vid. 

Såväl högerpopulisterna som systerpartier till M och KD går till val på att slopa klimatpolitiken. Runtom i Europa protesterar lantbrukare mot omställningen.

Det är helt enkelt sannolikt att stora delar av EU:s klimatpolitik hänger på en skör tråd. Man kan därför fråga sig om detta verkligen är en klok tidpunkt att avskaffa de nationella klimatmålen. Är det så rationellt?