Det här är ett klipp ur ett reportage i SVT:s Agenda. Shekarabi har varit på studiebesök i Danmark för att se om socialdemokraterna i Sverige skulle kunna vinna val på att satsa på bättre pensioner så som socialdemokraterna i Danmark. Men det är klipp som lika gärna skulle kunna vara en illustration av tillståndet för den svenska socialdemokratin som helhet. På väg nedåt. Fundersamt tuggande på det faktum att de stora utförsäljningarna och privatiseringarna, ofta genomförda med Socialdemokraternas goda minne, kan ha gjort det försent att rädda det som en gång var synonymt med socialdemokratin – välfärden.

Hela det marknadsliberala Januariavtalet med Centerpartiet och Liberalerna har försvarats med att det var det enda sättet att hindra att SD får inflytande över politiken. Det vi kan konstatera nu ett år senare är att vi har ett januariavtal där S har sålt ut ännu mer av välfärden samtidigt som SD:s inflytande har växt. Nu sitter både Moderaterna och Kristdemokraterna i samtal med partiet. SD:s röster i riksdagen har använts för att hota med misstroendeomröstningar för flera ministrar. Och inte minst, nu svarar en majoritet av S forna kärnväljare, LO-medlemmarna, att de skulle rösta på SD om det var val idag.

I Danmark gick Socialdemokraterna till val på löften om en ny skattefinansierad typ av förtidspension för utslitna arbetare. Med 300 000 fattigpensionärer och en allt starkare opinion mot höjd pensionsålder och för ett nytt pensionssystem som inte lämnar människor utblottade så har frågan alla möjligheter att bli det som kan avgöra val framöver även i Sverige. Men om det ska avgöras till Socialdemokraternas fördel så måste S tänka över sina prioriteringar.

Socialförsäkringsminister Shekarabi suckar visserligen över att marknadsliberalismen gått så långt att det alla typer av välfärdsreformer blir svåra att genomföra. Men han avfärdar också kraven på en höjd lägstapension med att det är arbetsinsatserna, din inkomst, som ska avgöra vilken pension du får. Det han säger är alltså att är du har valt att arbeta i ett lågavlönat arbete, som undersköterska eller barnskötare, eller om du har haft oturen att bli sjuk, ja, då är det helt rätt att du också får en låg pension. Istället för att socialdemokratiskt (?) säga att den som arbetat i välfärden eller den som drabbats av sjukdom självklart ska ha en trygg ålderdom. Det ska finnas ett skyddsnät. Shekarabi suckar över marknadsliberalismen men uttrycker sig marknadsliberalt.

Socialdemokratin suckar över marknadsliberalismen men fortsätter att genomföra marknadsliberala reformer. Trots den kritikstorm som reformeringen av Arbetsförmedlingen har står S fast vid att privatisering är vägen framåt och fortsätter att försvara januariavtalet. Med alla dess skattesänkningar för rika och med alla marknadsinslag i skolan och vården.

Januariavtalet har inte lyckats att bromsa SD:s framgångar. Januariavtalet gör bara bilden av den svenska socialdemokratin allt mer förvirrad. Och det hjälper inte att Stefan Löfven i sitt jultal säger, med udden riktad mot Vänsterpartiet, att han inte gillar politiker som ”inte vill smutsa sina händer”, alltså inte är beredda på kompromisser för att få något gjort. Det hjälper inte heller att han kritiserar Ulf Kristerssons möte med Jimmie Åkesson med orden ”den typen av spel, där allt blir politisk strategi och ingenting är heligt, riskerar att urholka förtroende för partierna, för demokratin”. 

För kvar står väljarna, kvar står undersköterskorna som arbetar i en underfinansierad vård styrd av marknadsliberala effektivitetskrav, kvar står fattigpensionären och undrar hur långt som S är villiga att smutsa sina händer och vad som egentligen är heligt för den svenska socialdemokratin.