Vad händer med ett land där prostitution sysselsätter 400 000 personer – varav 95 procent är kvinnor – och omsätter 150 miljarder kronor årligen? Mycket. Bland annat sker en förskjutning i hur en människa ser en annan människa, i hur människan ser sig själv. 

Så extrem och genomgripande är denna förskjutning att ett företag helt öppet rekryterar en bordelltestare. Nej, inget skämt. Tyska sajten Kaufmich.com (översatt: Köp mig) är ett socialt nätverk som kopplar samman sexköpare med -säljare.

De tre bröderna som startat upp verksamheten berättar gärna för medier om sin nobla vision, nämligen att prostituerade kvinnor ska få känna sig som fullvärdiga samhällsmedborgare. Jojo. I en intervju med Huffington Post är en av bolagets representanter aningen ärligare: 

”Vi vill bli Tripadvisor för bordeller. Våra kunder ska kunna kontrollera kvaliteten innan de besöker en bordell, på samma sätt som när de bokar ett hotell.” 

Just nu rekryteras en anställd som på heltid ska ligga med prostituerade, med särskilt uppdrag att betygsätta ”service” och ”renlighet”. 

Ska vi gissa att en vit man får jobbet?

Och att han sedan kommer att ägna sig åt att recensera sina köpta samlag – men alltid glömma detaljer som att de prostituerade aldrig bara älskar sex, aldrig har hittat den perfekta sidoinkomsten för att finansiera högre studier, aldrig lockas av det glamourösa eskortlivet och nästan aldrig är födda i Tyskland?

”Tro mig … den goda fittan, som är mjuk, lydig, smidig och muskulös, finner ni inte längre hos den vita kvinnan; allt detta är borta”, skriver författaren Michel Houellebecqs i sin sexturistroman Plattform. 

Grovt och rasistiskt, absolut. Men samtidigt en spegelbild av Tyskland som torskarnas paradis, av Tyskland som en länk i en global kedja av trafficking, ja, slavhandel med kvinnor från det fattiga Europa och från ännu fattigare delar av Afrika och Asien.

Jag kan tycka att prostitutionsdebatten glömmer bort det här, att förhållandet mellan den som köper och säljer har ytterligare en dimension av akut ojämlikhet, av brutalaste rasism. 

Torsken är 2000-talets kolonisatör, lika moraliskt kollapsad som Stanley. Den vita mannens uppdaterade börda är att använda sitt ekonomiska privilegium för att erövra både icke-vita kvinnor och stukad manlighet. 

Men han vill ha bekräftelse. Allra helst av en annan man.

Ingen borde uttala sig om prostitutionens vara eller icke vara förrän den har besökt någon av de sajter där sexköpare utbyter erfarenheter. Inför ett tidigare reportage följde jag de förtroliga åsiktsutbytena, såg ryggdunkningarna männen emellan, hur de laddar upp bilder på kvinnorna, alltid naken hud, nästan aldrig vit. 

Männen kallar det konsumentupplysning. Någon varnar dem som ska resa till Dominikanska republiken: ”Om du åker dit, så undvik en flicka som heter Caroline. Hon är dåliga, dåliga nyheter – minderårig, gravid och narkoman.” Andra klagar över att prostituerade varit ”klocktittare”, att de uppträtt ”arrogant och kaxigt (man kan väl ändå uppträda juste och tillmötesgående)”.

Men mest skryts det. Män som recenserar sig själva: ”Långt över avtalad tid kände jag mig själv snarast tvingad å hennes professionella vägnar att be henne gå.”

Formidabla påsättningar och en alltid lika tacksam hora. 

Han är vit. 

Hon är inte det.

På en av dessa sajter skriver amerikanen Anthony om sin resa till Vietnam, ”ett sexuellt Shangri-la”, men ociviliserat: Lera väller ut från bakgator, ogräs drar revor i asfalten, geckoödlor tittar ner från tak. Anthony tycker att bara rå manlighet kan bemästra detta passiva, kvinnliga djungelrike. Det förtjänar ingen respekt, bara att tas med våld.

Historien råder knappast brist på reseskildringar där män genomgår manbarhetsriter i exotiska miljöer. Vissa, som Anthony, åker till andra kontinenter och ”upptäcker en by full med änglalika vietnamesiska kvinnor som snarare framstår som söta collegeflickor än förhärdade horor”. Andra föredrar att sexturista utan att resa. Kolonisatören kan lika gärna kolonisera en kvinna från Vietnam eller Nigeria på sin kvartersbordell i Berlin eller Köln. Bekvämt och billigt. Till och med gratis om du jobbar för Kaufmich.com och skriver några rader efteråt.

Vi vet att legaliseringen i Tyskland har orsakat mer omfattande trafficking. Är det då relevant att föra ett resonemang om gränsdragning mellan frivillig och påtvingad prostitution? Samtidigt som entreprenörer slåss om sexköparnas kapital med löften om ”18-åriga flickor”, från alla världens hörn och ”billigare än en hyfsad biff”? Det blir meningslöst.

Sexköparen är ingen vanlig konsument. Sexköparen har ingen grundläggande ansvarskänsla, kommer inte att kräva fairtrade. Han vill ha raka motsatsen. Maximalt glapp vad gäller makt och frihet. 

Houellebecq leker i sin roman med tanken att sexköparnas globala kolonialism snart organiseras av resebyråer, som drar nytta av ”flera miljarder individer som ingenting har, som svälter ihjäl, som dör unga, som lever under hälsovådliga förhållanden och som inte har någonting annat att saluföra än sina kroppar och sin oförstörda sexualitet”. 

Skövla ett land, skövla en prostituerad. Därefter vidare till nästa.

Otänkbart scenario?

Titta på Tyskland.

VILL DU LÄSA HELA DAGENS ETC?

Den här artikeln kommer från Dagens ETC som kommer måndag-fredag. En röd dagstidning för en grönare värld. Som prenumerant får du betydligt mer än de artiklar som läggs ut här på www.etc.se. Dessutom blir du en del av ett unikt medieprojekt.

Du väljer själv om du vill prenumerera på papper eller digitalt. Självklart finns autogiro som alternativ.

Beställ här!

Vill du börja med att köpa bara ett nummer? Det gör du här!