”Om hennes föräldrar varit rädda om lakanet så hade de väl inte låtit henne kladda på det eller låta det ligga utomhus i det där vädret.”
Var det verkligen helt nödvändigt att ta genvägen över de få kvadratmeter som demonstranterna upptog nedanför riksdagens trappa?
”Ärligt talat, jag försöker ta mig in till jobbet och göra Sverige bättre”, säger Tobias Andersson till Riks, för att sedan utveckla vad som skulle gå förlorat om han kom en halv sekund senare till sitt skrivbord.
”Motarbeta mycket av det som de (aktivisterna) står för, utvisa utlänningar och så vidare. Det var liksom top of mind hos mig. Tur att jag trampade på lakanet och inte på någon av de som satt där. Det hade ju varit betydligt mer olyckligt.”
Riktiga medier – nej, Riks har aldrig varit journalistik – rapporterar om Tobias Anderssons utstuderade vandring som vore den något chockerande, snarare än väldigt typisk för vem han är och vill vara som politiker. Märkligt. Så kort får minnet faktiskt inte vara.
Den som bevakar Sverigedemokraterna som parti måste känna till trollfabriken. Det vill säga Dagens ETC:s avslöjande i flera delar som kom strax före senaste valet.
Med hjälp av unika källor kunde vi visa hur partiets ledning – inklusive Jimmie Åkesson – har gett nätkrigare order att starta drev mot politiska motståndare och piska upp hat mot myndigheter. Gruppen kallades för Battlefield. Det var inte ovanligt att man spelade sådant som ”Comrade the voices”, den brittiska fasciströrelsens hymn, för att hitta rätt stämning i anonyma kampanjer på Facebook. Källor beskrev för Dagens ETC den här miljön som oerhört giftig:
”Antisemitismen är helt öppen. Man blir avtrubbad till slut.”
Det här handlar inte om något marginellt, utan om en operation i syfte att manipulera den offentliga debatten och störa ut demokratin. En förslagen, noga planerad operation.
”Vi har mängder av simkort för att registrera fejkade Facebook-användare. Jag har 15 konton med generiska namn som Erik Svensson. När vi själva skriver grova saker i de första fyra–fem kommentarerna sätter det tonen för resten av kommentarsflödet”, sa en källa till Dagens ETC.
Granskningen uppdagade att fler än Jimmie Åkesson har smutsiga händer. Och att fixeringen vid klimataktivister inte är något nytt. Speciellt vad gäller Tobias Andersson.
Trollfabriken formerade sig till Operation Ringhals, en aktion som styrdes med järnhand av just Tobias Andersson, och som gick ut på att SD-personer klädde ut sig och infiltrerade en klimatdemonstration där de fotograferade unga engagerade tjejer, som sedan hängdes ut skoningslöst.
”De hade lagt på clownmusik och klippt intervjun så att jag framstod som dum och okunnig. Jag kände mig oerhört förnedrad”, berättade Stina för Dagens ETC.
Tobias Andersson avfärdar granskningen. Istället fortsätter han. Han vill förnedra, han vill skrämmas. Det är metoden. Det är med den vetskapen man ska förstå vad som ligger bakom utspel som: ”Tur att jag trampade på lakanet och inte på någon av de som satt där.”
Alltid hotfull, alltid konfrontativ.
Han njuter av det.
Han bara fortsätter. För att ingen någonsin sätter stopp. För att han tvärtom belönas.
Vad har hänt efter blottläggandet av trollfabriken?
SD fick öppna famnen av borgerligheten.
Andersson fick ordförandeposten i näringsutskottet.
Andersson fick stå i Rapport och hämndlystet kalla Dagens ETC för ”vänsterextrem” utan att få motfrågor.
Han bara fortsätter.
För att ingen någonsin sätter stopp.
För att han tvärtom belönas.
