Sverigedemokraternas presschef Oskar Cavalli-Björkman får stora debatten i Dagens Nyheter. Gratulerar. Han bjuder på sin stora analys av mediernas tillstånd. Politikbevakningen är helt åt fanders, anser han och radar upp allt som är bekymmersamt: känslor, makt, invektiv, glåpord, retoriska halvsanningar, lögner, proffstyckare. Politiken förvanskad till ett spel, nyheter blir skvaller. Girig jakt på trafikmål, reklamintäkter och prestige.
Cavalli-Björkman är allvarlig bekymrad, det är vad man kan utläsa:
”En medielogik som följer sensation i stället för innehåll och resultat riskerar att på sikt skada allmänbildningen i samhället. Det skulle vara förödande för väljarens möjligheter att fatta välavvägda beslut vid de allmänna valen. Det är i slutändan deras demokratiska inflytande som offras på den tredje statsmaktens altare.”
Stora ord.
”Den politiska hårdvara som faktiskt påverkar människors vardag förpassas i allt större utsträckning till initierade branschtidningar med få läsare.”
Låter som ett haveri för journalistiken.
Cavalli-Björkman vill identifiera problemet, han vill dessutom erbjuda en lösning, en livboj som kan lyfta hela det offentliga samtalet ur ”fördummande löpsedelsgröt”, tillbaka till politikens konkreta utfall som gör skillnad i vanligt folks liv:
”Trots denna medielogik pågår regeringens arbete febrilt. Deras utslitna pressekreterare gör allt för att försöka skapa relevans för regeringens digra reformagenda. Fylld till bristningsgränsen med politik som ska sätta Sverige på en ny och bättre kurs. Presskonferenserna avlöser varandra i en farlig fart, samtidigt som de upptagna stolarna i Regeringskansliets presscenter blir färre och färre.”
Ja, det var problemet. Till lösningen.
Medierna måste höja blicken, måste sluta upp med att spekulera om ovidkommande spelteori och ”vad som eventuellt pågår bakom kulisserna”. Varför rapportera om förhandlingens process när man kan hoppa direkt till dess resultat?
Du ser väl vad han gör här.
Cavalli-Björkman lyfter något som många nog kan skriva under på, nämligen att politiken – och bevakningen av politiken – är för mycket sandlåda, för mycket utspel, för många kastade pajer. Men sedan gör han en SD. Ur detta korn av sanning samlas det ihop till ett skred som helst ska svepa bort allting som SD tycker är obekväm, granskande rapportering.
Han vill att vi journalister ska dyka på upp på regeringens träffar och bara berätta vad regeringen säger. (En detalj är hur han här skriver in SD i regeringen, den faktiska regeringen.) Inte peta i öppna sår som vindkraft, inte nämna spårade utbrott. Inte fastna vid ”ovidkommande omständigheter”.
Undrar hur han definierar det.
Trollfabriken?
Kopplingarna till högerextrema profiler?
Folkvalda som tränar med nazistiska kampgrupper?
SD:s omsorg om journalistiken är, kort sagt, det falskaste sedan vargen bäddade ner sig hemma hos mormor.
Gå inte på denna enkla.
Cavalli-Björkman är presschef. Då snackar vi den enhet som konsekvent vägrar att skicka fram sina politiker att svara på kritiska frågor från Dagens ETC. Eller som uppmuntrar sina politiker att ge bedrägliga nonsenssvar. Det handlar alltså om kommunikationsavdelningen. Javisst, den som driver haveristiska propagandakanalen Riks under förespegling av ”konservativ nyhetsförmedling”. Det är dock mest gubbar som gaggar om muslimer och miljömuppar och dragqueens, modererade av hälften så gamla och nästan alltid kvinnliga programledare, headhuntade ur SD-leden.
Det är hos Riks som Cavalli-Björkman väljer att utveckla sitt resonemang.
Så klart.
Inget annat parti höjer konfliktnivån som SD.
Inget annat parti är lika målmedvetet vad gäller att skapa maximal polarisering.
Inget annat parti har samma öppet fientliga inställning till riktig journalistik.
Cavalli-Björkman trollar oss rejält på Sveriges största debattsida.
