Jag tar det från början. På tisdagen kom Jimmie Åkesson med följe till Botkyrka brandstation, ännu ett studiebesök och ännu en gång upplever personal ett obehag inför att Sverigedemokraterna kräver att få tillträde.

Självklart skickade ETC-tidningarna en journalist, Mariela Quintana Melin, redaktör på lokala ETC Stockholm. Hon ackrediterade sig, hon visade upp sin presslegitimation. Inga konstigheter där.

Självklart frågade hon Jimmie Åkesson om syftet bakom besöket, men hon frågade även om hans parti och dess ambivalenta förhållande till rasismen, där han själv upprepar ”nolltolerans” samtidigt som ledande företrädare sprider helt andra, hatiska budskap.

Relevanta frågeställningar. Men det tycker inte Sverigedemokraterna. Intervjun – ”debatt”, enligt SD:s pressansvarige Martin Kinnunen – utanför brandstationen avbröts. Sedan fanns det ingen plats för vår journalist – ”mycket märklig”, enligt Martin Kinnunen – när Jimmie Åkesson förflyttade sig in på själva stationen.

Så här efteråt hävdar Sverigedemokraterna att man i samråd med stationens chefer kommit överens om att begränsa antalet journalister som skulle få följa med. Det bekräftas av Säpo. Inga reportrar, bara fotografer. Bland dem som fick komma in fanns bland andra ETC:s fotograf, men även skrivande journalister – dock inte från ETC.

Mariela Quintana Melin blev alltså nekad av SD och/eller Säpo och det under otrevliga former. Frågan är varför?

Nu bedriver Martin Kinnunen smutskastning. Han menar att en journalist som uttrycker en ”politiserad ståndpunkt” – läs: ställer kritiska frågor om partiets rasism – per automatik är diskvalificerad. Han påstår att vår reporter ”ljög om sin uppdragsgivare”, vilket inte alls stämmer. Han hävdar att vår reporter sågs ”fraternisera med extremvänstern”. Ja, det är givetvis också osant.

Jag är inte förvånad att han gör dessa utfall. Men jag är bestört över att Sverigedemokraternas motvilja tycks ha sipprat över till Säpo-vakterna på plats. Det är den tolkning jag gör av situationen efter att ha talat med Mariela Quintana Melin. Hon var där. Hon upplevde hur hon behandlades annorlunda än övriga journalister, inte minst vad gäller Säpos tonläge: ”Sluta tjafsa!”

Det här är helt oacceptabelt.

Det gör mig orolig, riktigt ordentligt orolig.

Säpo har ett viktigt uppdrag. Folkvalda måste skyddas från våldsdåd, det har Sverige lärt sig efter att en statsminister och en minister mördats. Jimmie Åkesson lever med en hotbild, tveklöst. Just nu pågår rättegången mot kvinnan som tårtade honom i samband med en boksignering. Han berättar själv hur han blev både ”rädd” och ”kränkt”. Poängen är att en gärningsman eller -kvinna kunde ha haft ett annat uppsåt. Säpo bör ha skärpt sina rutiner kring Sverigedemokraterna.

Men sker det till priset av att rapporteringen om partiet begränsas?

Följer nu Säpo önskemål från Sverigedemokraterna om vilka journalister som ska ges tillträde och vilka som ska nekas?

Här kan du läsa hur Säpo svarar. Det övertygar inte.