Inte nog med det, här kan skolor vara börsnoterade, dela ut vinst till aktieägarna och dessutom hålla det offentliga – det vill säga du och jag som betalar skatt – borta från insyn.  

Att Sverige är världens mest extrema land på området beror på den skrupelfria aktören Svenskt Näringsliv. Denna extrema organisation har förändrat Sverige på flera viktiga områden. Skolan är bara ett av dem.

Med hjälp av Svenskt Näringslivs politiska gren har drömmen om att göra vinst på offentlig verksamhet införlivats. När den borgerliga regeringen tillträdde 1991 hastade politikerna med Carl Bildt (M) i spetsen igenom en privatisering utan konsekvensanalys, utan utredning, utan förankring.

Det värsta var att de visste mycket väl vad som stod på spel. 

När en alert LO-utredare sökte igenom OECD:s arkiv hittade han en rapport där OECD varnade Sverige för så drastiska åtgärder.  

Inte minst med tanke på att svenska skolan då hade högt anseende internationellt och var välfungerande. På OECD var man mycket imponerad över att svenska skolan erbjöd en likvärdig utbildning för alla och höll bra nivå.  

Bildt-regeringen lyssnade inte på kritiken. Istället fick vem som helst starta en skola, var som helst och med egna urvalskriterier. Det specifikt öronmärkta statsbidraget för skolan avskaffades. Skolpengssystemet infördes vilket gjorde att den offentliga skolan inte längre kunde planera långsiktigt eftersom finansiering byggde på antalet elever och skolpengen som följer med dem.  

Så krossade Svenskt Näringsliv och regeringen Bildt den svenska skolan.  

OECD-rapporten? 

Den diarefördes inte i Sverige.

Libanon, som jag ofta återkommer till, kan fungera som ett varnande exempel. Statens åtagande är lågt och offentlig investering i skolan är nästan obefintlig, de kommunala skolorna håller därför inte måttet. De privata skolorna har nästan tagit över. Föräldrarna betalar tusentals kronor varje månad i skolavgift för en plats i fungerande skola. Och det är rika aktörer, i synnerhet trossamfunden, som startat privata skolor.  

Baksidan med det här systemet är att eleverna är segregerade. Kristna ortodoxa, katoliker, och muslimer går i skilda skolor. Liksom rika och fattiga. De möts sällan.  

När man söker efter en förklaring till varför Libanon drogs in i inbördeskriget brukar den segregerade skolan lyftas som en av flera orsaker till den fördjupade sektindelningen. 

Det här förstår inte Svenskt Näringslivs egen Pravda, Dagens Industri, som desperat försöker driva linjen att det är en befängd idé att blanda barn.

Nej, det är det motsatta som är det farliga. 

När fria skolvalet skulle införas användes segregation som argument av borgerliga politiker. Man sa att barn i förorten inte skulle vara dömda att gå till närmaste skola i området och bara träffa barn med likartad bakgrund. Med fria skolvalet skulle elever från arbetarhem i teorin kunna gå på fina skolor i innerstaden. Istället blev det raka motsatsen. Barn med föräldrar som gör aktiva val har samlats på vissa skolor och övriga barn på andra. Och nu används segregation som argument för att bibehålla det nuvarande systemet.  

Skoldebatten har med rätta tagit fart men ingenting tyder på att nuvarande system kommer att förändras. Det finns ingen parlamentarisk konflikt kring detta i nuläget eftersom partierna har låst fast frågan i Januariöverenskommelsen.  

Men ingenting hindrar oss föräldrar, lärare och medborgare att fortsätta sätta press på våra politiker. Och nästa val har vi chansen att välja de politiker som sätter elevernas behov före ägarnas.