Personligen är jag dock övertygad att vi om tio år har samma generade mummel om denna satsning som vi i dag har över den etanolsatsning Sverige inledde och som ledde till ännu mer bensinbilar på gatorna. 

Problemet med biobränsle är enkelt. De skapar lika stora utsläpp som oljan. När myndigheter och energiekonomer räknar utsläpp så syns inte det, man räknar nämligen med att biodiesel kompenseras genom att ny skog växer upp på sisådär 40 år. (Med den logiken skulle vi kunna fortsätta med vanlig diesel och i stället låta skogen växa ännu mer. Det är så Polen försöker försvara sin kolkraft …) Men när klimatforskare mäter koldioxidhalten (som nu är runt 408 PPM – miljondelar i atmosfären) ser man att utsläppen ökar. I statistiken ser det ut som en minskning (du har säkert läst om minskade utsläpp) men i verkligheten ökar växthusgaserna. Och självklart är det då statistiken som styr politiken, inte verkligheten.

Så koldioxidhalten kommer att öka, trots biodieseln.

Nu får jag ett mejl. Kerstin Hansson skriver: ”Jamen, istället för att kritisera borde du berätta vad de ska göra. Hur ska Örebro ställa om?”

Okej.

För sex år sedan höll jag föreläsningar för miljöpartister och sossar och vänsterpartister och fackförbund kring det jag kallade ”elektrifiera vägarna”. Det var strax efter jag skaffat min andra elbil och jag ansåg att teknikrevolutionen redan var klar. Bara politiska beslut fattades.

Men då upptäckte jag att även de mest klimatoroliga av någon anledning trodde att elvägar var ”orealistiskt”. Man gav upp innan man provade tanken. Orsaken var – insåg jag – att en ny infrastruktur kräver beslut som går emot många. 

Så låt oss räkna på Örebro.

Kommunen behöver besluta att om fem år är det förbud för utsläppsbilar i stan. Fem år är en bra tid eftersom av Örebros cirka 57 000 bilar kommer de flesta att bytas inom den tiden. Stadens invånare får tid att byta till eldrift.

För att ekonomiskt klara det bör elen för medborgaren vara gratis. En elbil gör ju nytta för alla, den minskar utsläpp, medan diesel skapar problem – det vill säga kostnader – för alla.

För att klara gratis el måste staden då satsa på att peta in lika mycket el i nätet som elbilarna drar. Det betyder 100 GWh (en elbil använder 2 000 kWh per år). Det låter mycket, med det är bara tre procents ökning jämfört med länets elförbrukning i dag. Enklast gör man det genom att sätta upp 100 MW solceller runt om i stan. Kostnaden blir utslaget på 25 år ungefär 40 miljoner per år. Det vill säga en skattehöjning på cirka 0,5 procent (kommunen har över sju miljarder i skatteintäkt). Sedan kan alla köra gratis och rent resten av livet.

Men var ska de ladda? Alla parkeringsplatser måste ha elkontakt. Antingen använder man lyktstolparnas ledningar eller också laddar man med induktionsplattor under bilarna (tekniken är klar). Självklart ska Ica Maxi och Biltema med flera köpcentrum ha laddare för kunderna som obligatorium. 

Resor inom kommunen är nu avklarade men plötsliga resor till Göteborg, Stockholm eller Luleå måste lösas med snabb-laddare. Här behöver kommunen stöd av regeringen som kan införa laddningsobligatorium på alla bensinmackar. (Det är bra för dem också, annars har de ingen att sälja varmkorven till om några år). Snabbladdare var femte mil är då löst. Det finns 2 600 bensinstationer i landet, kostnaden för 5–6 snabbladdare per station är cirka 2,6 miljarder, alltså en hundradel av bara OKQ8:s omsättning utslaget på tio år.

De tunga långväga transporterna? Örebro själv kan ju inte sätta upp eltrådar över landets motorvägar, så om staten inte gör det på grund av talloljedrömmar så måste eldriften bli genom vätgas. Det här är mycket dyrare än el från batteri (när man gör vätgas av vatten med el blir energieffektiviteten ungefär hälften mot när man laddar direkt i ett batteri), men enklare att tanka för stora fordon och utan utsläpp.

Nu har vi fossilfri trafik i Örebro. Alla bussar har bytts ut successivt mot elbussar, en del är trådbussar, andra batteri och stadens alla elcyklister får självklart ladda gratis överallt de också. För att understödja samåkning kan staden införa ersättning för den som tar upp passagerare (busskortet gäller) och cyklister kan få stöd genom att man har samma system som för trängselavgifter fast tvärtom. Cyklar man till jobbet får man betalt.

Jag vet, detta är ett rätt konservativt förslag, om något år är elbilarna ännu bättre, laddningen snabbare och priset lägre. Men räknat från i dag ser omställningen ut så här.

Ingen trängsel, ren luft, billigare transporter och rättvist för alla.

Orealistiskt? 

Eller en härlig omställningskamp?

Vad tycker du?