Regeringen slår ner på ränteavdraget. Men inte på det sätt som ekonomer under åratal förespråkat – att trappa ner det för att undvika skenande bostadspriser, bubblor och orimligt stor privat skuldsättning. (Utfasningen hade förstås varit bäst att påbörja när räntorna var låga, men den chansen har många regeringar försuttit.)
Men man rör inte det ränteavdrag som kostade staten 42 miljarder kronor i fjol och saknar övre tak.
Istället ger man sig på konsumtionslånen. Ränteavdrag ska inte kunna användas till lån utan säkerhet, så kallade blancolån. De innebär att du lånar en summa pengar som du kan använda till vad du vill – ofta med mycket hög ränta. Under två år ska regeringen fasa ut dessa ränteavdrag.
Att sådana lån ofta är ett otyg är jag den första att säga. En mer sund kultur och begränsningar av de som ger ut de här lånen, vore verkligen av godo.
Men regeringens hastiga utfasning av ränteavdraget kommer att slå hårt mot de som redan har det sämst. Många som tar dyra lån utan säkerhet gör det för att de saknar alternativ. Inte sällan kan det handla om missbruk eller spelproblem. Att dessa personer sedan kan få ett ränteavdrag, har räddat många människors privatekonomier.
När nedtrappningen sker så snabbt kommer det innebära att tusentals fler svenskar hamnar hos Kronofogden – det skriver nämligen myndigheten själv i sitt remissvar. En anmärkningsvärd åtgärd i rådande ekonomiska läge. Särskilt som att dessa typer av lån – till skillnad från ränteavdraget för bostäder – knappast är den stora samhällsekonomiska risken i sammanhanget.
Riktigt intressant blir det dock när man ser hur regeringen omarbetat förslaget efter remissinstansernas synpunkter. Förlänger man utfasningen för att underlätta för de mest utsatta? Nej.
Istället justeras förslaget så att begränsningen inte omfattar luftfartyg och skepp – det vill säga privatjet och lyxyachter. Man häpnar. Det är som en parodi på högerpolitik.
Är det överhuvudtaget rimligt att ensamstående låginkomsttagare ska hjälpa till att subventionera lån för lyxyachter?
Man kan invända att privatjet och lyxyachter förstås är en säkerhet, till skillnad från andra typer av konsumtionslån. Men då måste man fråga sig: är det överhuvudtaget rimligt att ensamstående låginkomsttagare ska hjälpa till att subventionera lån för lyxyachter? Att i en klimatkris underlätta för inköp av privata flygplan?
Högerlutningen fortsätter när det gäller skattesänkningarna. De flesta löntagare och pensionärer får sänkt skatt. Men allra mest pengar i månaden får de som tjänar mest. Här kunde man gjort en annan prioritering och istället satsa på den välfärd som går på knäna.
Sjukskrivna och arbetslösa, som drabbats allra hårdast av inflationen, verkar inte få någon lättnad alls. Men paprikan – eller falukorven – blir knappast billigare för dem.
För att riktigt illustrera saken kan nämnas att Försäkringskassan begärde 1,1 miljarder för 2025 för att kunna göra sitt jobb ordentligt. De får istället 820 miljoner – samtidigt som myndigheten får fler uppdrag. Som jämförelse kostar avskaffandet av flygskatten 1,8 miljarder i uteblivna intäkter.
Som om allt detta inte vore nog ska bostadsbidraget för barnfamiljer sänkas. Det blir upp till 800 kronor mindre i månaden i januari, och sen uppemot 2 100 kronor från och med juli. Det blir en ordentlig smäll för många efter jul.
Sällan har den råa klasspolitiken varit tydligare. De rikaste ska få hjälp att köpa lyxartiklar via skattesedeln medan de mest utsatta och desperata ska veta hut och inte belåna sig i onödan.
