Ungefär så brukar det låta, oavsett om det handlar om Ebba Busch (KD) som drar spökhistorier om hur förnybar energi kommer att försänka hela nationen i ett evigt mörker, eller om det borgerliga fyrfrontskriget mot Miljöpartiet under valrörelsen. Omställningen som ett hot mot både ekonomi och bekvämlighet. Omställningen som galenskap.

Den som argumenterar på det här sättet – inte direkt och drastiskt minska utsläpp, bara satsa på nya lösningar som på sikt gör skillnad – brukar utge sig för att tala i majoritetens intresse. Tyvärr måste de från och med nu stånga sina pannor mot en forskningsrapport som konstaterar att de snarare springer någon helt annans ärenden. 

Inte majoritetens. 

Istället enprocenternas. 

Det är från denna rapport, publicerad i Joule, staplarna här ovan hämtas. Hur slår det om fossila investeringar regleras eller stängs ner, det som brukar kallas “stranded assets”, förverkade tillgångar? Vilka grupper i samhället drabbas när kapital imploderar, allt för att garantera en framtid som faktiskt är värdig för dagens barn och deras barn? 

Lucas Chancel, professor i ekonomi vid Sciences Po i Paris:

”Vi visar att huvuddelen av de ekonomiska förlusterna i samband med ruttna, förorenande tillgångar skulle bäras av de rika. Endast en liten del av de ekonomiska förlusterna skulle bäras av arbetar- och medelklassen eftersom de inte har någon eller relativt liten ekonomisk förmögenhet”, säger han till The Guardian.

Det är synnerligen tunga namn som ligger bakom forskningen. De har alltså inte höftat fram att EU och USA skulle behöva acceptera att mer än 5 500 miljarder kronor skulle brinna inne om världen ska stanna vid två graders upphettning. De har beräknat vad det skulle kosta att minska produktionen vid fler än 40 000 olje- och gasfält så att den överensstämmer med en ”lower-carbon future” snarare än med aktieägarnas förväntningar. Till sist blir det en fråga om vilka som är ägarna. Forskarna svarar på det genom att samköra olika register för exempelvis skatt och förmögenhet.

Två tredjedelar av förlusten hamnar hos den rikaste tiondelen.

Varav hälften hos den rikaste hundradelen. 

Stackars jätterika, tänker ingen, och det behöver heller ingen göra, för forskarna menar att dessa individer ändå har en så diversifierad investeringsportfölj att den fossila smällen inte skulle utgöra en procent av deras nettoförmögenhet.

Är det därför vi bränner planeten till aska?

För att den rikaste procenten inte ska förlora ens en ynka procent av sina tillgångar?

Ja, inte är det för att resten av oss skulle dömas till armod. I en ojämlik värld är vi inte lika exponerade mot det fossila. Vi äger mindre av det, precis som vi äger mindre av allt annat, och därför har vi heller inget att ”frukta från snabbt agerande”, säger Lucas Chancel, ”särskilt om regeringar bestämmer sig för att kompensera för förlusterna, och det kan ske med relativt låg kostnad”. 

Precis här bultar fossilkramarnas egoistiska hjärta.

Vissa politiker förstår det, deras argument om vanligt folks utsatthet är således lögner av det mer cyniska slaget. Andra politiker förstår det inte, deras roll i den yttersta tiden blir att lalla bort avgörande veckor, månader och år som nyttiga idioter.

Klimatkrisens värsta förluster är alldeles oavsett inte ekonomiska. Definitivt inte jämlikt spridda över populationen. Det har politiker i countyt Multnomah, Oregon, USA, tvingats uppleva. Värmeböljan för två år sedan dödade 69 personer. Därför stämmer man nu ett stort antal fossila företag och propagandamakare, bland andra BP, Chevron, Exxon, Koch och Shell.

”Värmekupolen som kostade så många liv var ingen naturlig väderhändelse. Det hände inte bara för att livet kan vara grymt, och det kan inte heller rationaliseras som bara ett mysterium om Guds vilja”, heter i ansökan.

"Snarare var värmekupolen en direkt och förutsägbar konsekvens av de tilltalades beslut att sälja så många fossila bränsleprodukter som de kunde under senaste sex decennierna.”

Multnomah vill ha totalt 550 miljarder kronor. 

Vilka som dog?

Framför allt äldre amerikaner, framför allt låginkomsttagare, framför allt den som inte hade råd med luftkonditionering.

Vanligt folk.

Som har allt att vinna på omställningen.

Och absolut ingenting att förlora, om politiker äntligen gör vad de måste.