Sverige skämmer ut sig och det är inte bara regeringen, såväl V som M hänger på. Varför S och MP målar in sig i ett hörn där man blir extrem handlar inte ens om pengar, det är inte svenska skattebetalare som finansierar det här, det är EU som helhet och det finns inget i förslaget som minskar det stöd svenska regioner får, snarare tvärtom. (Svensk glesbygd är idag en stor nettomottagare av EU-stöd och pandemin kommer inte minska stödet till den turism och den utveckling som behöver startas där.)

Nu försöker partiföreträdare tala om detta som man talat om landets ”statsskuld” men de här bidragen är ingen statsskuld, de är unionens gemensamma skuld till sig själv. Pengarna lånas ju inte av Kina eller USA, det är unionen själv som skapar medlen. Antingen direkt via ECB eller indirekt via att ECB ger medel till privata banker. De kommer i praktiken aldrig återbetalas eftersom det blir meningslöst för en union att beskatta sig själv för att betala sig själv. Det är troligen därför man talar om 40 års ”återbetalningstid”, det betyder att en normal inflation löser upp skulden av sig själv.

Så vad är det som gör att just Sverige är emot bidrag inom unionen, vad är det som gör att Sverige så enögt vill skapa lån som stater sedan under årtionden ska ”betala tillbaka”. Har man inte lärt något av vad som händer med ett land som tvingas till den ständiga åtstramning som Grekland går igenom? Landet är fortfarande hjälplöst i en sluttande spiral eftersom man aldrig kan satsa, bara minska. På vilket sätt har det gynnat EU och Sverige?Vad är det man åstadkommit förutom ny massfattigdom, pensionshaveri och en korrupt privatiseringsvåg? Där den enda kraft som gjort ekonomiska satsningar är Kina (och det är inga klimatvänliga satsningar för övrigt). Varför vill Sverige se länder som Spanien, Italien och Portugal gå samma väg? Eller för den delen Belgien?

Hur kan detta självklara, ge stora bidrag vid en pandemi, bli något otänkbart när Sverige själv skänker bort hundratals miljarder i direkta bidrag till företag, efterskänker skatter och ger stöd? Samtidigt som landet av covid-19 tvingats överge de fördummande fraserna om ”betala statsskulden”, samtidigt som S tvingas lätta lite på sjukregler och a-kassa så ska man vara ”hård” i EU.

Nej det är inte lätt att förstå.

Men låt mig presentera en teori.

Svenska partier vill egentligen inte vara med i EU, man är det för att man måste då 50 procent av exporten handlar om att sälja till EU-länderna. Det mesta av resten går till Norge och övriga Europa. Under tio procent går till USA och under fem procent till Kina.

Medlemskap i EU handlar om fördelar för näringslivet, det förenklar affärerna och kostnaden är löjligt liten i förhållande till affärernas omsättning.

Men EU i övrigt vill svenska partier hålla långt borta.

Inte ens i klimatpolitiken vill man se en överstatlighet (den hotar svensk skogspolitik) och ännu mindre när det gäller den makt riksdagen har över skatter och budgetar. Svenska rikspolitiken har ju gjort svenska kommuner maktlösa vad gäller den egna ekonomin (staten styr både utgifter och inkomster i praktiken), riksdagens ledamöter vill helt enkelt inte bli lika maktlösa gentemot en union. Därför är svenska partier är emot i stort sett alla förslag som handlar om gemensamma regler utöver handel, även om de faktiskt skyddar medborgare från utnyttjande. Tänk minimilön eller minimipension eller gemensamma skattenivåer för företag eller finansskatt eller förmögenhetsskatt. Sverige är emot allt eftersom man är emot själva idén om EU. Man vill bara ha affärerna.

Att alla från V till M nu gör bort sig genom krav på att stoppa gemensamma solidariskt betalda bidrag och istället införa lån där stater ska tvingas ”reformera sig – det vill säga privatisera – är en mycket märklig slutpunkt för svensk EU-politik.

Plötsligt blev vi de extremaste av de extrema.

Att Merkels Tyskland tvärvände och skapade förslaget ihop med Frankrike och Macron är lättare att förstå. Tyskland vet vad som händer i Italien och Spanien om EU sviker här. Brexit blev inte slutet på EU, däremot blir pandemin det.

Som svensk vill jag titta åt sidan för att inte behöva skämmas över vad våra företrädare nu gör.

Som socialist blir jag generad över retoriken från S och V.

Som klimataktivist förfärad över hur MP löper med.

Det slutar inte bra för den svenska rösten i EU-politiken, det här.