Musk har jetlag och vill mest prata om sin fixering vid att mänskligheten – läs: han själv – måste skaffa otroligt många barn. Norberg vill däremot hinna med ”allt från Paul Ehrlich och socialism till Cicero och Henrik Sjöfararen”. Resultatet är definitivt inte en reguljär intervju. Mer ett beundrarbrev som doftar tonåring och jordgubbe. Exempel:

”Nu är det faktiskt jag som avbryter och säger att han har varit väldigt generös med sin tid, men att jag inte vill ha på mitt samvete att vi aldrig kommer ut i rymden. Vi får lösa våra meningsskiljaktigheter om Ukraina och familjepolitik någon annan gång.”

Skammens rodnad.

Norberg får väl svärma, men när Timbro ger det här viss betydelse kan det ju vara på sin plats att notera formuleringar som att Musk inte alltid ger ”intrycket av balans”, att han har för ovana att sprida ”tvivelaktigheter de mer generande delarna av populisthögern”. 

Kan man säga. 

Eller så kan man säga att Musk förvandlat den för 440 miljarder kronor inköpta plattformen X, tidigare Twitter, till en digital pestråtta – och till sin megafon för att bröla ut skogstokiga konspirationsteorier om transpersoner och folkutbyte. 

Han har dessutom en svår fixering vid judar. Som antisemiter brukar ha. Faktum är att han nyligen tvingades besöka Auschwitz för att försöka förmå folk att glömma att han anser att judar hatar vita människor.

Tvivelaktigheter? 

Kan man säga. 

Om man egentligen mest av allt längtar efter att berätta att en jätterik, jätteviktig person råkat upptäcka ens bok.