Resultatet av det budgetförslag som övergångsregeringen presenterade i veckan (och som kanske går igenom om inte Alliansen och SD gör gemensam sak) innehåller skattesänkningar för pensionärer med över 17 000 kronor i månaden. Det var andra steget i den skattesänkning för pensionärer som S- och MP-regeringen lovat att genomföra. Det första steget kom tidigare i år. Då handlade om pensionärerna med de lägsta inkomsterna.

Skattesänkningen i den här omgången handlar om 350 kronor mer i plånboken i månaden för de som har en inkomst på 25 000 kronor. Mindre för de som har en lägre pension.

350 kronor eller mindre! Det är knappast något som förändrar livet för landets pensionärer.

När Stadsmissionen larmar om att allt fler av dem som söker hjälp för att få mat för dagen eller bidrag till nya kläder är äldre som inte får pensionen att räcka, när varannan kvinna som jobbar hela sitt yrkesliv får så låg pension att hon tvingas ansöka om statligt grundsskydd, så kallad garantipension, och ändå hamnar under fattigdomsgränsen. Då är det något fel på systemet, inte på dem som får pensionen och sänkt skatt för pensionärer kommer inte att fixa det.

Systemet är byggt för högavlönade (män) som jobbar heltid hela livet, aldrig är sjukskrivna, som har fasta jobb, tjänstepension, eget sparande och som dessutom gillar och kan spekulera på börsen. Men verkligheten ser inte ut så. Och när verkligheten slår till och pengarna inte räcker då blir den så kallade pensionsgruppens (som består av en ledamot från S, MP, C, L, M och KD och som ska ”värna pensionsöverenskommelsen”) åtgärd att besluta om att höja den lägsta pensionsåldern från 61 till 64 år. Vi måste alltså jobba mer och längre. Hela ansvaret hamnar på dem som redan sliter.

Pensionsgruppens argument är att medellivslängden i Sverige ökar med 3,5 timme per dygn och att det därför att rimligt att vi jobbar längre. Men det är inte riktigt sant. De senaste siffrorna från SCB visar att visst ökar medellivslängden – för vissa, men inte för alla. När högutbildade 30-åriga män ökar sin förväntade livslängd med 8,5 månader har lågutbildade kvinnors förväntade livslängd minskat 2,5 månader sedan 2012.

Fruktansvärda siffror som visar på den brutala klyvning som pågår i vårt land och som när det gäller pensionerna innebär att kvinnor kommer att få jobba ännu mer under sina korta liv utan att få en pension de i alla fall inte kan leva på. Eftersom pensionen dessutom blir lägre för varje generation så måste de som är födda på 70-talet jobba tills de är 70 för att få lika mycket som tidigare generationer.

Pensionärsorganisationerna försökte göra pensionerna till en valfråga. PRO samlade in 75 000 namn som kräver höjd allmän pension som lämnades över till Stefan Löfven i form av ett långt kvitto. Ändå var det förvånansvärt tyst om pensionerna. V och Fi kräver att systemet ska göras om men eftersom hela pensionsfrågan har lyfts bort från riksdagens arbete till pensionsgruppen, där det krävs att ledamöterna är överens, så kan varje sådan debatt kväsas i sin linda. Helt odemokratiskt.

Nu när hela riksdagen ändå är i gungning, när gamla samarbeten ändå måste brytas upp, är det vara läge att också skrota pensionsgruppen. Låt frågan debatteras fritt. Låt partierna bekänna färg när det gäller hur stora delar av vår befolkning ska ha det när de inte längre ska jobba. Är det den gamla fattigvården som ska få en renässans? Eller är det dags att skrota hela detta ohållbara och orättvisa system och bygga något nytt?