Inslagen i de lokala nyheterna har blivit ett återkommande tema kring varje terminsstart. I Uppsala kan man läsa om 18-åriga Matilda som blir uppringd av män som vill dela sin etta med henne och visa henne runt i staden. Problemet är inte heller nytt. Förra året larmade flera unga kvinnor i Umeå om obehagliga samtal från okända män, där en man frågade en ung tjej om hon gillade sexleksaker.

Boendesituationen för landets studenter är sedan flera år sedan utsatt och i sin senaste rapport visar Sveriges Förenade Studentkårer, SFS, att läget är fortsatt pressat.

I rapporten från SFS kategoriseras städerna med campusundervisning aningen som röda, gula eller gröna. För att en stad ska klassas som grön ska studenten erbjudas bostad under första terminen. Bostaden ska dessutom ligga på rimligt avstånd från campus och ha en hyra som står i proportion till dagens studiemedel.

Fler städer än förra året är i år listade som röda, vilket innebär att studenten inte kan erbjudas en bostad under höstterminen. Hit räknas inte bara de största studentstäderna som Stockholm, Malmö, Lund, Göteborg och Uppsala, utan även mindre städer som Visby, Skellefteå, Kiruna och Varberg.

Årets rapport visar att hisnande 70 procent av landets studenter bor på orter där de inte kan erbjudas bostad under sin första termin.

När studenter rapporteras tacka nej till studieplatser på grund av boendesituationen är det dessutom ett jämlikhetsproblem när den med pengar kan köpa sig en bostadsrätt för studietiden, medan andra tvingas avstå eller ändra sina studieplaner.

På flera platser runt om i landet är situationen så illa att hotellkedjor, till synes utan att skämmas, erbjuder långtidsuthyrning för studenter. I Göteborg kan du som student nu säkra boende för det nätta priset 10 500 kronor i månaden, medan ett rum i det av SFS gullistade Karlskrona ligger på 12 000 kronor.

I relation till detta bör det påtalas att CSN i dagsläget ligger på runt 13 000 kronor i månaden, om du tar fullt bidrag och lån, och att det som SFS anser vara en rimlig hyra är 30 procent av detta – alltså runt 4 000 i månaden.

Den som har insyn i hur bostadsmarknaden för studenter – eller unga i allmänhet – ser ut i realiteten kan tycka SFS.s krav är skrattretande. En snabb sökning efter studentbostäder i Stockholm visar att en etta i Sollentuna för över 7 000 i månaden inte hör till ovanligheterna, medan du i Göteborg kan få en härlig etta i Eriksberg för 8 500 kronor.

Det är inte bara de höga hyrorna som ställer till det, i exempelvis Göteborg är det inte heller ovanligt att den genomsnittliga kötiden för en studentbostad ligger på cirka 30 månader. Den som påbörjar en treårig kandidatutbildning kan alltså hoppas på att få en trygg bostad till sin sista termin – lagom till att det är dags att börja arbeta och ge sig ut på den minst lika hårda allmänna bostadsmarknaden.

Det går med andra ord gå att uppfatta SFS kriterier som världsfrånvända, men i realiteten skvallrar diskrepansen mellan kraven och verkligheten snarare om det totala haveriet svensk bostadspolitik.

Läget på bostadsmarknaden för studenter är inte ett isolerat problem – det är minst lika tungt för unga i allmänhet. Enligt en rapport från Länsförsäkringar bor 77 procent av landets unga i en kommun med underskott av ungdomsbostäder. 

Situationen för studenterna är som tidigare år oroväckande, och läget ser inte bättre ut för unga i allmänhet. När långtidshyra av ett hotellrum blir ett reellt alternativ för den som vill ha tak över huvudet – utan att utsättas för sexuella närmanden av främmande män – är det uppenbart att svensk bostadspolitik havererat och svikit den unga befolkningen.