Näringslivets sluggers kallas ut att ”vittna” om att utan privata – men offentligt finansierade – alternativ återstår bara utplattande, begränsande, kommunal katederundervisning som tvingar föräldrar som bryr sig att skriva ut sina barn till släktingar, allt för att komma nära en kvalitativ friskola.

Kritik mot att elevpeng blir vinst som blir utdelning som slussas ut ur landet?

Främlingsfientlighet!

Alla som inte tycker som friskolorna är fanatiker.

Alla som vill reglera hur bolagen använder pengarna de får är extremister.

Nej, det är inte lätt att känna igen sig för den som visst tycker att det kan behövas alternativ till den kommunala skolan, men att dessa alternativ inte kan ha som främsta drivkraft att göra ägarna förmögna, och att dessa alternativ inte ska tillåtas försämra förutsättningarna för hundratusentals barn.

Då är du kommunist.

Allra minst.

Friskolorna har satt i system att bemöta rimliga argument – och fakta – med orimliga argument.

Tror de själva att någon accepterar att det är omöjligt att ge barn trygghet och pedagogik om man inte samtidigt kan dela ut miljoner till ägarna?

Tror styrelsen för Academedia att skattebetalare köper att skolorna skulle bli sämre om 185 miljoner kronor – den föreslagna utdelningen – istället återinvesteras?

Ju rimligare kritik, desto orimligare defensiv.

Det här gäller även för branschens ständigt närvarande, ständigt lättretliga blindtarm av politiker och debattörer.

Du måste läsa PM Nilsson i Dagens Industri.

Ett slags svanesång över en marknadifierad skola som till sist upptäcker att den inte ens kan simulera moraliskt hållbara skäl till sin egen existens.

Ett slags vild reträtt till det som blivit den svenska högerns mest bekväma hörn.

Kulturkriget.

Hans ledare kan sammanfattas:

Invandring förstör Sverige.

Alltså finns friskolorna.

Ja, även detta är invandringens – invandrarnas – fel.

Så här presenterar PM Nilsson sin egen slutsats på Twitter:

”Det finns något häpnadsväckande kallsinnigt i synen på skolelever. Först kör man en revolutionär migrationspolitik som knäcker skolorna i mindre orter och i storstädernas förorter. Sedan ska eleverna ta smällen för att skolorna inte klarar sina uppgifter.”

Det finns något häpnadsväckande kallsinnigt i synen på skolelever. Först kör man en revolutionär migrationspolitik som knäcker skolorna i mindre orter och i storstädernas förorter. Sedan ska eleverna ta smällen för att skolorna inte klarar sina uppgifter. https://t.co/FxFLLi1NmA

Tänk att vi bara för några år sedan betraktade PM Nilsson som en balanserad liberal, av den sort som bryr sig om klimatkrisen och har sociala ambitioner.

Det var då, det.

Nu gäller att misskreditera själva idén om att svagare och starkare elever kan samsas i ett klassrum. Att skolan ska hjälpa barn att möta Sverige.

Det har inget värde, det är snarare misshandel, att med tvång bromsa det kompetenta barnets intellektuella utveckling.

För vem bryr sig om jämlikhet, att vi ska möta varandra, så olika vi nu kan vara.

”Det är inte där man har fokus som förälder. Snarare är man stressad över att undervisningen sackar efter och i alltför hög grad anpassas till elever som inte hänger med.”

PM Nilsson talar för alla men utgår från sig själv.

Och från det skuldbeläggande föräldraideal som bolagsskolor använder som bränsle för vidare expansion.

Med den logiken skriver PM Nilsson att Björn Åstrands utredning om en mer likvärdig skola är ”besatt av denna process”, det vill säga att svagare elever kan ta snabba och förbluffande kliv om de inte per automatik sållas in med andra elever som står inför samma utmaningar.

Om de bara får en chans.

”Denna tankefigur har diskuterats för lite. Är det rimligt att elever via en mer ’blandad elevsammansättning” ska förmå lärare att stanna och elever med sämre förutsättningar att fungera bättre? Är inte det skolans uppgift?”

Och:

”Man kan inte ålägga barn att vara producenter av jämlikhet. Det är inte deras ansvar. Om de ska ta detta ansvar bör de tillhöra den pedagogiska personalen och få betalt.”

Så låter den fullgångna marknadifieringen.

Omfattande såväl själ som samhälle.

PM Nilsson kunde lika gärna ha diskuterat en krater på månen. Lika avlägsen är den kommunala skolan för honom, likaså dess uppdrag att bidra till att integrera barn som är nya svenskar.

Han känner inget ansvar.

Han är kund.

PM Nilsson gör skillnad på förälder och förälder, på barn och barn. Några måste bli kvar bland invandrarna, ”ta smällen”, ”absorbera problemen”. Andra förbereder istället sina avkommor på att konkurrera globalt.

Friskolorna som gated community.

På betryggande avstånd från syrier, afghaner, irakier, somalier och andra som inte är exakt som en själv.

Friskolorna med blindtarm vill att vi glömmer bort att vi är medborgare, att vi förkastar att vi kan vara något mer än individer.

Invandring förstör Sverige.

Alltså finns friskolorna.

PM Nilsson har gjort sin resa.

Han är framme nu.