I Frankrike står ett stort antal rödmosiga halvfulla fotbollssupportrar och gastar ”alla som inte hoppar är SAS-piloter” medan de väntar på att Sveriges match ska börja. Många tog sig dock inte ens till Frankrike, för det gick inga SAS-flyg.

Rubrikerna och medierapporteringen kring den strejk som piloterna i SAS bedrivit till och med i början av den här veckan har nästan enkom varit negativa och ganska ofta rent förnedrande och förlöjligande. Det har handlat om lyxstrejk. Om att piloter, som redan har sjukt glassiga jobb, gapar efter ännu mer. Och så har de redan säkert 90 000 kronor i månaden. Vilka as. En vanlig städare i Sverige tjänar typ 16 300 kronor i månaden och här kommer de där snobbiga jävlarna och ställer till med kaos.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Alla verkar ha ”drabbats” av piloternas strejk. Alla. Även de som inte ens skulle flyga just då har drabbats. Även de som alltid egentligen bara flyger med superbilliga skitbolag som Ryanair har drabbats. Hela mitt Facebookflöde har drabbats. Och alla är följaktligen jättekränkta och har givetvis rätt att ifrågasätta både den svenska strejkrätten och piloternas krav.

Svenska Flygbranschen, arbetsgivarparten, har haft det hur lätt som helst i den här konflikten. De har haft både Svenskt Näringsliv och stora delar av svenska folket med sig mot de strejkande piloterna. De har kunnat komma ut med sina åsikter och med sina tankar om strejkvapnet som sådant. "Ja, det är absolut en lyxstrejk", har de kunnat bekräfta för alla källkritiksbefriade människor hemma i stugorna, som suttit och retat upp sig på hur bra piloterna egentligen har det.

Men det fanns en tid, för inte så länge sedan, när det lät annorlunda.

Kommer ni ihåg när det höll på att gå åt helvete för SAS och det var världens liv kring hur bolaget skulle räddas? Kommer ni ihåg att en del i räddningen till slut blev att de anställda inom SAS gick med på försämringar? För att rädda bolaget.

Då var det rätt många som tyckte att det var skapligt dåligt att de anställda skulle behöva täcka upp när bolaget gick dåligt. Det riktades kritik mot staten som inte gick in och styrde upp situationen. Men i slutändan var det bland annat piloterna som fick betala för att rädda allt ändå. De fick gå med på lönesänkningar och villkorsförsämringar. De fick stå tillbaka för att folk skulle kunna få fortsätta flyga på semester med SAS.

Nu, våren 2016, försökte de ta tillbaka lite av det de förlorat och förbättra läget för sin yrkesgrupp. Och vad hände? De fick alla emot sig.

De blev hotade. Trakasserade. Förlöjligade. Deras krav och hela deras gärning förvrängdes till att handla om något annat än vad den egentligen handlade om. I tv satt näringslivet och grät för att piloterna krävde tioprocentiga löneökningar. För att de krävde att få åka businessclass fram och tillbaka till månen, få gratis finskor och solglasögon från RayBan. Piloterna krävde enhörningar och kittlar med guld.

Ja, arbetsgivaren hade kunnat säga i princip vad som helst. Det gjorde de också. De serverade folket en bild av att piloterna var storbovarna i dramat och folket köpte den bilden rakt av.

Det diskuterades klasskamp och det kan ju förvisso tyckas vara positivt. Men diskussionen var helt sned. Den handlade om att en yrkesgrupp som har högre löner än andra inte ska kunna kräva löneökning. Den kretsade kring samma typ av jämförelser som annars hörs till exempel i fråga om barnfattigdomen: ”Det är inte rätt att prata om barnfattigdom i Sverige för i Nigeria svälter barn.”

Konsekvensen: Strejkande fackliga medlemmar i Sverige sveks när de behövde stöd.

Kontentan: Svenska folket ställde sig på kapitalets sida.

Den svenska strejkrätten ifrågasätts nästan aldrig av gemene man. Den är väl förankrad och har brett stöd. Den strejk som fackförbundet Seko genomförde på tågen för ett par år sedan är ett bra exempel. Då var arbetsgivarorganisationen Almega den stora boven. Med all rätt. De ville försämra löner och villkor för massor av anställda. Då ställde folket upp och vann striden tillsammans med strejkande arbetare.

Nu handlade det om en annan yrkesgrupp. Men för den fanns inget stöd. För den fanns ingen förståelse.

Nu är strejken över och till er som suttit och raljerat över och kastat skit på SAS strejkande piloter: ni kan alla vara lugna nu. De piloter som förut snällt avstod lön och villkor för att ni skulle kunna åka på solsemestrar fick till slut gå med på ett avtal som bara var en promille bättre än det de hade. De fick, kort och gott, fortsätta betala för att deras kamp inte är tillräckligt viktig för den breda massan.

Den som ändå skiter i SAS och flyger med Ryanair.