Alex Schulman skrev om Ica-handlarna.
Med nostalgisk blick.
”I min barndom var Ica-handlaren alltid rund, alltid en man, äppelkindad och pannan glänste av svett, han var lycklig och obekymrad när han donade i sin lilla butik. Han hade en penna bakom örat… Han var en del av folkhemmet, han var kittet som gjorde Sverige till Sverige.”
Men nu, nu är de giriga och avskydda, deras rikedom strimlar sönder alla förflutenhetens minnen. Alex Schulman möter en annan sorts Ica-handlare:
”Jag kände doften av honom, han doftade svett, parfym och framgång. Och något annat. Adrenalin? Han bar ingen penna bakom örat.”
En krönikör kliver rakt in i mångas känsla av greedflation, alltså att Ica-handlare och storbanker och elbolag suger musten ur oss på ett bestialiskt sätt.
En krönikör med örat mot marken.
En krönikör med schwung genom orden och som är kändare än känd, genom sin jättestora podd och sina jättesäljande böcker.
Dagens Nyheter kunde inte låta bli Alex Schulman. Han är strålglans och klick.
Alex Schulman kunde inte låta bli Dagens Nyheter. Tidningen är status och bekräftelse.
Men nu har det blivit lite jobbigt.
Alex Schulman gör nämligen reklam för Willys samtidigt som han brännmärker Ica.
Det är ju lite pikant.
Surfa in på Willys och kika. Där möts du direkt av en så kallad Alex helgkasse:
”Äh, nu tar vi helg! Alex Schulman, författare och självutnämnd köttgud, har plockat ihop sina godaste favoriter i sin helgkasse. Ta helg med fint kött, goda charkisar och, såklart, dillchips med dilldipp!”
Och om nu någon tror att Willys är något slags lågprisad och solidarisk Robin Hood-verksamhet, nej, inte riktigt, det är bara en del av Ax:son Johnsons matimperium, vars drivande kraft för övrigt till alldeles nyss var Antonia Ax:son Johnson, liberalen som bestämde sig för att det var lika bra att göra upp med Sverigedemokraterna för att slippa högre skatt.
Alex Schulman avskyr SD, säger och skriver han, bland annat i Dagens Nyheter. Samtidigt gör han reklam för den SD-vurmande klanens affärer. Och han hetsar mot Ica. Men älskar verkligen Willys, lika mycket en miljardmaskin.
Pikant!
Pikant som dillchips.
Pikant som chips som smakar precis vad du vill, bara du är beredd på mer än lättsaltade fakturor.
Men den här gången blev han synad. Av den Ica-handlare som han själv pekar ut med namn.
Alex Schulman är många saker, men framför allt är han en karriärist som är beroende av att kunna fortsätta bygga sitt varumärke för att fortsätta kunna fungera som en av landets mest eftertraktade reklampelare för bolag som vill nå en attraktiv målgrupp via alla hans kanaler. Därför gör han en pudel. Han inser att det kan skada honom att bli påkommen.
Den enda alternativa tolkningen är att han säljer sig till så många kommersiella intressen att han har svårt att hålla dem alla i huvudet, och sedan satt han där med smaskiga charkisar och ville veva mot något som redan provocerat folket i stugorna – eller: prenumeranterna i bostadsrätterna – och glömde att fråga Alex reklampelaren om det fanns något hinder för Alex skribenten och samhällskommentatorn. Jag vet inte vad som är värst.
Men:
”Jag borde inte skrivit en text om Ica över huvud taget när jag samtidigt hade ett samarbete med deras konkurrent”, kommenterade han till Aftonbladet och fortsatte:
”Jag gjorde inte kopplingen när jag skrev texten, insåg misstaget först när frågan ställdes till mig efter publicering. Det var slarvigt och jag beklagar det.”
Det här är ju en riktig praktskandal.
Sveriges största och malligaste morgontidning betalar dyrt för att låta Alex Schulman ge sig på Ica-handlarnas förfall, exakt samtidigt som Alex Schulman låter Willys betala dyrt för att han ska hjälpa dem plocka marknadsandelar av Ica.
Den som är lagd åt det håller skulle naturligtvis fråga:
Hur vet vi att Alex Schulman inte skriver sin text som en del av reklamuppgörelsen?
Alltså precis samma diskussion som svenska medier precis haft om att pr-människor sugs upp av kultursidor där de företräder kanske sig själva, kanske sina kunder, vem vet, bara beställande redaktörer verkar vara tvärsäkra på det oskyldiga i den totala upplösningen.
Dagens Nyheters chefredaktör Peter Wolodarski brukar ofta utkräva ansvarstagande och moralisk vandel av andra publicister. Men nu säger han så här till Dagens Media:
”Det uppmärksammades efter publicering och vi har pratat med Alex och han själv tänkte inte på sambandet. Han beklagar det. Han borde inte skrivit den krönikan. Hans avsikt, som han har förklarat den, var att prata om symbolen Ica-Stig mer generellt.”
Pratat med Alex…
Peter Wolodarski borde inte ha publicerat krönikan från första början, snarare än att i efterhand skylla på att en reklampelare glömde bort att den är en reklampelare.
Peter Wolodarski borde alls inte ha försatt sig själv, eller tidningen, i den här sitsen.
Dagens Nyheter är nu kletigt fäst vid att en profilerad skribent – som på en enda text uppges tjäna mer än vad en bemanningsanställd journalist på tidningen gör under en månad – precis upplyst sina 185 000 följare på Instagram att du får 50 kronor rabatt på Willys om bara använder koden ALEX50 och handlar för minst 750 kronor.
Äh, nu tar vi helg!
Undrar vad han ska skriva om nästa gång?
