Till höger står C-ledaren Muharrem Demirok, som meddelat att han inte vill ha en lagstadgad arbetstidsförkortning, det som spås bli Socialdemokraternas stora fråga inför valet 2026. 

Till vänster står framför allt, möjligen något överraskande, LO – under ledning av nya ordföranden Johan Lindholm. Tack och lov för det, tänker jag. 

Nu har Lindholm, som beskrivits som progressiv, av vissa “bråkig” och “radikal”, meddelat att S inte kan ta mångmiljonstödet från LO för givet.

I centrum står det omdiskuterade karensavdraget som Lindholm kallar ”orättvis klasslagstiftning”, och som han vill att S verkar för att ta bort. 

Orsaken är egentligen enkel: karensavdraget slår uppenbart och hårt mot arbetare. Det är en logisk hjärtefråga för Lindholm. Nu är man befriande tydlig mot Socialdemokraterna: det är ingen naturlag att få pengar från LO. 

Till Expressen säger Lindholmatt han inte drar sig från att driva en kampanj mot S om karensavdragets avskaffande. I en tid då politiken präglas av vaghet och principlöshet är Johan Lindholm en, ursäkta det slitna uttrycket, en frisk fläkt – som kan blåsa liv i S igen.

LO vill även se kortare arbetstid – men genom avtalsförhandlingar, inte lagstiftning. Det är oklart hur Demirok ställer sig till avtalslösningen, men det råder inte brist på signaler om att C inte är ett arbetarparti. 

”Just nu behöver vi öka antalet arbetade timmar i Sverige för att få mer tillväxt”, säger Demirok till SvD. Inför förra valet meddelade C att karensavdraget är en ”rimlig självrisk” som inte borde slopas.

I Verians senaste opinionsmätning samlar S, V och MP 46,8 procent av väljarstödet. Majoriteten är inom räckhåll. 

Men ska den bli verklighet måste Andersson sluta vela, sätta kurs mot en röd och ljusgrön koalition – och lämna Demirok bakom sig.