Jerebko har själv inte uttalat sig offentligt men ska ha pratat med SVT:s expertkommentator Nick Rajacic som i sin tur berättar om samtalet i podden ”Bänkvärmarna”. Enligt Rajacic är Jerebkos plan att spela i Ryssland i några veckor för att komma i form till landskapsmatcherna i EM-kvalet.  

För ett år sedan lämnade han sin klubb BC Khimki Moskva efter konflikter och har sedan dess varit klubblös. Han hade hoppats på spel i amerikanska NBA-ligan men det blev inget av det. När ryska CSKA hörde av sig tackade han ja. Kanske var det en revansch mot förra laget, kanske var det kärleken till landslagsmatcherna som förblindade, ingen vet utom Jerebko själv. Klubben är utesluten ur allt internationellt spel med anledning av sanktionerna mot Ryssland.  

Svenska basketbollförbundet kallade till ett extrainsatt krismöte direkt i anslutning till nyheten och har stängt av Jerebko från landslagsspel.  

Många fans är ledsna och besvikna över Jerebkos beslut. Alla som någon gång haft med honom att göra beskriver honom som en mönsterspelare på och utanför plan. Att en sådan talang slänger bort sitt arv är oerhört sorgligt. 

Men hans fall sätter strålkastarljuset på hela idrottsvärlden och en mycket större fråga. Var går vår gräns och när gäller den? Vilka regimer kan vi ha utbyte med?  

Flera basketspelare har haft kontrakt i tveksamma länder som Kina och spelat obehindrat i Ryssland. En av de som uttalat sig hårdast mot Jerebko är Frida Eldebrink, själv spelade hon för Ryssland 2015 och då hade landet annekterat Krim i ett år. Men ärligt talat, vilka är vi att peka finger och agera moraliska domare när fotbolls-VM fick hållas i Ryssland 2018 liksom OS samma år.  

Kina fick sitt vinter-OS i år trots att vi alla känner till att det är ett odemokratiskt land med återkommande övergrepp mot civila. Staten förföljer och diskriminerar miljontals uigurer och tibetaner på grund av sin kultur och tro.  I Hongkong lever invånare i rädsla för att utrycka sin åsikt på grund av risken att hamna i fängelse.

Gui Minhai, den svensk-kinesiske förläggaren och författaren, kidnappades från sin semesterbostad i Thailand och fördes till Kina 2015 och har suttit fängslad sedan dess. 

Inget av detta har hindrat Sverige från att delta i vinter-OS i år.  

Samtidigt sänder Basketsverige dubbla signaler till sina spelare. Euroleague, som är basketens motsvarighet till Champions league i fotboll, har Turkish airlines som huvudsponsor. Att turkiska statens flaggskepp får sponsra basketspelen är inget som diskuteras särskilt högt. De drivande klubbarna har bland andra varit CSKA Moskva, det vill säga det lag som Jerebko skrivit på för.  

I fotbollsvärlden bör nämnas att Manchester City ägs av emiratet Abu Dhabi och Paris Saint-Germain av Qatar. Det ryska olje- och gasbolaget Gazprom har pumpat in pengar i Champions league sedan 2012. Ett avtal som gett Uefa 500 miljoner svenska kronor per år. 

Sporten är sönderkommersialiserad och är djupt nere i tveksamma länders plånböcker.  

Men idrotten är en del av samhället och det blir märkligt om vi ska ställa andra krav på sport än vår egen stat.  

Centerledaren Annie Lööf gick nyligen ut och tyckte att Sverige skulle bojkotta VM i Qatar. Jättebra ställningstagande, men när Lööf var näringsminister 2013 tog den regeringen beslut att öppna en ambassad i Qatar. Då skrev regeringen att ­”Sverigefrämjandet är högt ­prioriterat eftersom den ­qatariska marknaden har en växande potential för svenskt näringsliv.” 

Vår nuvarande regering vill inte markera och stoppa inköp av rysk gas utan avvaktar beslut från EU. Alla partier utom V och MP i riksdagens näringsutskott röstade ner ett förslag om att omedelbart stoppa rysk gas. Moderaterna röstade nej med motiveringen att man inte vill ”legitimera” miljöpartistisk politik. 

Det är jättebra att vi är arga på enskilda idrottsutövare men vår stat och hela idrottsvärlden behöver ta frågan på lika stort allvar.