”Jag har aldrig ställt in en flygresa i hela mitt liv och tänker knappast göra det heller. Varför skulle jag göra det? Enda problemet just nu är att det inte känns riktigt bekvämt att flyga till min lägenhet i Spanien, men det är knappast av spårgasskäl utan eventuella smittoskäl”, skriver Fredrik.
Han gillar att kalla koldioxid för spårgas och att använda istiden som argument för att den samlade forskningen fabulerar om den globala upphettningen.
”Till mina barn säger jag bara: Ungar, pappa löser det här! Och de är jättenöjda. Varför skulle de inte lita på pappa?”
För att deras pappa är klimatförnekare.
För att deras pappa kommer störta dem i fördärvet med ett idiotiskt leende på läpparna.
Det här är extremen.
Trollhjärnorna som odlas mellan kunskapsförakt och högerpopulism. För dem är det en politisk handling att förneka, eftersom de menar att socialister och liberaler och invandrare och homosexuella och feminister och omanliga män vill kastrera bort deras fossila förmåner.
Skeva röster är provocerande, men motståndet ligger inte i marginalen utan tungt och trögt i själva mitten. Fredrik tror att han utmanar genom att rada upp weekendresor till New York. Där han står i konflikt med en hållbar civilisation, har han sällskap av många fler, även av människor som erkänner att det rasar en klimatkris – men agerar som om de ingenting förstår.
Problemet är inte Fredrik.
Problemet är majoriteten.
Nyligen utförde Extinction rebellion (XR) aktioner i Stockholm. Aktivisterna stoppade trafiken. Så oerhört måttfullt i relation till klimatkrisens globala omfattning och politikens förlamade passivitet. Några timmars plötsligt avbrott i den fossila maskinen, en möjlighet för oss alla att reflektera över vad vi egentligen vill med oss själva och planeten.
En lägesrapport:
Grönland befinner sig i skenande smältning.
Sibiriens tinande tundra läcker metan ur väldiga slukhål.
Arktis skogar brinner, hundratals miljoner ton koldioxid tillförs atmosfären.
Kalifornien drabbas av både bränder och hetta, mer okontrollerat för varje år.
Det är vår verklighet.
Men förbluffande många vet med säkerhet att XR gör helt fel. Har de inte tänkt på corona, på att passagerare blir sittande i bussar? Varför ska de plåga privatpersoner? Kritiserar personer som aldrig ömmat för kollektivtrafiken eller gjort minsta markering mot företag och beslutsfattare.
Istället bara hånfullhet.
XR är för revolutionära.
XR är för medelklass.
XR är för orealistiska.
Klara snart?
Ta med er linsgrytan när ni går.
Det här är inte riktigt normalt.
Jaha, du är stolt över Greta Thunberg. På samma sätt som du fylls av patriotisk bubblighet när Zlatan skjuter hattrick eller andra nationaliteter äger en pall från Ikea. Du är ingen allierad. När en aktivist placerar sig framför din bil – någon bil – är det kontraproduktivt, säger du.
Men vad är rätt?
Hur kan klimataktivism samexistera med din annars obehindrade vardag?
Det är som att borgerliga tyckare anklagar vänstern för att inte ordna manifestationer mot gängvåldet, samtidigt som de själva aldrig tagit ett enda litet kliv utanför ledarsidorna.
Den inaktiva massans attityd till den aktiva minoriteten är mästrande, falskt välvillig.
”Om rebellerna (XR) vill nå ut borde de använda sociala ritualer som andra grupper är bekanta med – istället för att limma fast sig på pendlartåg kunde de arrangera tepartyn på lokala festligheter”, föreslår professor André Spicer i The Guardian.
Alla ska med.
Den som vägrar följa order – tämja budskapet, välja Earl Grey före civil olydnad – blir paria, som i Storbritannien där polisen listade XR som våldsam organisation mellan nynazister och jihadister.
Jag bryr mig om klimatet! lovar miljoner svenskar.
Men röstar på något av de sex partier som är komplett odugliga.
Men kan inte leva med att det kostar att bära hem maten i en plastkasse.
Men tolererar att staten – som Dagens ETC avslöjar – ger ekonomiska incitament att flyga tomma plan kors och tvärs mellan subventionerade flygplatser.
Men har mage att vara dumdryga när andra uppvisar engagemang för vad de påstår att de bryr sig om.
Det är nedbrytande för den gröna rörelsen.
Hur länge som helst har man kämpat för att bryta igenom och för att fler ska lämna sin superbekväma, drönande flegma.
Vi har nyss uppmätt den högsta temperaturen.
Vi är på väg att få vårt varmaste år.
Jobbigt, tycker alla experter på klimataktivism som aldrig utfört klimataktivism – och köper en sprillans suv.
Ingenting verkar hjälpa.
Till sist kommer den mentala muren att falla.
Under tiden reserverar jag en särskild plats för dig som hånar klimataktivister.
