Jag fick skriva om den. Den indiska oppositionen chockade alla. Koalitionen som utmanat Modi får inte egen majoritet, men deras framgångar är avgörande för den indiska demokratin.

Under sina två perioder vid makten har Modi börjat montera ned demokratin. Journalister, oppositionspolitiker och minoriteter har fått betala ett högt pris.

Men den indiska konstitutionen har stått i vägen. Nu var planen att Modi skulle få en "supermajoritet" och kunna ändra den. 

Men den indiska oppositionen visade precis hur man ska göra motstånd mot högernationalismen. De samlade sig i en mycket bred koalition. Fokuserade på plånboksfrågor som låg nära vanligt folk. Men de tappade inte heller fajten om demokratin och att stå upp för Indiens minoriteter. 

Oppositionen lyckades ta ifrån nationalisternas deras majoritet, rädda grundlagarna.

Vad de gjort är en fantastisk prestation. Samtidigt som deras ledare fängslats och röstar som stöttar dem tystas.

I den tidiga 20-årsåldern bodde jag flera år i Indien. Jag minns när nationalisterna attackerade universiteten. Har sett hur tystnaden spridit sig. Hur mina gay-vänner som triumferande kom ut ur garderoben, sakta fått backa in i den igen. 

Det har känts som en högerpopulistisk flodvåg, omöjlig att stoppa.

Så när valresulatet trillar in kan jag inte tro att det är sant. Jag döljer mina tårar på redaktionen. Det finns ingen att dela det med, få som följer indisk politik. 

Men för första gången på länge tänker jag på den indiska författarinnan Arundhati Roys ord: 

”En annan värld är inte bara möjlig, hon är på väg. En lugn dag kan jag höra hur hon andas.”