Nej, det måste vi inte alls.

Vi ska tala om framtiden och vi ska skapa den samtidigt.

Klass är en analys över hur en människa lever i relation till produktionsmedlen. Alltså verktygen vi människor har för att göra saker. Det finns de som äger och kontrollerar dem (kapitalägare, de utgör sisådär 1–3 procent av mänskligheten) och så finns det de som inte äger och inte har makt över produktionsmedlen. Antingen jobbar de eller också har de jobbat eller också utbildar de sig eller också får de inte jobba. Vi kan kalla det löntagare eller arbetarklass. Och sedan kan vi dela upp det i massor med underavdelningar, medelklass, arbetslösa, tjänstemän, konsulter, städare, industriarbetare, vårdarbetare, skribenter och tecknare som tvingas till enmansföretagande … Ja, listan är precis så lång som man vill göra den.

Men de har alla ett gemensamt: de har ingen makt över andra genom att äga. De har också gemensamma problem (klimathotet till exempel) och gemensamma lösningar (typ lösa klimathotet), och vi har makten att göra det bara vi slutar tro att någon annan ska göra det.

Men arbetarklassen har ingen gemensam musiksmak, ingen gemensam kultur, ingen gemensam politik, ingen gemensam syn på nya svenskar eller på ursprungsbefolkningar eller på djurrätt. Klass har inte ens en gemensam syn på lönekampen (som är en del av klasskampen) och definitivt inte en gemensam syn på barn och uppfostran.

I alla delar av samhället finns det olika sociala grupper, sexuella preferenser, fördomar och befrielseteorier. Det finns procentuellt lika många transpersoner, homosexuella, antirasister och feminister bland byggarbetare som bland börsägare.

Den som försöker forma en politik utifrån en tro att det finns motsättning mellan feminism och klass eller mellan rätten till sin egen sexualitet och klass har samma förvridna syn på människor som de som delar upp nationer i kulturer och tror att ”en riktig svensk” tycker något speciellt.

Nej, det går inte ens att vända det positivt. ”En riktig svensk” är inte för jämlikhet, ”en riktig svensk” är inte för asylrätten. Liksom ”arbetarklassen” inte automatiskt är för jämlikhet.

Att människor formas av ”sitt sociala vara” – alltså av hur vi lever, vilka jobb vi har, vilka kontakter vi har, vilka ofriheter vi har – betyder egentligen bara att vi kan lyfta oss ur det sociala varat, vi kan bli mer än det vi ”ska bli” och vi kan dessutom tillsammans göra det så att väldigt många samtidigt kan uppleva ökad frihet. Om vi inte gör det så blir vi dåtidens fångar.

Det är inte slump att kolgruveägarna gör gemensam sak med kolgruvearbetare – båda är konservativa krafter på grund av sin relation till inkomsten. Men ägarna kan aldrig resa sig och få ett radikalt medvetande, arbetarna kan däremot göra det om framtiden man ser är bättre än vardagen man har.

Feminismens fantastiska revolution har ju till exempel gjort män så oändligt mycket mer fria idag jämfört med för 50 år sedan. En del är livrädda för den friheten.

Robotrevolutionen kan på samma sätt befria miljoner löneslavar från arbetets tvång och ersätta det med arbetets glädje. En del är livrädda för den utmaningen.

All förändrande politisk kraft bygger på förmågan att få väldigt många att gilla en möjlig framtid, gilla en väg vi kan vandra på.

Så prata inte klass.

Prata vilka friheter och rättigheter du vill slåss för och vad du vill få gjort.

Själv fick jag besök av tre män med kostym i veckan. De visade en uppfinning, ett saltlager med nanobestrykning som jag såg var en energirevolution. När solens strålar värmer saltet producerar lagret kyla och när natten kommer vänds processen och man får värme från solen långt in på natten. Du kan ”spara värmen” till mitt i vintern om du vill. Gammal teknik med en ny, smartare lösning.

För mig var den här lilla uppvisningen en politisk möjlighet. Nu kan alla lagra energi från sommar till vinter och klimathotet blev oändligt mycket lättare att lösa. 

För var och en och för oss alla tillsammans.

På söndag ska jag prata om det här på vår ”kullendag” i ETC Solpark i Katrineholm. (Det är tyvärr slutsålt men det blir fler dagar under året.) 

Jag ska prata om framtid, om teknik, om makt vi kan skapa och om friheten vi har.

Men jag ska inte ”prata om klass”.

Jag ska prata om frihet trots klass.