En tredjedel!

Vi närmar oss ett nytt klimatmöte. Samtidigt kommer nya rapporter som borde ge alla – som inte ignorerar problemet – sköljningar av svår klimatångest.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

16 av de 17 varmaste år som registrerats har infallit efter år 2000 (om nu någon klimat-förnekare råkar läsa: Du vet väl att sannolikheten för att en sådan sekvens skulle uppstå naturligt är 1 på 27 miljoner? Enligt vetenskapen. Som du i och för sig inte tror på).

2016 var ökningen av koldioxid i atmosfären 50 procent högre än snittökningen för decenniet som gått, enligt World meteorological organization (WMO). Något liknande har inte inträffat på 800 000 år.

2017 tog vi atmosfären över 410 ppm koldioxid.

Det är nu eller aldrig. På riktigt.

Men i 250 lugubra styrelserum i London, Paris, Peking, Irving, Calcutta, Moskva och Stockholm – javisst, statliga Vattenfall är med, dessutom på listans övre hälft (plats 112) – förstör kortsiktig girighet framtiden för oss alla.

Några tusen individer, fler är inte beslutsfattarna i dessa bolag. Några tusen ledamöter, några hundra direktörer och regeringar som är beredda att växla miljarder människors trygghet, och kommande generationers förutsättningar att existera, mot nästa kvartalsrapport. Som våra pensionsförvaltare gjort sig beroende av. Som våra politiker saknar vilja och/eller kurage att närma sig med utsläppsbromsande åtgärder.

Det är kapitalism, själva essensen av ett system som alltid fört krig mot planeten – och mot den stora majoriteten av dess befolkning.

Det är kapitalism och politik som tillsammans- stämmer instrumenten för en allra sista spelning.-

Titta bara på bolagen här intill. De smutsigaste av de största. Kol, olja, gas. Många är direkt bundna till nationer, men det är tyvärr inte bara i Kina och Ryssland som politik och näringsliv blir samma klimatdestruktiva komplex.

Vi har vårt eget genanta exempel. Vattenfall är Sveriges faktiska klimatpolitik under lager av grön retorik. Franska fossiljätten Total har alltid haft två huvudkontor, ett i Courbevoie och ett i Élyséepalatset. Ingen president har haft andra ambitioner än att vara informell men alltid tjänstvillig styrelseledamot (nej, Emmanuel Macron är inget undantag). USA rekryterade sin utrikesminister direkt från Exxon Mobil.

Det är perverst.

Parisavtalet innebär att utsläppen borde ha minskat med tre procent varje år. Men det har de största bolagen inte alls brytt sig om. Deras utsläpp ligger kvar.

”Utan utsläppsminskningar från denna grupp företag är det inte möjligt att effektivt möta riskerna med klimatförändringar”, konstateras det i rapporten om de 250 massförstörelsevapnen, framtagen av Thomson Reuters Financial & Risk.

De står för en tredjedel av utsläppen.

Men ändå har knappt en tredjedel av dessa bolag – och inget i energisektorn – en trovärdig målsättning att ändra på den situationen.

Deras beslut i går, i dag och i morgon är att fortsätta mot undergången. Varje steg som håller den riktningen belönas. Rex Tillerson tjänade sina sista tre år på Exxon Mobil mer än 700 miljoner kronor.

Hur känns det här för dig? När du kladdar med sopsorteringen. När du försöker handla mat efter årstiderna. När du väljer elbolag utifrån energikälla. När du bestämmer dig för att sluta flyga. Hela tiden hör du hur en grupp mäktiga företag skrattar åt dina ansträngningar. De väljer i förbluffande många fall att öka utsläppen. Ett exempel är Volkswagen (plats 27) som både bränner fossilt och bluffar om sina dieselbilar.

Du gör vad du kan för att rädda klimatet.

De gör vad de kan för att generera mesta möjliga vinst – trots att den strategin kommer att förstöra klimatet.

250 företag som begrundat konsekvenserna för vår gemensamma livsmiljö – som blir globala och katastrofala – men ändå väljer att fullfölja. De ekonomiska riskerna är obefintliga, sett ur ett kvartalsperspektiv.

En straffskatt här, ett bötesbelopp där. Men sedan kommer subventionerna till fossilt – 13 miljarder kronor i Sverige enligt Naturskyddsföreningen – och sveper bort varje misstanke om att regeringar nu faktiskt börjat tillvarata sina medborgares intressen, att folkvalda hellre garanterar dem en hållbar framtid än behandlar aktiebolagens fria marknad som något fulländat, okränkbart.

Företagens skadeverkan är av det slag att du inte kan kompensera för den.

Du kan kräva att politiken frigör sig, att den omformulerar sina lojaliteter.

Du kan larma om att gränsen har passerats. För sanningen är ju den att samtliga dessa 250 företag begår grova brott mot mänskligheten. Civilisationsfientlig verksamhet. Uppsåtlig, kalkylerad.

Ett drömscenario är att företagen plötsligt bidrar till att ställa om från fossilt, med Paris-avtalet som absolut lägsta nivå. Men eftersom det inte kommer att hända:

• Företagen måste tvingas att ställa om, genom förbud och – när förbud inte respekteras – förverkan. Alltså ett tydligt definierat utsläppskrav. Om det inte följs blir det bestraffning. Ökade utsläpp? Beslagta 20 procent av vinsten. Om det sker igen: 50 procent av vinsten. Därefter förlorad rätt att driva företag. Absolut inga nödutgångar i form av utsläppsrätter.

• Företagen måste drabbas av repressalier gentemot ledningspersoner. Det är inte acceptabelt att skada sina kunder. Kanske för vulgärkapitalismen. Men inte för samhällen. Det måste juridiken korrigera. Rex Tillerson förtjänar inte att vara miljardär. Han förtjänar att fängslas. Det kan bli trångt på avdelningen för klimatförbrytare. Om de inte rehabiliterar sig omgående.

Det är vad det måste handla om.

Ansvarsutkrävande.