Folk är redigt rasande. De har sett något som får dem att tappa fattningen. Nämligen:

”Det finns värre saker än att våldta barn, till exempel att rösta på Sverigedemokraterna.”

Vilken galning har sagt så?

Tydligen jag.

Tydligen ska Dagens ETC också ha startat en stödfond för män som hängts ut av medborgargardet Dumpen. Det står ju där, rakt över internet, i en rubrik och ingress som verkar komma från Göteborgs-Posten.

Men nej, jag har aldrig sagt något liknande.

Och nej, det har inte startats någon pedofilfond.

Och nej, Göteborgs-Posten har aldrig publicerat artikeln.

Så klart.

En sekund av källkritisk reflex skulle räcka för att avslöja att någon helt enkelt blåljuger, och att denna individ/grupp dessutom gör det med avsikt att skada en dagstidning och dess journalistik.

”Du är en vidrig gris!”

”Hur menar du med uttalandet?”

”Jag genuint önskar dig allt ont, hoppas du dör.”

Så låter det nu i mejl och sms. 

Hundratals.

”Skulle gärna vilja höra hur ni kan arbeta med en sådan här man”, skriver en kvinna till mina kollegor.

Jag är vid det här laget luttrad, men allvarligt, vart är vi väg när för många hjärnor slätats ut av sociala mediers algoritmiska likgiltighet till vad som är sant och vad som är lögn, men också av egen oförmåga att ta minsta ansvar för hur man tar emot och sprider information?

Det får inte vara så här friktionsfritt att manipulera.

Det blir särskilt påtagligt när man själv är föremål för ett fabricerat drev, det finns liksom inget värre och mer kränkande att anklagas för, men på ett principiellt plan – och alldeles oavsett vad man råkar tycka om mig och Dagens ETC – kan väl alla förstå hur den här sortens passiviserad, infantiliserad dumhet förvandlar hela vårt sätt att prata med varandra och fungera med varandra till en dallrig såpbubbla. 

Det finns snart ingen substans kvar. Inget mentalt självförsvar. Inget som är på riktigt. Det får inte vara så här friktionsfritt att manipulera.

Efter detektivarbete – det tar mig några sekunder – hittar jag ursprunget till den här attacken. I februari publicerar ett gravt högerextremt så kallat humorkonto en bild på mig tillsammans med denna påhittade rubrik och ingress, komplett med det påhittade citatet. Det sker på X, tidigare Twitter, Elon Musks soptipp för mänsklighetens sämsta impulser. ”En udda kulle att dö på”, skriver kontot. Den påhittade artikeln har märkts upp med Göteborgs-Posten som avsändare. Det här har hittills setts av drygt 130 000 personer. 

Men riktigt jävligt blir förloppet först nu, när kontots inlägg delas vidare av Sara Nilsson, som tillsammans med Patrik Sjöberg är ansvarig för Dumpen. ”När verkligheten är så bisarr att den är svår att skilja från satiren”, skriver hon. Lagom dubbeltydigt. Ytterst medvetet (Nilsson är sannolikt förbannad för att Dagens ETC gör vårt jobb och granskar hennes skapelse Dumpen). Hennes följare kan absolut inte navigera.

”Andreas Gustavsson är en sjuk jävel”, skriver en av dem med en kräkemoji som utropstecken.

Ytterligare hundratusentals ser hennes delning.

Hur många förstår att det är bullshit?

Kedjereaktionen fortsätter. Snabbt.

Som vanligt i en katastrofal kombination av intellektuella tillkortakommanden och vad som kan misstänkas vara mer orkestrerade trollkampanjer. 

Drevet eskalerar. Tonen blir fränare.

Precis så kan det gå det till när uppenbart och illvilligt hittepå rusar genom digitala plattformar och blir ett väldigt konkret säkerhetsproblem för inte bara en enskild journalist utan för en hel redaktion. 

I det väldigt verkliga livet.

Inte längre på låtsas.

Inte satir.

Vi har ett problem.

Som samhälle.

Jag har ingen elegant och enkel lösning, jag önskar att jag hade, men jag vill att du som läsare åtminstone ska känna till det här om du ser det vidriga falsariet flimra förbi.