Ja, det är borgerlig politik. 

Dess avsikt är nämligen att i första hand rädda den rådande ekonomiska maktfördelningen, både mellan rika och fattiga i länderna, men också mellan nationerna. I andra hand rädda tillgången till billiga råvaror och arbetskraft. Och i sista hand kanske göra något gott för klimatet.

Macron är inte ett undantag, han är bara det mest utmanade exemplet. 

För att klara klimatmålen skapar man skatter på konsumtionen, det vill säga löntagarnas situation försämras direkt, samtidigt som man inte ställer krav på produktionen och heller inte på finansmakten som förstör med sina fossila investeringar.

Nyliberalismens galna teori är nämligen att det är konsumenterna som har ”makten” i världen och det enda man ska göra är att påverka ”beteende” och sen anpassar sig företag och kapitalägare efter det.

Fast det är precis tvärtom. Vi konsumerar det som produceras och konsumenterna har inte en chans att ändra Preems eller Stena Lines eller SAS eller Findus produktion.

Vi kan (och ska) välja alternativ i protest för att hjälpa de som försöker agera, men makten över förändringen är ägarnas och politikens. Och bägge vägrar agera.

Ska vi ha koldioxidskatter? Javisst. Men om skatten bara läggs på konsumenten i slutändan så förändras inget utom att den som har lite har ännu mindre. För att en sådan skatt ska fungera måste man samtidigt sänka skatten på det som är lösningen.

Igår presenterade vi här på ledarsidan hur gratis kollektivtrafik kan fungera. Andra snabba åtgärder är självklart att stödja cykelpendlare så de får betalt för att cykla till jobbet. Tjänstebilar som drivs fossilt måste få höjd skatt medan elbilar blir skattefria.

Och i de delar av Sverige – läs större städer det vill säga 80 procent av problemet – där vi drastiskt behöver minska antalet bilar så måste subventioner för eldrivna bilpooler, liksom gratis elladdning vara en del i snabb omställning.

På samma sätt, ta bort skatt på förnybar el och höj den på förstörande.

Då får man direkt en brist på det förra och därmed investeringar och förändrad produktion.

Att göra klimatsmart mat skattefri och klimatförstörande dyrare är samma princip. Kostar lunchen 40 kronor om den är grön och 80 kronor om den är halvfabrikat på industrikött ja då ändras konsumtionen.

Men viktigast av allt, hur vi använder energi och hur vi skapar el och värme kan bara ändras genom att snabbt bryta sönder de förstörande företagen och skapa gemensam och egenägd produktion som är ren. 

Vi saknar inte argument. Visst du att även vattenbristen på jorden blir betydligt mindre smärtsam om vi producerar med sol och vind? Även om gaskraft släpper ut mindre koldioxid än kol så är de båda enorma bovar i förstörelse av vatten vi behöver bättre till annat.

Jag var i diskussioner i Göteborg förra veckan och mötte affärsdrivande människor som saknade den mest elementära insikt om det vi står inför. De tror på allvar att ”tallolja” kan lösa klimatutsläppen från bilar och lastvagnar. De hade ingen aning om att elkonsumtionen vid produktion av diesel motsvarar hela Göteborgs behov av eltrafik åt alla. Och de hade aldrig förstått att kostnaden för samhället (och i slutändan skattebetalarna) när vi låter Preem producera dessa enorma mängder bränsle motsvarar 10 miljarder kronor per år.

Det vet inte därför att de inte vill veta.

De ropar på staten för att ”lösa problemet” annars ”skadas deras konkurrenskraft”.

Som om man kan konkurrera om vem som ska få förstöra billigast och samtidigt rädda klimatet.

Nej, de menar inget ont. Men det de gör är väldigt allvarligt och väldigt ont.

Kanske Paris 2018, precis som Paris 1968, blir den där gnistan för hur en förändring kan ske. Det går inte påverka de makthavare, ägare och deras tillsatta, som inte tvingas att agera, genom att hålla fler tal och konferenser och presentera nya utredningar.

Ju värre en utredning beskriver framtiden desto mer kommer de att vägra göra, snart med argumentet att det ”ändå inte går”.

De riktigt rika är faktiskt beredda att kalkylera kostnaderna för förstörelsen och nöja sig med att räkna ut att de själva ska klara sig fint. (Deras favoritekonom fick Nobels ekonomipris i år). De tror och tycker att ”alla andra” ska städa upp den skit de skapat.

Paris 2018 vänder på den frågan. Om tillräckligt många går ut på gatorna och kräver rättvisa, jämlikhet och solidaritet just i klimathotets skugga, ja då är halva striden vunnen.

För självklart kan inte klimathotet lösas av en politik som gör det värre för de som har lite och därmed drabbas av en förstörelse de i grunden aldrig skapat. Höjd flygskatt utan storsatsning på tåg är inte en fungerande politik.

Låt oss komma ihåg att det inte är ”människan” som förstört klimatet.

Det är 100 företag ägda av tusentals superrika och deras medarbetare.

Då har de borgerliga ingen politik, ingen lösning alls.

Och då föds den gemensamma lösningen, inte hos tusen personer på en konferens utan hos 100 000 ute på gatorna.