”Som tur är måste jag inte göra mer avancerade undersökningar digitalt, det hade varit förskräckligt att ställa diagnoser utan att kunna undersöka patienter fysiskt”, säger hon.

Hon filmar sig själv när hon förklarar varför de här digitala besöken gör henne så frustrerad.

Hennes chef på vårdcentralen har sagt att hon måste ägna sin tid åt det här, för att konkurrera med de privata nätläkarbolagen. Om inte vårdcentralen erbjuder den här tjänsten kommer patienterna vända sig till nätläkarna. Det blir dyrt för vårdcentralen. Varje sådant besök kostar regionen 500 kronor.

Men den frustrerade allmänläkaren vet att samtidigt som hon tar hand om de här enkla ärendena, ärenden som hade kunnat vänta, så är det flera multisjuka äldre som inte får den läkartid de skulle behöva. De digitala besöken gör ju inte att det blir fler läkare eller fler tider på vårdcentralen. De görs för att förhindra att det ska bli ännu färre.

”Det är brist på såna som mig, specialister i allmänmedicin”, konstaterar den frustrerade läkaren.

”Hur har vi låtit det här hända?”

Jag citerar ur minnet. För videon som spreds i sociala medier är nu borttagen. Kanske tyckte chefen på vårdcentralen  att sanningen blev för dålig ur pr-synpunkt.

Samtidigt står den som är ytterst ansvarig, socialminister Lena Hallengren (S), i Agenda och säger att hon blir bestört över Ivos granskning som visar att regionerna brustit allvarligt i vården av äldre under pandemin.

Var femte patient har inte fått en individuell läkarbedömning. Precis som 72-årige Moses, som vi berättade om i Dagens ETC i maj, har många av dem ordinerats palliativ vård i livets slutskede när de testat positivt för covid-19 utan att ha blivit undersökta av en läkare.

Moses dog ensam på sitt rum tre dagar senare.

”Oacceptabelt. Det ska inte spela någon roll var man bor eller hur gammal man är”, säger socialministern till Agenda.

Lena Hallengren borde inte vara förvånad. Att var du bor och hur gammal du är spelar alldeles för stor roll för vilken vård du ska få är välkänt.

”Vi är för få med ofta stora uppdrag”, säger läkaren Najda Schuten-Huitnik, ledamot i Svenska distriktsläkarföreningen och själv ansvarig läkare för ett äldreboende i Falun, till TT.

Fyra timmar i veckan är vad hon har för ett helt boende.

Och ja, den här situationen har förvärrats av nätläkarnas intåg i den svenska vården och den så kallade konkurrensen. Samtidigt som den offentliga vården har pressats hårt under pandemin har nätläkarföretagen kunnat skratta hela vägen till banken.

Samtalen till de digitala tjänsterna har exploderat när vi alla har gått och känt efter hur sjuka vi är. Bolagen själva pratar om en fördubbling. Många av de som ringt har inte behövt någon vård. Det har räckt med ett lugnande svar. Men det har ändå kostat hemregionen 500 kronor. Och de fall som har varit allvarliga har hänvisats till en fysisk vårdcentral eller till akuten. Och där har regionerna ansvaret, både medicinskt och ekonomiskt, i alla fall.

Mitt under brinnande pandemi startade största nätläkarföretaget Kry den första fysiska vårdcentralen inne på Gallerian i Stockholm. På bara fyra veckor fick Kry 10 000 patienter att lista sig på vårdcentralen. Betydde det här nu att Kry var beredda att ta ett riktigt ansvar för vården av de äldre och multisjuka?

Nej. De befintliga vårdcentralerna började snart larma om att patienter listat sig på Kry utan att förstå det. Det gick så snabbt att vissa vårdcentraler tvingades skära ned på sin egen verksamhet för att de tappat så många patienter.

”Sveriges vård av våra sjukaste äldre med många diagnoser och komplexa behov, som djupa depressioner och bensår, är underfinansierad. Den finansieras av ett gäng patienter som kommer till oss ibland och inte har så stora behov. När den gruppen listar om sig till Kry förlorar vi en ganska stor del av våra intäkter, men inget av vårdbördan.”

Det skrev Sara Banegas, läkare på personalägda Praktikertjänst i ett upprop på Facebook efter Krys offensiv.

Så fungerar den heliga konkurrensen.

Igår kom de sista remissvaren på den utredning som ska försöka reglera konkurrensen i skolvärlden så att de stora friskolekoncernerna inte kan plocka russinen ur kakan. Och det verkar som att friskolorna kan tvingas ta ett steg tillbaka. Att lottning istället för kö ska få avgöra vem som får gå på populära skolor för att bryta upp segregationen och att ersättningen till friskolorna kan bli lägre än till de kommunala skolorna eftersom kommunen har ansvaret för alla elever och inte kan välja bort någon.

Eller som rektor Linnéa Lindquist, författare till boken ”En tickande bomb” om skolsegregationen, säger i en intervju i Dagens ETC:

”Jag är inte emot valfrihet, men frihet för en person får inte leda till ofrihet för en annan.”

Nu är det dags att de privata nätläkarföretagen tvingas till samma reträtt. Det är dags att behov och inte konkurrens är det som får styra hur vi fördelar resurserna. Frihet för en förhållandevis frisk patient får inte betyda ofrihet för den som är gammal och multisjuk. Det är dags att vi vågar prata om det som det egentligen handlar om. Möjligheten att tjäna stora pengar på människors sjukdom.