Idag får vi veta om hans vågspel betalar sig då den första valomgången inleds till det franska parlamentet. Det mest troliga är dock att det blir ett katastrofalt utfall för Macron och hans liberala parti. 

Det högerextrema partiet Nationell samling, grundat av Jean-Marie Le Pen, spås gå starkt framåt och kan vinna valet. De kan ännu inte avsätta president Macron (presidentvalet är 2027) men en högerextrem majoritet vore förödande inte bara för Frankrike utan för hela Europa.

Nationell samling har lånat mångmiljonbelopp av en rysk bank till att finansiera valkampanjer och har många gånger tagit öppen ställning för Ryssland. Vid en valvinst kommer de troligen att införa lagar som syftar till att ge sig på olika minoriteter. Det råder ingen tvekan, Nationell samling är högerextremister.

Men det finns hopp. Den rödgröna koalitionen "Folkfronten" utgör den största utmanaren. En samling som består av de franska socialdemokraterna, Mélenchons vänster, kommunistpartiet och de gröna.

Om Macrons parti klarar sig dåligt i den första valkampanjen finns stora möjligheter att hans väljare kommer att sluta upp bakom de rödgröna i den andra valomgången. I Frankrike har traditionellt alla väljare som är emot Nationell samling gått ihop i en "republikansk front" mot de högerextrema. Oavsett om man är höger och vänster. Vänstern mobiliserade i tidigare val bakom Macron för att stoppa Le pen. 

Men frågan är om fronten kommer hålla den här gången. Macron har ägnat sin valkampanj åt att utmåla de rödgröna och de högerextrema som lika goda kålsupare, två extremer där bara hans egen mittenpolitik kan rädda landet. 

Den rödgröna koalitionen är långt ifrån perfekt, men betydligt bättre än alternativet. 

En progressiv agenda med sänkt pensionsålder och bättre miljöpolitik skulle rentav kunna bli riktigt bra. Och Macrons mittenpolitik är nog körd, hans popularitet är borta.

I Frankrike ser vi samma tydliga mönster som i resten av världen. Hur högerextremister går framåt. De rödgröna partierna mobiliserar motståndet och går till val på klimat och rättvisa.

Och så har vi en traditionell borgerlighet som har svårt att välja sida, i likhet med franska republikanernas, partiledare, Éric Ciotti, som öppnade upp för samarbete högerextremisterna, men fick krav på uteslutning från resten av partiet. Under stor dramatik låste han till slut in sig på partiexpeditionen och vägrade att avgå.

Vi ser nu samma tendens i vitt skilda länder som Indien, Italien, USA, Frankrike, Brasilien och Sverige. Detta är vår tids stora strid.

 Striden mellan de högerkrafter som möter globaliseringen med rädsla, högerpopulism och att längta tillbaka till svunna tider. Och de progressiva krafter som fortsätter att kämpa för att vi ska klara klimatet och skapa ett mer rättvist samhälle. Striden mellan högerpopulismen och det rödgröna.

Men det är också berättelse om en vänster som förlorat delar av den manliga arbetarklassen till extremister. 

I det indiska valet gick det bättre än väntat för de progressiva krafterna. I Brasilien vann Lula. I Sverige och Italien förlorade vi i de nationella valen. Nu står Frankrike och väger. 

Jag tror faktiskt det franska valet kommer sluta bra, när andra valomgången väl är avklarad. Det kan bli ännu ett exempel där rödgröna krafter visar att det faktiskt går, att högerextremismen kan bjudas motstånd. 

Men vi kommer få leva med den här striden i många länder och under lång tid framöver. Det är bara att kavla upp ärmarna och organisera sig. 

Idag hoppas jag att det franska folket visar vägen.