Tänk om det fanns en mataffär som sålde smör och mjöl till rimliga priser? Tänk om vi konsumenter gick ihop och startade en egen mataffär och lät vinsten gå tillbaka in i verksamheten för att låta priserna fortsätta vara skäliga?

En gång i tiden var Coop en sådan affär. Kooperativa Förbundet, KF, startade som en reaktion mot orimliga priser och dålig kvalitet på maten. Det var medlemmarna som år 1899 bildade KF.  Förbundet låg nära arbetarrörelsen. På den tiden var det vanligt att arbetare var utlämnade till den lokala handlarens priser. Mindre bemedlade hamnade i skuldfällor när de tvingades handla på kredit. Till slut gick hela lönen åt att betala av räntan.

Allt fler fick upp ögonen för kooperationen i andra länder. När Martin Sundell som ungsocialist och anarkist förespråkade kooperationens idé i Sverige var det med visionen ”Inbördes hjälp är självhjälp”.

Tanken var att ta saken i egna händer och hjälpa sig själv – tillsammans. Göra något åt en situation som annars hade kunnat utvecklas till uppror och våldsamheter.

”När det kooperativa systemet blivit fullständigt genomfört försvinner inte bara risken för en blodig revolution utan också det som förorsakar alla krig: affärsintressen och vinstbegär. ”Tag bort grunden för vårt nuvarande handelssystem och vi ha den tusenåriga freden.””

Kooperationen har varit framgångsrik i Sverige. Men i takt med ökad konkurrens från andra matjättar har kooperationen alltmer lämnat sina ursprungliga idéer. Inte bara lämnat, utan blivit värst i klassen.

Kooperationen i Stockholm blev drivande i att införa helgarbete för lagerarbetare. Innan dess fanns inte det. Riksdagen tog 1970 bort regleringen på öppettider inom handeln.

Men lagerarbetarna var fredade mot de nya ändringarna. Fram till 1988 då gav kooperationen upp motståndet mot helgarbete på lagren och det blev den nya normen.

Ett annat avsteg från sitt ursprung gjorde Coop när den blev drivande i tolkningen av LAS. Lagen om anställningsskydd innebär bland annat att arbetsgivaren måste förhandla med facket när den vill säga upp eller minska anställdas arbetstid. Men genom den så kallade hyvlingen kan chefen i stället utan förvarning ta bort arbetstimmar.

Det var det som hände några heltidsanställda för nästan tio år sedan på Coop i Örebro. Arbetsgivaren sänkte arbetstimmarna och därmed lönen för de anställda. Fallet gick till Arbetsdomstolen som 2016 gav matjätten rätt. Resultatet av detta har lett till att flera företag sedan dess utnyttjat möjligheten att sänka anställdas arbetstider.

Och nu i svåra tider när vi hade behövt Kooperationens idéer, att värna den lilla människan så är det i stället Coop som är drivande i höjda matpriser.

Det är nästan skrattretande.

När Sydsvenskan granskade prishöjningarna visade det sig att Coop höjt priserna på livsmedel innan leverantörerna ens gjort det. Inte nog med det, enligt en källa till Sydsvenskan hade leverantörerna därefter fått ett brev från Coop med en önskan om att samarbeta för att hålla ner priserna. Många har blivit irriterade och förvånade över de dubbla budskapen.

Det är sorgligt att se hur Coop gått från att vara bäst i klassen till att nästan bli värst mot arbetarklassen. De som förespråkade kooperationens idéer vänder sig i graven.