Va? Är det verkligen sant? Ja, det är klart det är sant. Så rutten är tidningen och chefredaktören, finansierad av spel och dobbel.

De här ständiga återkommande moraliska haverierna för mesta möjliga vinstmaximering är kombinerade med makt. Bonniers är inte en neutral aktör utan en ambitiös maktspelare.

Skandalen när Bonnier lyckades (via bulvaner) ta över TV4 fast man dominerade pressen, var bara början på en kamp för att ändra medielandskapet. Bonnier går runt varje konkurrenslag (som därmed är löjligt urvattnade) och runt varje monopolregel. Att man både dominerar bokhandeln (Adlibris), distributionen, utgivningen och har tvingat fram dubbla ersättningar från återförsäljare av ljudböcker jämfört med andra förlag är bara ett i raden av specialavtal man kan göra för att man har makt.

Tystnaden är total i de medier Bonnier äger kring skandalerna. DN eller DI kommer aldrig att angripa ägarna.

Fast det är givetvis slumpmässig tystnad, inte sant?

Ja, jag tycker väldigt illa om hyckleri där de med makt låtsas sakna den och där de som utses att utföra denna makt låtsas som om den inte finns.

För några veckor sen kom nyheten att Bonnier ska ”rädda lokalpressen”. Genom att ta över Mittmedia (en konkurshotad stiftelse av 28 lokaltidningar) blir man dominerande ägare av pressen i Sverige, även i mindre städer. Det här är en absurd affär, tidningarna skänks till Bonnier (de betalar inget för dem) det kommer att leda till slakt och centralisering av redaktioner, det kommer att leda till nedlagda tryckerier (eftersom Bonniers stora tryckpressar i Akalla behöver mer jobb), det blir ökad distributionsmakt och ökad reklamdominans. De lokala tidningarnas roll kommer vara att leverera digitala prenumeranter till de nationella dagstidningarna som DN och Di. I affären ingår några S-märkta tidningar men de kommer vara nedlagda inom några år med motivet att de inte lönar sig. I själva verket kommer nedläggningarna bero på att Bonnier djupt ogillar LO-facken och ser S som en historisk huvudfiende. Fast det kan man ju inte säga.

Beklaganden kommer då. Sen tystnaden. Och ingen märker hur medieberättelsen förändras för ingen kan se skillnaden när bara en berättelse dominerar.

Det måste ju inte vara såhär. En lokal tidning på över 10 000 i upplaga klarar sig själv. Det är bara om man ser media som en jakt efter monopol och miljardvinster som det är ”olönsamt” med lokala självständigt ägda medier.

Konkurrensverket bör självklart stoppa denna affär men man kommer inte göra det eftersom myten om medias jätteproblem har tagit över politiken.

Även tidigare Bonnierkritiker som Marita Ulvskog gillar affären. Ja, vem vill egentligen bråka med Bonnier?

Det finns en rolig detalj i det hela. Bonnier har i decennier bekämpat presstödet eftersom det har gynnat konkurrens. Nu blir man landets största presstödsmottagare. Eftersom koncernen drivs av vinstjakt kommer presstödet nu försvaras av liberala tidningar. Så kan det gå.

Nej, det är inte bara Bonnier som nu får statsstöd. Som god tvåa kommer i år Göteborgspostens ägare. De fyra miljardärerna (bland annat familjen Stena) får i år 40 miljoner i presstöd. (Detta efter att staten efterskänkt skatt och betalat löner för över en halv miljard åt de rika ägarna i rekonstruktionen av det förstörda mediehuset).

Det är som med banker och politik. Stora banker räddas på kundernas bekostnad. Små äts upp.

Ja, ja. Men vad ska man göra? Det är väl viktigt att det finns lokal journalistik, även i Bonniers slimmade form?

Nja, stopp nu. Det finns faktiskt alternativ.

VI kan skapa en motröst i varje stad.

Såhär: Dagens ETC har kunnat skapa en edition vi kallar ETC Göteborg som finansieras av gemensamma prenumerationer. Den kommer fem dagar i veckan, 2 000 betalar för den. Vi kan på samma sätt skapa en endagarsedition i varje svensk stad om vi har 500 nya Dagens ETC-prenumeranter där. Med lokal ledare och opinion och radikal kritisk nyhetsjournalistik och lokal redaktör. En femdagarstidning om vi har 2 000 nya läsare i en stad. (Då kan vi dessutom trycka editionen för morgonutdelning). I varje stad en motröst.

500 personer är inte så få, men ändå inte väldigt många.

Om vi gör detta i 20 städer (alltså får minst 500 nya prenumeranter per stad) så kommer det att finnas 20 kritiska lokala redaktörer runt landet som granskar den borgerliga makten i varje stad.

Så vad tycker du?

Ska vi högtidstala och klaga på Bonniers makt eller ska vi göra något åt problemet?

Mejla mig ditt svar.