På en bangård någonstans i Sverige står ett alldeles särskilt tåg parkerat. Det är specialbyggt för att snabbt kunna byta kontaktledning och stolpar längs med tågspåren. Inom tio år måste hälften av alla dessa bytas ut. Ändå står Banverkets så kallade trådbrytningståg stilla. Trafikverket valde en billigare entreprenör. Med dagens kontrakt och tempo kommer det ta 350 år att byta ut alla stolpar. 

“Vi är på väg mot en nationell härdsmälta” säger en frustrerad Monica Lingegård, vd för SJ.

Dagens Nyheters stora reportage om järnvägsunderhållets totala urspårning är väl värd sin läsning. Det är en pedagogisk förklaring av avregleringens och marknadiseringens effekter.

Det gamla Banverket har blivit ett statligt bolag som konkurrensutsatts. Trafikverket upphandlar tjänster härifrån och från privata bolag. Det billigaste erbjudandet vinner, bolagen som förlorar överklagar, och så försvinner miljoner iväg på domstolskostnader, jurister och administration. 

Samtidigt som underhållsberget växer och statens egna högspecialiserade tåg för underhåll står stilla. Detta är motsatsen till en fungerande marknad. Än mer motsatsen till fungerande tågtrafik. 

Det är symptomatiskt att infrastrukturminister Andreas Carlsson vägrar svara direkt på DN:s frågor. Samtidigt har järnvägens kris byggts upp länge och utredningar kastats i sopkorgen. I dag har ingen helhetsansvar för att tågen i Sverige ska gå i tid. Ingen regering verkar heller vilja ta ansvar för att det ser ut på det sättet. 

En gång var järnvägen Sveriges blodomlopp. I dag är den viktigare än någonsin om klimatomställningen ska bli av. Då behöver vi något helt annat än avreglerad dumsnålhet.