Under praktiken arbetar den asylsökande praktikanten ofta precis som vanlig arbetskraft. Inga krav finns nämligen på arbetsgivaren när det gäller tillgång till handledare eller någon form av utbildningsupplägg. För att en arbetsgivare ska kunna teckna asylpraktikavtal krävs endast att bolaget inte har skatteskulder.
Och det bästa för arbetsgivaren är att praktiken ska vara helt oavlönad. Migrationsverket står till och med för försäkringar för praktikanterna, medan arbetsgivaren har arbetsmiljöansvaret.
Hur fungerar det då? Inte alls. Ingen uppföljning görs för att kontrollera att de asylsökande har en dräglig vardag på arbetsplatsen under sin praktik. Migrationsverkets anställda hoppas dock att de ska kunna kontrollera mer under 2016. Men bemanningssituationen på verket är redan ansträngd.
Inte heller kontrolleras om arbetsgivare använder sig av asylpraktik som en möjlighet att ersätta ordinarie personal, personal med lön, med praktikanter utan lön. Men på Migrationsverket finns misstankar om att det nog är just precis så asylpraktikantavtalen används, ändå.
Många av företagen som intresserar sig för asylpraktikanter finns inom servicesektorn och praktikerna gäller då sådana arbeten som Annie Lööf, Ebba Busch Thor och nu senast Jan Björklund vill sänka lönerna för. För att arbetsgivarna ska våga anställa. Ha råd att anställa. Eller fundera på att anställa i alla fall. Paradoxalt nog kan tyckas, med tanke på att det alltså redan nu går att få arbetskraft helt gratis, för ett halvår i taget.
Och det är inte första gången det är just människor som kommer hit från länder utanför EU som tvingas gå med på villkor och löner som ingen annan skulle arbeta för. När den förra regeringen och Miljöpartiet 2008 gjorde upp om den asylpolitik som då skulle gälla ingick arbetsmarknaden som en del i uppgörelsen. Då var det arbetskraftsinvandrare som fick betala priset för bristande kontroll och uppföljning.
De regler om arbetskraftsinvandring som beslutades gälla då innebär att arbetsgivare kan söka efter personal utanför EU. De tilltänkta arbetstagarna får därefter ett anställningserbjudande som arbetsgivaren inte förbinder sig att följa och så sluts en ickebindande deal och arbetstagaren kommer till Sverige. Väl på arbetsplatsen är arbetstagaren knuten till arbetsgivaren i och med arbetskraftstillståndet. Ett förlorat arbetskraftstillstånd, till exempel genom uppsägning, ger få reella chanser att kunna ställa om. Arbetstagaren har fyra månader på sig att hitta ett annat arbete innan utvisning.
I praktiken betyder det att arbetskraftsinvandrare inte kan stå upp för sina villkor som andra på arbetsmarknaden i och med att deras hela vistelse i landet hänger på arbetsgivarens goda vilja.
Ingen kontroll, mer än stickprov, görs heller för att säkerställa att förhållandena för de som beviljats arbetskraftstillstånd är drägliga. Men på uppmaning från migrationsverket måste arbetsgivare intyga att allt är okej - ”på heder och samvete”.
Reglerna om arbetskraftsinvandring, som skulle möjliggöra för specialistkompetens som inte fanns i Sverige att komma hit, blev en succé. I restaurangbranschen. Och inom fastighetsområdet. I servicesektorn. Arbetsgivare satte i system att börja ta betalt för arbetskraftstillstånd. Nio av tio arbetsgivare som hade arbetskraftsinvandrare bröt mot lagar och avtal.
Löner och villkor för gruppen är inte oväntat ofta betydligt lägre och sämre än de är för svensk arbetskraft.
Integrationen har varit ledmotivet när det gäller såväl asylpraktiken som reglerna om arbetskraftsinvandring. Nu senast var den ledmotiv när den nyaste migrationsuppgörelsen slöts mellan alla partier utom Vänsterpartiet (som tyckte den var inhuman) och Sverigedemokraterna (som tyckte den var för slapp). Då skulle det hjälpa integrationen att de enormt subventionerade YA-jobben inte längre bara skulle gå till arbetsplatser med kollektivavtal.
Högerpartier, lobbyorganisationer och arbetsgivare är organiserade i sin vilja att hjälpa till med integrationen genom att göra alla som inte är födda här, som har flytt krig eller rest hit för att få arbete, till fattiga och rättslösa arbetare. Lagen om anställningsskydd ska bort, om Moderaterna får bestämma. Och i ärlighetens namn har väl inget borgerligt parti någonsin gillat den särskilt mycket i alla fall. Inga krav på kollektivavtal ska finnas. Det ska sänkas trösklar - alltså löner och villkor.
Inte ens om född i Sverige ska du kunna ha det som 2016. Och är du född i Syrien, då ska du ha det som 1916. Det känns inte som integration. Alls.
