Min personliga idé om en bostadskarriär är att en dag släppas in i allmännyttans bostadsbestånd. Hittills har det inte hänt, utan mitt liv har kantats av olika privata småvärdar, en del ganska seriösa, andra så flummiga att de med tiden kondenserats till roliga anekdoter. Jag är inte ensam — vi är många som drömmer heta drömmar om Bostadsbolaget, Familjebostäder och Poseidon men som trots flera tusen ködagar på Boplats inte kommit dit.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Vilket får mig att fundera. I dessa tider när offentlig verksamhet konsekvent utmålas som ineffektiv, fyrkantig, grå och korrupt (något som inte minst flitigt odlas av de så kallade välfärdsföretagen: Du vill väl inte att ditt barn ska ha en typisk landstingsgrå barnavårdscentral, en kommunalkvadratisk skolgång?) tycks det finnas en enormt stark efterfrågan på kommunala hyresvärdar. Det manifesterades till exempel nyligen när hyresgäster i Rannebergen lyckades stoppa en utförsäljning av allmännyttans lägenheter till det privata fastighetsbolaget Victoria Park. Man kunde tro att denna popularitet skulle vara smickrande för kommunen. Men nej, tvärtom. De allmännyttiga hyresvärdarna i Framtiden AB skruvar obekvämt på sig. Tankar på en aktiv expansion av allmännyttan är närmast otänkbara. Men varför? I alla andra sammanhang betraktar vi efterfrågan och kundnöjdhet som de högsta av värden. I detta sammanhang är det snarare skämmigt och bakåtsträvande av göteborgarna att efterfråga allmännyttigt boende. Som om varje hyresgäst först och främst är en potentiell bostadsköpare som misslyckats köpa.
Jag har i alla fall kommit så långt via Boplats att jag erbjuds visningar. Man går runt där och vet att man med överväldigande sannolikhet inte får lägenheten. Lustigt nog har lägenhetsaspiranterna samma avmätta miner av ointresse som lägenhetsköpare har för inte riskera att trissa upp priserna genom att råka visa entusiasm. När det gäller visningar av allmännyttiga lägenheter via Boplats finns ingen mening med beteendet. Du tjänar absolut ingenting på att ställa en skeptisk knappologisk fråga om huruvida garderobsytan inräknats i bostadsytan. Ändå det där mimiklösa budgivarfejset. Jag tänker att det beror på att bostadsköpet är så exponerat som grundläggande mänsklig aktivitet, att vi sett det hundratals gånger i teveserier, sketcher och i Rapport att vi liksom glömmer bort att vi inte är bostadsköpare.
Mitt största problem med allmännyttan är att den verkligen inte är tillräckligt allmännyttig. För varje bostad på Boplats anges villkor. De är av typen: max två vuxna, max tre barn för en fyrarumslägenhet exempelvis. Kriterierna är alltid maxkriterier, aldrig minimikriterier. Det får mig att gnissla tänder. Den senaste lägenheten vi eventuellt kunde ha fått om kötiden räckt, en fyra, hade alldeles tydligt bebotts en längre tid av en ensamboende äldre person. Det var en lite rörande lägenhet, förmodligen ett dödsbo, full av porslinsfigurer och små prydnadsbord. Ja man förstår ju att det kanske bott fler där tidigare men sedan har maken eller makan dött och så blev man ensam i fyran. Så kan det vara. Det som gjorde mig vild av irritation var att lägenheten gick till den med längst kötid, en ensamstående nybliven pensionär som precis sålt sin villa. Vi har därmed en fyra i allmännyttan som bebotts av en enda person i kanske tio eller 15 år, och nu kommer att bebos av en enda person i ytterligare tio eller 15 år, när många tusen trångbodda barnfamiljer står i kön. Hur allmännyttigt är det på en skala? Att inte allmännyttan också inför minimivillkor – ”Minst två vuxna” eller ”Minst tre personer, varav minst en vuxen” – är att strunta i den makt man faktiskt har att bekämpa trångboddhet och fördela boytorna rationellt. Vilket parti driver det självklara förslaget i kommande valrörelse?
Man kan till och med tänka sig en än mer aktiv roll; man kunde föreslå och initiera byten mellan trångbodda hyresgäster och hyresgäster med tomma rum och skapa incitament för den med tomma rum att tacka ja genom att exempelvis hjälpa till med flytt och flyttstäd. Genom att själva initiera byten skulle man också minska utrymmet för de smutsiga lägenhetsbyten som egentligen handlar om att kapitalisera på sitt hyreskontrakt; att byta sig till en lägenhet man inte tänker bo i för svartuthyrning och eventuella framtida behov.
Men det är inte bara trångboddhet som allmännyttan har makten att bekämpa. Den samhällsförändrande potentialen i ett stort, smart och aktivt kommunalt bostadsägande är enorm. Den vägen kan man närma sig flera av samtidens hönnörsord och målsättningar. Trygghet och social rättvisa – här kan man redan nu buga sig för ett projekt i nordost där bolaget i renhållnings- och fastighetsarbete prioriterar att anställa boende i nordost, något man kallar för ”social upphandling”. Minskad bilism och klimatmål; att vika en del attraktiva kontrakt i tättbebyggda och attraktiva centrala stadsdelar till bilfria hushåll tycker jag vore självklart. Jag har föreslagit detta tidigare och märkt att folk blir oerhört provocerade och tycker att det är hemskt auktoritärt. Då vill jag påminna om att man redan i dag har en del kontrakt där rökfrihet är ett krav, vilket ingen ojar sig så värst över. Varför det ena skal vara okej och det andra galen stalinism kan jag inte begripa.
Minskad segregation, givetvis och inte minst. Sluta skämmas över att folk vill bo i allmännyttan, kommunen! Sälj inte. Köp. Och nyttja sedan den styrka ni får genom att vara de attraktivaste hyresvärdarna till att förändra Göteborg. Yes you can, Framtiden AB!
