Amy Cooper promenerar med sin hund.

Christian Cooper är en inbiten fågelskådare.

Amy är vit, Christian är svart.

Det är avgörande när deras vägar korsas.

Han ber henne vänligt att koppla sin hund, vilket är obligatoriskt. Men hon vägrar. Situationen eskalerar bortom alla rimlighetens gränser, så pass att han börjar filma förloppet.

Amy säger att hon ska ringa polisen.

”Jag kommer att berätta att en afroamerikansk man hotar mig till livet.”

Christian fortsätter filma.

Amy talar med polisens växel.

”Det är en man här, afroamerikan, han har cykelhjälm, han filmar mig och hotar mig och min hund.”

Oh, when Karens take a walk with their dogs off leash in the famous Bramble in NY’s Central Park, where it is clearly posted on signs that dogs MUST be leashed at all times, and someone like my brother (an avid birder) politely asks her to put her dog on the leash. pic.twitter.com/3YnzuATsDm

Amy blir extremt dramatisk. Hennes tonläge korresponderar inte alls med det som faktiskt hänt. Christian är inte aggressiv, tvärtom ber han Amy att inte komma närmre.

Så vad sysslar hon med?

Amy hotar honom.

Amy betonar afroamerikan, inte bara för polisen utan även för Christian. Hon vill att han ska veta att hon har tolkningsföreträde i ett samhälle där svart och brun hud gör dig särskilt utsatt om du skulle råka ut för polisen.

Amy blir så provocerad av Christians uppmaning att hon ska koppla sin hund – som hon mer eller mindre stryper medan det här pågår – att hon förmedlar till honom att patrullen som dyker upp kan komma att skjuta, misshandla eller kväva honom, allra minst ge hennes version mer tyngd än hans.

Denna gång kom inte polisen. Amy kopplar hunden, Christian säger tack. De skiljs åt. Men när hans syster Melody senare får se vad han filmat blir hon rasande, twittrar videon. Hittills har 40 miljoner sett den. Amy får sparken från sitt jobb på en bank. New Yorks borgmästare Bill de Blasio kallar henne rasist, säger att den här sortens beteende inte accepteras.

Men det är så djupt präntat i det amerikanska samhället.

Inte minst bland landets polismyndigheter.

Det är ingen slump att det främst är svarta som grips i New York för att ha brutit mot coronarestriktioner.

Det är ingen slump att USA på måndagen fick ett nytt fall – minns Eric Garner, minns att ingen åtalades – där en svart man dödas av poliser som trycker ner hans ansikte i asfalten och inte slutar trots att han desperat vädjar att han måste kunna andas.

Kan filmen från Central Park förändra något?

Möjligen. Den är unik på flera sätt. Christian bryter mot alla fördomar gällande svarta män som potentiellt farliga. Han är 57 år, utbildad vid Harvard, gay, hanterar nu mediernas frågor som om han aldrig gjort något annat.

Så när Amy menar att hon som kvinna kände sig utsatt när hon mötte honom i den täta vegetationen, underförstått att hon fruktade att han skulle våldta henne…

Nej, det duger inte som efterhandskonstruktion.

Särskilt inte när Christian dokumenterade deras konflikt.

”Det spelar ingen roll vad du har för utbildning eller sysselsättning, varje svart man är sårbar”, twittrar hans syster Melody.

Nej, ingenstans är du säker. Inte när du joggar. Inte när du badar i en pool. Inte när du sitter i en bil. Inte när du städar utanför ditt universitetsboende. Inte när du pratar med din flickvän. Inte när du fågelskådar.

Svarta liv tillskrivs ett annat värde än vita.

Kanske, kanske kan filmen från Central Park ändå skaka om vita amerikaner som anser att rasism är primitivt men själva har fallenhet för att använda sina privilegier, sin ingång till polisens våldskapital.

Att vita ringer polisen för att bli av med svarta som gör helt normala saker, men som ändå upplevs skräckinjagande, är ett så vanligt fenomen att det fått ett eget begrepp som är svåröversatt men träffande: white caller crimes.

Christian vill inte att Amy ska förlora jobbet, att hennes tillvaro ska slås sönder. Allt han vill är att slippa vara en måltavla, slippa leva med ständig hotbild.

”Jag är inte rasist. Jag ville inte honom något illa”, säger Amy till CNN.

Hon är ingen dreglande Maga-sympatisör.

Hon gillar inte Trump. Hon har istället donerat till Kerry, Obama och Buttigieg. Hon är en snäll liberal. Men hon är dessutom tveklöst en rasist som inte tvekar att lagom subtilt dödshota en svart man för att han ber henne följa reglerna som tydligt anges på parkförvaltningens skyltar.

Enda skillnaden är att hon använder det korrekta afroamerikan snarare än n-ordet.