Så enkelt!

Räkna, redovisa.

Justera dina metoder om du hamnar alldeles för långt ifrån 50-50, för annars bidrar du till att diskriminera halva Sveriges befolkning, och du kan inte skylla på att du bara speglar samhället som det ser ut, för mediers uppgift är att ifrågasätta förstoppade strukturer och fördomar, att aktivt söka svar, att vända problem till lösningar.

Det börjar kännas löjligt.

Nu sitter jag här och skriver ännu en ledare om att vår enkla åtgärdslista ger resultat. Den tar Dagens ETC mot mer jämställdhet. Den ger alla läsare en dagstidning med fler perspektiv. Ja, det blir konsekvensen av att inte blunda för halva befolkningen.

2014: 48 procent kvinnor

2015: 49 procent

2016: 51 procent

2017: 52 procent

2018: 50 procent

2019: 49 procent

Dagens ETC är Sveriges enda jämställda dagstidning.

Visst är det för sorgligt.

Att jag varje år ska behöva påpeka exakt hur sorgligt, hur pinsamt, hur onödigt.

Nyligen kom den årliga rapporten ”Rättvisaren” som – igen – visar att svenska medier lider av akut snedfördelning. Som konsument vet du det redan. Du känner av obalansen. Något som skaver.

Kvinnor blir nonchalerade när verkligheten ska filtreras till nyheter.

Bara tre av tio i svenska nyheter är kvinnor.

Allra sämst representerade är kvinnor över 50 år. Deras mediala avtryck är inte ens konstant. Det minskar. Allt närmre osynlighet.

”Just nu lär vi oss se och tycka till om vår omvärld via vita medelålders män med makt”, säger Gunilla Jarlbro, professor i medie- och kommunikationsvetenskap, i ett pressmeddelande.

Marginella framsteg kan noteras, jag vet att det finns journalister på andra redaktioner som pressar sina medier att bli bättre, men uppenbarligen är det något djupt liggande som bromsar jämställdhet vad gäller hur kvinnor och män representeras medialt.

En annan undersökning, från Who makes the news?, gav ett lika deprimerande resultat – redan år 2000.

Nästan inget har hänt på två decennier.

Egentligen trotsar denna snedfördelning – könsdiskriminering – all logik. Okej, du brinner som beslutsfattande chef personligen inte för jämställdhet, men kanske ändå för det affärsmässiga och din egen produkts relevans? Vill inte medier signalera att de har för avsikt att sluta åsidosätta miljoner kvinnor?

Som är prenumeranter, läsare, tittare och lyssnare.

Varför skulle de tolerera medier som reflexmässigt hoppar över dem till förmån för män?

Jag har fått höra att det här skulle vara oerhört komplicerat, att det saknas realistiska sätt att snabbt hitta en rimligare fördelning. Men det är inte sant. Ett exempel är hur flera stora dagstidningen börjat använda en genusrobot, med andra ord ett verktyg som återkommande berättar för journalisterna vilka de väljer att intervjua.

Annars kan faktiskt alla göra som Dagens ETC. Vi vill ju inte vara Sveriges enda jämställda dagstidning. Det har inget egenvärde. Det som betyder något är att visa på en möjlighet, en väldigt konkret väg ut ur journalistik som ofta utgår från män och sällan från kvinnor.

Vi gav ett löfte till våra prenumeranter inför starten.

Dagens ETC ska vara en feministisk dagstidning. Hur skulle vi garantera att det infriades? Vi behövde en metod med omedelbart genomslag. Det blev fem enkla åtgärder som vi fortsatt arbeta efter.

1. Vi förutsätter att kvinnor har lika mycket kunskaper och publiceringsvärda erfarenheter som män.

2. Vi tänker jämställdhet genom planering och produktion.

3. Vi räknar kvinnor och män. Vem intervjuas? Vem syns på bild? Vem anlitas som frilansmedarbetare?

4. Vi presenterar löpande statistik för prenumeranter. Varje dag. Utan undantag.

5. Vi utvärderar. Även fördjupande sammanställningar sker med total transparens.

Det här fungerar.

Jag vet att prenumeranter uppskattar initiativet att räkna – och att göra det helt öppet. Dessutom blir följden bredare, djupare journalistik.

Det finns säkert andra alternativ.

Välj dem, välj något.

Det är ofattbart att medier står och stampar.

Varför vill de inte sluta diskriminera kvinnor?

Allt tar sin början i ett erkännande.

Att det är ett problem att medier alldeles för konsekvent väljer män.

Att det är ett misslyckande att inte kunna frigöra sig ur den låsningen.