Var utopisk! Vad vill vi? Vad kan vi?

Så här formulerar jag ett antal principer som jag tror är nödvändiga att hålla sig till. De är inte särskilt dagspolitiska. Men de utgör ett slags antikonservativa och progressiva linser mot världen som jag menar att vänstern och arbetarrörelsen måste hålla sig med i en tid när det är så lätt att enbart hamna i försvarsställning eller fastna i (de visserligen nödvändiga) små striderna.  

1. Var utopisk! Endast det håller den praktiska reformismen vid liv. Vad vill vi? Vad kan vi? Frågorna hänger samman. När utopierna dör, då avstannar all progressiv samhällsutveckling. 

2. Utgå från att den sociala människan alltid är större än den ekonomiska människan. Empati och samarbete går djupare än konkurrens. 

3. Starta alltid med en ljus bild av människan. Tillit, inte misstro, måste vara startpunkten för tänkandet kring exempelvis alla socialförsäkringssystem. Sådana system ska givetvis motverka fusk och bedrägerier, men utgångspunkten måste alltid vara: Lita på människorna. Ty när den tilliten sviktar alltmer, när misstro blir utgångspunkten, då väller den hårda konservativa synen på människan in. Jag menar helt enkelt att människan själv, som art, är mer god än ond. 

4. Framhåll i varje läge att social jämlikhet och ekologisk hållbarhet är de överordnade målen för all politik. Ökad social jämlikhet minskar statushets och överkonsumtion. Och glöm aldrig att ökad jämlikhet är ett sätt att fördela mer frihet till fler. Jämlikhet och frihet är inte motsatser. 

5. Betrakta alltid klassfrågan som ett avgörande perspektiv på varje samhällsfråga. När klassanalysen är vital utmanas alltid den norm som idag är styrande: Den högre tjänstemannens. Den som inte förstår klassfrågan förstår inte samhället och kan inte förändra det.  

6. Bejaka det universella förnuftet, följ med i naturvetenskaperna, var teknikoptimist. Vänstern behöver sina ingenjörer och tekniker. Klimatet behöver dem. 

7. Se all politik som planetär. Varje beslut vi fattar lämnar ett avtryck i den för allt liv gemensamma biosfären. Vi ingår alla i en stor livsväv. 

8. Överge antropocentrismen. Träd ut ur art-egoismen. Krymp i den meningen människan. 

9. Betrakta den offentliga sektorn som socialism. Den ska stå under demokratisk kontroll och aldrig tillåta privata vinster. 

10. Glöm aldrig att det är sociala rörelser, inte politiker, som kan förändra samhället. Tusen och tusen små möten är det som förändrar samhället. Inte politiska tal, ledarartiklar, eller inlägg på sociala medier. När människor möts, rent fysiskt, läggs grunden för ett bättre samhälle. 

11. Betrakta feminismen som en socialism och socialismen som en feminism. 

12. Förorda alltid mer av ekonomisk demokrati. Och lyft fram begreppet samhällsplanering och till och med planekonomi – vilket är något helt annat än kommandoekonomi. För att häva klimatkrisen krävs just ett väldigt mått av just samhällsplanering. Ingen osynlig hand kommer att visa oss vägen ut ur klimatkris eller ojämlikhet. 

13. Nyformulera ständigt en reformism för vår tid. Gör klart att det aldrig finns en enda lösning på problemen utan alltid många lösningar. 

14. Driv alltid på om en förkortning av arbetstiden. Det är  nödvändigt för demokrati, föreningsliv och ett mer hållbart samhälle.  

15. Gör kulturpolitiken till ett centralt politikområde och se den som en källa till nödvändig systemkritik. 

16. Driv ständigt det antimilitaristiska perspektivet. Militarismen är en ideologi, livsfarlig för varje samhälle och den är en lika farlig industrialism. Freden har ett egenvärde.   

17. Var inte rädd för att värna om nationalstaten. Det är på den nationalstatliga nivån som reformer kan genomföras och det är där demokratin fortfarande fungerar bäst. Men upphöj aldrig nationalstaten till evig norm utan säg nej till nationalismens ideologi. Om tusen år finns inga nationalstater. En världsregering förblir horisonten mot vilken vi måste röra oss.