– Jag tyckte att det var dels rolig iakttagelse att göra, dels en figur som många kan känna igen. Samtidigt kan den användas för att fästa ljuset på ett annat fenomen, att män ofta förväxlar feminism med att beskydda kvinnor. Så pappafeminister funkar lite på samma sätt som kulturmannen. Jag vill inte peka ut några särskilda manliga debattörer utan snarare illustrera min poäng med en figur som man kan känna igen.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Kom ut som pappafeminist

Förra veckan kom Dagens Nyheters Erik Helmerson ut som pappafeminist i en ledare. Han välkomnar debatten och menar att det är helt naturligt att han blev mer feministisk efter att ha fått döttrar.

– Även om man är medveten om vissa orättvisor känns de inte på huden förrän de griper runt armen. Ett exempel är någon som engagerar sig mot rasism när man får vänner av annan etnicitet. Jag vet att kristna förföljs i Mellanöstern, men om jag går på ett föredrag och pratar med någon från Mosul som berättar vad som hänt hans familj så känner jag förtrycket på ett annat sätt, säger Erik Helmerson.

Litteraturprofessorn Ebba Witt-Brattström säger att det är ”bättre sent än aldrig” om papporna som blir feminister. Samtidigt undrar hon varför de inte kunde blivit det tidigare, när de ändå haft kvinnor i sin närhet. 

– Påfallande är att man utgår från att män kan leva med kvinnor utan att förstå att de har andra villkor. Det tycker jag är mest intressant i debatten. Att det är först när man lagt ned eget genmaterial i en person som råkar ut för detta som man förstår, vilket ens egen kvinna gjort i åratal men det har man struntat i, säger Ebba Witt-Brattström.

Ida Ölmedal understryker att hon tycker det är bra att män blir feminister även om det är sent i livet, och att det inte behöver vara ett problem om det är en dotter som väcker engagemanget. Däremot blir det fel om feminismen stammar ur en patriarkal beskyddarvilja. Istället borde männen försöka identifiera sig med kvinnor, menar Ida Ölmedal. Hon tycker det är viktigt att reflektera över de känslor som format de politiska åsikterna     

– Det gäller både papporna som kanske skulle behöva se att feminism handlar om något annat än att skydda döttrar, och om män som skulle behöva komma till feministisk insikt tidigare i livet. Det är krav jag tycker man kan ställa.

Erik Helmerson menar att det går att använda resonemanget om beskydd för att racka ner på all slags solidaritet.

– Det kan man säga om alla solidaritetsaktioner om man är på det humöret. Om man engagerar sig för muslimer är det den vite mannens vilja att beskydda stackars muslimer. Om man engagerar sig för funktionshindrade är det att klappa dem på huvudet som frisk. Det kan sägas om alla solidaritetsyttringar och jag tycker det är lite orättvist. 

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Luis Lineo, ordförande i Män för jämställdhet, säger att hans organisation välkomnar ett feministiskt uppvaknande oavsett hur eller när det sker i livet. Han tycker också det är bra om män reflekterar över varför de inte sett orättvisan tidigare. 

– Vår ståndpunkt är att uppmuntra allt engagemang och fånga upp det. I samtalsgrupper kanske man ställer sig frågan: varför såg jag inte orättvisan tidigare när jag hade en syster, mamma, en kvinnlig jobbarkompis eller vän. Jag känner att jag inte vill gå in i polemik med Ida Ölmedal i Expressen. Vi förstår frustrationen, och det är viktigt att reflektera kring frågorna. Då tar vi gärna det samtalet med männen. Och framför allt uppmuntrar vi dem som inte fått uppvaknandet än.