Tio år på arbetsgolv flimrar förbi; anställningsintervjuer där man tvingats skriva på extremt omfattande sekretessavtal, mystery shoppers utsända för att bedöma våra leenden i kassalinjen, kameraövervakning och hemgångskontroller.
Alltid samma tanke när visitationerna sker; vad är det egentligen som mäts och kontrolleras med alla de system som håller koll på oss på jobbet? Vad handlar stämpelklockor med fingeravtrycksensorer, GPS-övervakning och system som registrerar våra minsta rörelser över arbetsgolvet om. Och vad används systemen till?
Pratar man med forskarna så blir bilden snabbt tydlig: med teknikutvecklingen som argument går vi mot mer övervakning i arbetslivet. Det som tidigare sågs som science fiction kan nu enkelt implementeras och butiker och lager är inga undantag. Faktum är att mycket som för ett par år sedan hade verkat orimligt redan är på plats.
På Coops stora lagerterminal i Västerås arbetar man, precis som på många andra lager, efter ett ”pick by voice”-system där en röst i ett datorstyrt headset läser upp vart man ska åka, vad man ska plocka, vilken bur eller pall man ska lägga det på och till vilken plats man ska köra lastbäraren. Så rapporterar man varje avklarat arbetsmoment i mikrofonen och datorn registrerar det.
Andreas Samuelsson, förtroendevald i fackklubben, berättar att företaget nu också försökt införa andra måltal i ackorden som bygger på ”aktiv tid”.
- Vi arbetar på ackord som bygger på antal plock och stopp per minut. Systemet räknar ut värdet på ordern i minuter och ju fler minuter man kör i timmen ju mer pengar tjänar man. Om ett stopp med tre plock är värt 1,5 minut och du gör det på en minut har du alltså tjänat en halv minut i ditt ackord. Det går alltså att jobba fler minuter än det finns på en timme och företagets målsiffra är 70 ackordsminuter per timme. De fast anställda klarar i snitt 60-62 minuter medan de osäkert anställda, så som timvikarier och bemanningsanställda, ligger på 68-69 minuter/timme.
Aktiv tid-systemet som nu läggs till detta bygger på att varje minut mäts och registreras i 180-sekunders sekvenser. Har du inte gjort färdigt någon process på tre minuter så registreras du som inaktiv. Går du på toa i över tre minuter registreras du som inaktiv. Tar du av dig lurarna och pratar med en arbetskamrat och inte hinner fram till nästa vara inom 180 sekunder så registreras du som inaktiv. Det räcker alltså inte att jobba fort och plocka ackordsminuter, utan du måste också jobba precis hela tiden och hålla processen igång. Plocka en vara, göra färdigt en pall.
Varannan vecka får sedan gruppcheferna individuella rapporter på alla anställda om hur stor del av arbetstiden de varit aktiva och de kallas in på prestationssamtal för att prata om sin produktivitet. Där är det minst 80-85% aktiv tid som är målet, förutom att de måste prestera bra på ackordet.
- Man är medveten om att allt syns och mäts, och det finns alltid i bakhuvudet, säger Andreas. Man funderar på om man verkligen ska gå till jobbet om man t ex är dålig i magen. Kanske är det bättre att sjukskriva sig och slippa få extra toapauser registrerade som inaktiv tid som man sen måste förklara för sin närmsta chef.
Trots att systemet inte får användas till att övervaka i realtid har det hänt att cheferna kommit ut och förhört folk kring var de befunnit sig mellan olika klockslag då systemet inte registrerade några plock. Och i och med att man kan spåra varje plockad vara så kan arbetsledarna hitta direkt var på lagret de anställda befinner sig. De vet var de just varit och vart rösten i lurarna sagt åt dem att åka härnäst.
- Hela tiden det där; vi ser dig, vi vet var du är och vad du gör. Det följer en genom hela arbetsdagen.
Andreas menar att bara vetskapen om att de kan vara övervakade leder till ökad stress, både fysiskt och psykiskt. När man måste prestera hela tiden finns inget utrymme att improvisera eller att tänka själv.
- Du ska bara göra det rösten i lurarna säger åt dig, och det så snabbt som möjligt med så få stopp som möjligt. Om 180 sekunder registreras du som inaktiv.
Även om ackordet ligger kvar på samma nivå så menar Andreas att aktiv tid-systemet gjort att jobbet känns tyngre och han tror att det handlar om att det fanns en annan frihet innan. Tidigare kunde de styra sin arbetsdag mer själva; jobba hårdare på förmiddagen för att ta det lugnare på eftermiddagen till exempel. Nu mäts varje minut.
- Från instämpling då vi tar på oss lurarna och ordrarna börjar läsas upp, tills vi kan ta av oss lurarna och stämpla ut igen, så är vi bara här för att arbeta. Inga sekunder att förlora. Det är väl så arbetsgivarna tänker, att vi inte är på jobbet för att vara sociala eller småsnacka. Man kan åka förbi chefernas kontor, se de sitta framför datorerna och undrar vem eller vilka de håller koll på, vems prestationer det är som följs upp och vem som kommer få frågan om var man var mellan 13.15 och 13.30 och varför inga varor plockades då.
Modellen med aktiv tid är ny och arbetsgivaren har ännu inte lyckats koppla det till ackordet på lagret i Västerås. Därför har de inte heller någon riktig plan kring hur det ska användas, mer än att de har mer att gnälla på.
Andreas förklarar att om fackklubben inte är på tårna så kan systemet missbrukas. Han tror att det i förlängningen finns en risk för att det används till att säga upp folk. Arbetsgivarna visar på siffrorna, kallar det ”olovlig frånvaro” och kan du inte bevisa vad du gjort under tiden som inga ordrar registrerades så säger de upp dig. Han menar att det egentligen inte är något nytt, även innan ”aktiv tid” infördes så användes frekvensen i orderplocket som förtäckta hot: bråkiga tas in på samtal, chefen visar på siffrorna och säger att man är mindre effektiv än andra.
- Ibland har de även hänvisat till att de sett folk på de säkerhetskameror som sitter vid lastbryggorna, trots att ingen av den här tekniken får användas till att hålla koll på personalen på det här sättet. Vi i fackklubben påminner dem ständigt om det.
På arbetsplatser där många är med i facket och det finns en aktiv klubb blir det, som Andreas är inne på, svårare att missbruka systemen. Arbetsgivarna måste informera och förhandla med facket och vet att de har ögonen på sig. För det arbetsgivarna ser som självklara hjälpmedel är det lätt att från andra hållet undra över vad de överhuvudtaget gör för nytta och risken är överhängande att informationen används fel.
På Selecta i Stockholm har bilarna försetts med GPS men Dan Lind, klubbordförande, menar att en stark facklig närvaro gjort att det system som har potential att utnyttjas av cheferna nu istället fått begränsade användningsområden.
- Företagets våta dröm är ju att kunna göra som på 112 och sätta upp en stor tavla på kundtjänst där man ser var alla bilar är i realtid och så ska de kunna skicka oss dit vi behövs bäst just för tillfället hela tiden.
Dan menar att problemet med de här systemen är att de inte tar hänsyn till verkligheten. Det går inte att få in alla variablerna kring hur det ser ut med trafik, parkeringsmöjligheter och så vidare och så ska systemet tänka ut hur lång tid saker får ta. Det är inte så enkelt att man stannar bilen, vevar ner rutan och slänger ut något genom fönstret. Förarna på Selecta ska dessutom leverera service. Överlag tror Dan att det är svårt att få de här systemen att fungera effektivt.
- Den absolut största delen av all verksamhet i landet i nästan alla branscher mår bäst av en planering och en framförhållning i respektive företagsledning. Och då faller hela konceptet med att ha ett GPS-system där man övervakar i realtid.
Jag ringer upp Jonas Söderström, som är informationsarkitekt och bland annat skrivit en bok om digital arbetsmiljö. Han menar att kontrollsystemen är en del av en större tendens inom arbetslivet där utvecklingen i USA ses som förebild.
- Det kallas ”people analytics” och går ut på att arbetsgivaren och någon HR-partner i allt högre grad kontrollerar vad arbetstagarna gör på jobbet. Ett exempel är det amerikanska företaget Humanyze (tidigare Sociometric Solutions, ett namn som kanske kändes för avslöjande), som tagit fram en id-bricka med inbyggda sensorer och sändare som de anställda måste bära på jobbet. En GPS visar hur man rör sig men brickan innehåller också en mikrofon som kan analysera om du har en högljudd ton när du pratar och en kamera som kan analysera din hållning och om du är vänd mot andra personer i dina samtal.
Tanken är att det inte ska gå att följa i realtid och ljud och bild ska vara suddiga och inte återge vad man säger men eftersom det är en mjukvara som styr så finns det såklart sätt att komma runt det.
- Det enda vi vet om teknik är att folk ständigt uppfinner nya sätt att använda den, som från början kanske inte var avsikten med produkten.
Jonas Söderström menar att systemen säljs in med ett löfte om att företagen, med hjälp av teknikens möjligheter att övervaka och styra sina anställda, kan få en högre effektivitet.
- En annat skäl handlar om att mycket av den här tekniken kommer från USA och där existerar i det hål i det amerikanska medvetandet där saker som medbestämmande, fackföreningar, inflytande på arbetsplatsen och dialog mellan arbetsgivare och arbetstagare borde funnits.
Tillbaka på Selecta i Stockholm pratar Dan om huruvida systemen verkligen har någon effekt på produktiviteten.
- Jag skulle säga såhär; människor generellt har inget inbyggt behov av att fuska och mygla. Faktiskt. Känner man att man har ett förtroende, att man är tillräckligt mycket sedd och hörd, att de åsikter man har får ta plats och faktiskt skapar återkoppling i organisationen så är man också motiverad att göra ett bra jobb. Om människor inte behandlas på det sättet så behöver man skaffa en betydelse för sig själv och då kan det bli att man tänker att man vet bäst själv, för om chefen inte bryr sig så kan väl jag ligga och sova en timme i bilen på lunchen. Då är det egentligen företagskulturen det är fel på, ett systemfel där man leder för dåligt.
Men det är inte bara teknik som används i övervakande syften. Även fysiska kontroller med hjälp av säkerhetsbolag och förklädda representanter förekommer. De hemgångskontroller som varit vanliga på mina arbetsplatser, med väktare som genomsöker personalens väskor vid hemgång, är liksom mystery shoppers vanliga i butiker.
Marie har jobbat många år i handelsbranschen på ett flertal olika arbetsplatser och överlag tycker hon att det är tråkigt att arbetsgivare inte verkar litar på sin personal. Eftersom man ändå litar på sina kunder.
- Det är dubbelt, för i handeln så är vi ju också kunder efter arbetstid. Och när det kommer till hemgångskontroller så skulle företagen aldrig välja ut slumpmässiga kunder i butiken som inte gjort något för att väcka misstanke och be att få leta igenom deras väskor när de lämnar affären.
Ridande på teknikens möjligheter och fackets krympande medlemsantal har tankarna kommit åter om att man måste hålla koll på sina anställda för att hålla produktiviteten och servicen uppe. Och allting motiveras med goda intentioner, te x att det är bra att cheferna förstår vad medarbetarna gör och att det är bra att medarbetarna får en utvärdering om hur bra jobb man gör och hur man kan öka sin produktivitet och förbättra kundbemötandet.
Det som tidigare var företagets ansvar har nu lagts på de enskilda arbetstagarna, det är de som måste höja sin produktivitet, inte företaget som kanske behöver ändra sina strukturer eller hitta andra sätt att göra verksamheten lönsam.
Medan den fysiska tröttheten fortsätter att leta sig in i min kropp utefter hållplatserna hemåt efter ännu en hemgångskontroll, så är det som väger allra tyngst att behandlas som någon som inte förtjänar någon respekt eller förtroende. För all övervakning bygger på antagandet att det inte går att lita på personalen. Att vi, till skillnad från de som fattar besluten om vår övervakning, är oärliga och maskar så fort man släpper blicken från oss. Men oavsett om det handlar om produktiviteten, eller om uppfostran, så borde det finnas bättre sätt för företagen att använda pengarna.
Är det inte så att först när vi trivs på våra jobb kommer vi bli motiverade att göra dem riktigt bra?
