Ett dussintal personer går denna förmiddag runt i augustisolen och tittar på målningar av väldigt skiftande stil och kvalitet. Vissa är stora och proffsiga, målade av några av Sveriges bästa gatukonstnärer. Andra är mindre, kreativa övningar av glada amatörer som kommer hit för att det är en av få platser där det är lagligt att måla graffiti i huvudstaden. Och för att det till skillnad från de små legala väggar som finns i exempelvis Tanto, inte blir övermålat direkt utan kan sitta kvar i månader för allmän beskådan.
Tiotusentals personer besöker Snösätra årligen sedan 2014, då industriområdet började målas med graffiti och snabbt blev Sveriges främsta scen för gatukonst.
Numera finns ”Snösätra graffiti” med på såväl Google Maps som hos Visit Stockholm.
– Det är en turistattraktion med otroligt stor potential, säger Jens Thor i en paus från målningen av tre kanariefåglar bredvid en bild av Bob Marley.
Tillsammans med sin fru Caroline arbetar han under konstnärsnamnet We are Thor.
– Vi målar lycka. Magiska lyckliga ögonblick där människa och djur möts. Konst är det viktigaste som finns.
Målar mot boende
Det är första gången han är här för att måla, paret har just kommit hem efter många år i Sydamerika där de rest runt och gjort muralmålningar på hotell i utbyte mot boende och mat.
– Det är fantastiskt att vem som helst kan komma hit och öva, säger Jens Thor.
På andra sidan väggen står en mamma med sina två tonårsdöttrar och sprejar stora bokstäver i olika färger.
– Vi brukar gå hit och måla ett par gånger i månaden under sommarhalvåret. Det är ett superbra ställe som betyder oerhört mycket för stan, och för ens egen del att kunna gå ut och vara kreativ, säger mamman, som inte vill uppge sitt namn.
En bit bort står Gustav och John, 12 och 13 år gamla och gör en målning i rosa. De har precis börjat måla graffiti och kommer hit för att öva.
– Det är astrist att de ska riva det här, säger de i munnen på varandra.
Ja, snart ska Snösätra börja rivas. 2018 beslutade styrande majoriteten i Stockholms stad att halva området, den södra delen, ska rivas för att ingå i Rågsveds naturreservat. Marken ska saneras och ny skog ska planteras. På måndag inleds arbetet när staket ska sättas upp.
”Vi skapar platsen”
Mikael Rickman är ordförande för föreningen Kulturkvarter Snösätra. Han är upprörd över rivningsbeslutet och bristen på dialog i processen.
– Beslutet har ju fattats sen länge, men det är fortfarande en tolkningsfråga vad som ska göras med platsen. De ska först riva, sen fundera ut vad man ska göra, säger han.
– Politikerna måste tänka om och bjuda in till dialog innan de beslutar saker. Det är vi som skapar platsen, och vi vill vara med som en del i beslutsprocessen, inte som åhörare.
Betydelsen av en plats som Snösätra i en storstad som Stockholm är enorm, menar Jacob Kimvall, doktor i konstvetenskap vid Stockholms universitet, lärare vid Konstfack och Berghs samt författare till flera böcker om gatukonst.
– Det är en epok som går i graven, även om varit ganska kortvarig. Snösätra har varit så otroligt viktigt de senaste åren, för att ta igen nolltoleransens många förlorade år i ett internationellt perspektiv för gatukonstens utveckling. Det är en otroligt kulturellt viktig plats och det är väldigt sorgligt att man gör det här, säger han.
– Snösätra betyder jättemycket för väldigt många olika grupper. Jag går själv dit ganska ofta med mina studenter, så på så vis ingår det ju i en institutionell kontext. Det är många som är där och gör fotojobb, och jag har vid åtminstone två tillfällen stött på folk som tagit bröllopsbilder där.
Inte mycket ruffigt kvar
Platser som Snösätra behövs som en kontrast till det annars så tillrättalagda Stockholm, menar Kimvall.
– Stockholm är en väldigt välputsad stad. Den här typen av ruffiga, urbana, miljöer tänkte man sig inte alls när man började marknadsföra Stockholm på 90-talet till en urban medelklass som kör bil, spelar golf och gillar opera. Men det förväntas att alla större städer i världen ska ha minst en sån här plats. En sak som gör Snösätra unikt är den stora grad av nedifrån-och-upp-organisering som finns där.
Att ersätta det som rivs i Snösätra är omöjligt, tror både Kimvall och Rickman.
– Jag har svårt att se att det ska gå, annat än att det blir extremt instrumentellt. En del av charmen med Snösätra är ju att inte är planerat. Det är en sub-urban konsthall, men det är inte gjort för att vara det från början, vilket gör det mer intressant, säger Jacob Kimvall.
– Det är helt omöjligt att ersätta. Och att riva kommer skapa komplikationer när det gäller saneringen också. Skulle man ta de 20 miljonerna som de avsatt för saneringen och lägga dem på att rusta upp istället, så skulle man få ut ett mycket större mervärde, säger Mikael Rickman.
