BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Shonda Rhimes produktionsbolag Shondaland är minst sagt en framgång. Efter Grey’s, som just nu kör sin 13:e säsong i USA, har hon bland annat gjort spinoffen Private Practice, som utspelade sig på en mödravårdsklinik, och jättehittarna Scandal och How to get away with murder. Under en period ägde hennes serier hela de åtråvärda torsdagkvällarna på kanalen ABC, under parollen "Thank God It’s Thursday", en närmast unik dominans.
Men Shondaland är inte bara den konkreta entitet som skapar och äger program som drar höga tittarsiffror och fan-skaror. Det är också en filosofisk, nästan idelogisk plats, där andra regler gäller och där Rhimes tar makten och tillfället att sätta en explicit agenda.
Färgblind casting
Det exempel som kanske får mest uppmärksamhet är hennes fokus på färgblind casting. När hon skapade Grey’s Anatomy och skrev piloten hade inga av huvudpersonerna en förutbestämd etnicitet. De fick inte ens efternamn, för att det inte skulle markeras på något sätt om de var vita, svarta, latino, östasiatiska, eller något annat. Skådespelaren som kändes rätt för en roll skulle få den, utan att den skulle skrivas om eller ändras utifrån bakgrund.
Isaiah Washington, som spelade doktor Burke, var till exempel nära att få rollen som McDreamy som sedan gick till Patrick Dempsey.
Det är dock inte den aningslösa sortens "goda" färgblindhet som annars ofta resulterar i att den som är mest kompetent ändå på något märkligt sätt råkar vara en vit man. Det är inte uttalat i förväg vad någon har för hudfärg – men det finns en tydlig plan att ett sjukhus, i det här fallet, ska representera ett samhälle som inte är helt vitt och aldrig har varit, och ska ge människor möjligheten att få se sig själva på tv.
Till och med patienter och bakgrundsstatister visar på en mångfald. Den enda regeln, har en Grey’s-manusförfattare berättat, är – inga svarta knarklangare eller hallickar. I övrigt kan nästan vem som helst göra nästan vad som helst.
I en intervju har Rhimes sagt att det är märkligt att vi gör ett slags vit-antagande, att någon så att säga är vit tills motsatsen bevisas, eller i alla fall om det inte sägs något annat.
Ingen Viktig Fråga
Mångfald handlar förstås om flera olika saker. I Shondaland kan man dejta över etnicitetsgränser, personer kan vara både homosexuella och bisexuella utan att det ständigt behöver vara en Väldigt Viktig Fråga, kvinnor kan vara både kurviga och tjocka utan att det är en, ja, Väldigt Viktig Fråga, och så vidare.
I Scandal är huvudpersonen, Olivia Pope, en svart kvinna med kontakter och makt i politikens Washington DC. I How to get away with murder har vi Annalise Keating, en svart kvinna som är professor i juridik vid ett stort universitet. De är ovanliga i tablån (eller i Netflix algoritmstyrda utbud).
Samtidigt är det återigen inte en faktisk färgblindhet; verkligheten är vad den är och det ska inte smusslas med hur saker och ting ser ut. Olivia Popes pappa påminner henne rakt ut om det som otaliga föräldrar fått påminna sina barn om: Du måste vara dubbelt så bra som de. Glöm inte vad de ser när de ser på dig.
Vardag utan exotism
När Viola Davis som Annalise Keating i ett avsnitt tar av sig sin peruk i slutet av dagen var det många svarta kvinnor i USA som hurrade. Deras erfarenhet var plötsligt en del av en vardagsrutin på tv, inte något exotiskt eller något som begränsades till "svarta" serier.
Shonda Rhimes är själv en av Hollywoods få svarta showrunners, ett begrepp som används om den som både är exekutiv producent och huvudförfattare för en serie. Hon styr sitt rike med järnhand och visar hur det kan och ska gå till. Men, menar hon, det är inte hon som borde få frågan varför det är så få svarta kvinnor i huvudroller, eller varför det är så dålig mångfald i Hollywood. Hon rollsätter andra än vita män i sina serier; det är alla andra som borde få svara på varför det är som det är.
Shondaland är inte perfekt (om det nu är något man kan kräva av sin kultur). Men om man ska ägna sig åt verklighetsflykt finns det sämre nöjesfält att göra det på.
