Alba blev gravid efter en gruppvåldtäkt, där en av männen var hennes egen bror.
Hon fick missfall och dömdes till 30 års straff.
De båda kvinnorna har fått sina liv ödelagda. Och de är inte ensamma. I El Salvador, ett land med en av världens strängaste abortlagar, sitter idag minst 25 kvinnor fängslade för mord efter att ha fått missfall.
Drömmer om sin son
Teodora del Carmen Vásquez var gravid i nionde månaden när hon plötsligt fick svåra smärtor i magen. Efter att ha fött ett dött barn anklagades hon för abort och dömdes till 30 års fängelse. Bara 34 år gammal hade hon suttit bakom murarna i drygt tio år. Hon längtade efter sin son, som hon inte träffat sedan han var 4 år, nu en tonåring.
– Jag kommer aldrig att överleva detta. Jag kommer att dö här, säger Teodora i början den nya dokumentären ”Fly so far”. Att anlita en advokat har hennes föräldrar inte haft råd med.
Den schweizisk-salvadoranska dokumentärfilmaren Celina Escher är bosatt i Sverige och har rest fram och tillbaka mellan Stockholm och El Salvador för att följa Teodoras rättegång och hennes process från anklagad mördare till fri kvinnorättsaktivist. Processen att göra filmen har varit tung.
– Kvinnorna är överlevare av sexuellt våld, psykiskt våld, obstetriskt våld, polisvåld och statligt våld. Det påverkade mig väldigt mycket känslomässigt. Jag kände ansvar att skildra deras berättelser och visa deras styrka och mod i allt detta, säger Celina Escher.
De 17 blev 129
I det överfulla fängelset sitter totalt 3 000 kvinnor. Att vara anklagad för abort är djupt stigmatiserat. I början ville ingen prata med Teodora, och hon fick sova sju månader på golvet utan madrass.
Men så småningom växte ett systerskap fram mellan kvinnorna som dömts för mord efter att ha fått missfall. Tillsammans med organisationen Citizen group for the decriminalization of abortion (CFDA) började kvinnorna organisera sig för att få rättvisa. Från början kallades gruppen för ”De 17”.
Sedan 2009 har nästan 200 fall identifierats, men många har många fått tillbaka sin frihet tack vare människorättsjurister.
– Det finns hopp. CDFA och människorättsjurister jobbar varje dag med deras fall. 2018 fick elva kvinnor tillbaka sin frihet tack vare detta arbete. Och det finns hopp i systerskapet mellan kvinnorna. Men det behövs internationell press och stöd för att få de salvadoranska myndigheterna att se över totalförbudet mot abort och för att de ska släppa kvinnorna, säger Celina Escher.
Vad gör dig mest arg i allt detta?
– Kvinnor och flickor kriminaliseras för att de drabbas av missfall eller dödfödsel. Men var är vreden mot att unga kvinnor blir gravida efter en våldtäkt och tar sina egna liv? Var är vreden mot våldet som kvinnor utsätts för varje dag, i sina hem och på gatorna? Varje år mördas mellan 300 och 500 kvinnor och flickor i El Salvador på grund av sitt kön. Vad gör staten för att stoppa det? Det finns ingen rättvisa för kvinnor och flickor.
Celina Escher påpekar att frågan om abort dessutom är en klassfråga.
– Det som är upprörande är att antiabort-lagarna i El Salvador bara verkar tillämpas på fattiga arbetarklasskvinnor. Det är kriminalisering av fattigdom, och kriminalisering av att bestämma över våra kroppar, liv och hälsa.
Manuela fick ett missfall på grund av sin lymfomcancer. Hon dömdes till 30 år i fängelse, där hon dog. Den 10 mars tas hennes fall återigen upp i rätten, nu i den interamerikanska domstolen för mänskliga rättigheter.
Här är några guldklimpar från årets Tempo dokumentärfestival 8–14 mars.
”Forgotten lands”
Släpps: 8 mars, 18.00
Den något obstinata änkan Michelle är 86 år och bor i ett litet hörn av den franska regionen Lorraine. Här tillbringar hon dagarna med att titta i gamla fotoalbum, läsa dödsannonser och att prata i telefon med de delar av släkten som fortfarande lever. En livfull och rörande dokumentär om ett äkta original, skapad av den franska regissören Amélie Cabocel, som också är Michelles barnbarn.
”The guardian”
Släpps: 9 mars, 18.00
Den egensinniga syrisk-ortodoxa nunnan Dayrayto bor ensam med sina djur i en förfallen by i sydöstra Turkiet. Ett liv som sticker i ögonen på grannarna i området som helst vill driva ut henne. Men Dayrato ger sig inte, eftersom hon svurit på att skydda kyrkan vad som än händer. Här skildras den mycket envisa nunnans vardag.
”En mammas kropp”
Släpps: 9 mars, 18.00
Vad gör det tunga arbetet mot en mammas kropp? Mot den som vårdar, bär och städar? En svensk kortdokumentär av Jonelle Twum om kroppars slit, kemikalier och händers sprickor. Men också en poetisk berättelse om det som händer i hjärnan. Vad drömmer mamma om?
”Be my voice”
Släpps: 10 mars, 18.00
För kvinnor som trotsar slöjtvånget i Iran är straffen brutala: Syra i ansiktet, våldtäkt eller fängelse upp till 24 år. Den prisbelönta dokumentärfilmaren Nahid Persson berättar om journalisten och kvinnorättskämpen Masih Alinejad som startat en rörelse på sociala medier mot hijabtvånget. En dokumentär som är lika delar historielektion som en känga till Svensk hantering av Irans misogyna regim.
”The earth is blue as an orange”
Släpps: 13 mars, 10.00
Ömsint porträtt av en familj som hjälper den äldsta dottern att förverkliga sina drömmar. När Myroslava kommer in på filmskola involveras hela familjen i skapandet. Samtidigt faller bomberna i krigets Ukraina. Iryna Tsilyks dokumentär handlar om att fly från verkligheten – men är samtidigt en skildring av hur livet i Ukraina ser ut idag.
