Goran Kajfes är en av Sveriges främsta trumpetare, med familjerötterna i det forna Jugoslavien. En flerfaldig Grammisvinnare och redan modern jazzlegendar kommer till Göteborg.
Goran Kajfes förgyller sedan många år Magnus Carlsons band och är även med nu när Weeping Willows-sångaren turnerar med sin northern soul på svenska; en skiva som nyligen nådde toppen på svenska topplistan. Han utgör även en trogen del av blåsduon i Weeping Willows, vars album The time has come den flitige Goran Kajfes dessutom producerade.
Tyresö-sonen Goran Kajfes är en veritabel jazzveteran, sina 46 år till trots. Han driver de omhuldade grupperna Oddjob, just nu aktuell med en EP-skiva där de tolkar Weather Report, och inte minst Goran Kajfes Subtropic Arkestra. Den senare spelar på Neferiti lördag den 29 april inom ramen för festivalen GMLSTN Jazz.
Goran Kajfes Subtropic Arkestra har fått idel lovord för de två första albumen i sin skivtrilogi The reason why. Brittiska musikmagasinet Uncut, som brukar varva Bob Dylan och The Beatles på sina omslag, listade den senaste skivan som en av årets bästa. Den avslutande delen i trilogin släpps i augusti och är de facto inspelad i Göteborg.
– Skivan är på tryckeriet och kommer om en månad. Den spelades in i Göteborg, i Svenska Grammofonstudion. Vi spelade ju på Neferiti för prick ett år år sedan, i april 2016. Då uppstod det en möjlighet att börja spela in nästa skiva så jag bokade tid. Det är skönt att spela in någon annanstans än på hemmaplan. Det blir ett annat fokus, säger Goran Kajfes.
Trumpetmaestron ger alltid ett sympatiskt intryck men det råder inget tvivel om vem som är orkesterns ledare.
– Det är alltid jag som kommer med idéerna. Det är aldrig någon idé att släppa in någon annan när jag har en så klar tanke om vad jag vill göra. Men jag lämnar gärna mycket plats åt alla att tillfoga sin egen prägel, det finns en stor öppenhet.
Många inspirationskällor
Musikaliskt hämtar Goran Kajfes Subtropic Arkestra inspiration från en lång rad källor. Skivtrilogins första del – The reason why, vol. 1 – innehöll bland annat tolkningar av tyska krautrockarna Cluster och Cambridge-psykedeliska jazzrockarna Soft Machine. Uppföljaren bjöd på musik av kamerunske författaren och musikern Francis Bebey och brasilianska storheten Milton Nascimento. Addera en modern artist som Grizzly Bear plus en hel del turkisk psykedelia och Balkan-rytmer så förstår man att den här ”arkestern” inte är något gängse jazzband.
– Jag lyssnar inte så mycket på jazz nu för tiden. Det är mycket sådan här musik, jag lyssnar ganska brett. Sedan brukar jag känna vilka låtar som passar det här bandet. Men det är inte snobbism. Det är inte så att jag tänker att det måste vara obskyrt eller lite off. På volym tre blir det mycket musik från Etiopien och Benin.
Knappt uttala dem
Reportern gissar att det skulle vara svårt att stava till låttitlarna. Det visar sig stämma.
– Haha, jag kan knappt uttala dem själv. Vi har till och med hittepå-namn som ”Nya Etiopien” när vi repar in dem. Men det är allt från Panda Bear till Hailu Mergia.
Fast den musik som snurrat mest hemma hos Goran Kajfes i år är faktiskt Frank Ocean, r&b- och hip hop-storheten som är aktuell för Way Out West.
– Ja, det kanske är lite otippat. Men det där med hur Subtropic Arkestra låter är lättare för andra att avgöra. Det har ju varit mycket afrikanskt på sistone, men om det hörs i mitt trumpetspel kan inte jag avgöra. Jag tror inte det, men så har jag heller inte den distansen till inspelningarna ännu. Jag lyssnade ju otroligt mycket på jazz när jag var ung. När jag lyssnar på i dag blir det gärna gamla frijazz-plattor, The Art Ensemble of Chicago och sånt, säger Goran Kajfes.
När Arkestra-ledaren var ung var det egentligen trombonen som lockade.
– Jag tyckte det var fräckt med den där trombonen i Trazan & Banarne, med en boxhandske på. Fast i musikskolan var det en lärare som tyckte att jag hade för korta fingrar, så det fick bli trumpet i stället. Efteråt har jag ju förstått att det var en luring, en fint för att det saknades trumpet i skolbandet. Och det är jag ju glad för i dag, säger Goran Kajfes och skrattar.
En liveupplevelse
Någon trombon blir det alltså inte när Subtropic Arkestra spelar på GMLSTN Jazz. Ej heller någon Per ”Texas” Johansson, saxofonisten som inte är ordinarie medlem men som faktiskt spelar på alla låtarna på kommande albumet. Nu är septetten i egen rätt en av landets bästa liveupplevelser så det kan vara läge att trotsa den subarktiska Göteborgsvåren på lördag.
The reason why synes självklar.
