Han borde veta, han arbetade för den franska underrättelsetjänsten DGSE (Direction Générale de la Sécurité Extérieure) i 30 år och de sista åren som chef för säkerhetstjänsten – samma jobb som karaktären Henri Duflot.
– Jämför mig gärna med Henri Duflot – bortsett från hur det slutade för honom. Du pratar ju med mig nu. DGSE skulle aldrig skicka ut en chef med egna personliga vendettan att lösa. Det skulle kosta republiken för mycket.
I serien reser Henri Duflot själv på uppdrag i krigszon.
Alain Chouet menar att redan själva premissen för ”Falsk identitet” en omöjlighet. Kärlekshistorien mellan mästerspionen Guillaume Debailly – alias Paul Lefèvbre, alias ”Malotru” – spelad av Mathieu Kassovitz, och den syriska historikern Nadia El Mansour (Zineb Triki) är motorn i alla fem säsonger framåt.
– I Mellanöstern generellt och i Syrien i synnerhet finns en väldigt stark social solidaritet. Alla känner alla och Damaskus är till syvende och sist en liten stad, säger Alain Chouet.
Under 80-talet var han själv ambassadsekreterare i Damaskus och har arbetat på franska ambassader i flera länder i Mellanöstern.
– Deras kärlekshistoria skulle få ett abrupt slut. En fransman som lever under en täckmantel som inte ens håller, en falsk fransklärare på en etablerad fransk skola i utlandet, det går inte. Andra lärare skulle avslöja honom direkt. Och en fransman kan inte ha någon relation med någon över huvud taget utan att regimen får nys på det. Särskilt inte en kvinna som som är gift med en framstående, regimnära man. Det skulle inte hålla tre dagar. Och det skulle sluta illa.
Alain Chouet menar att en verklig agent skulle ha placerats på andra sätt.
– Antingen som officiell agent som jobbar på en ambassad, ett konsulat där du utför två arbeten: Ditt arbete som diplomat på dagen och ditt andra arbete som spion på natten. Eller så är du där under täckmantel men inte i flera år utan kanske i rollen som affärsman på kortare besök.
Vad gör spionen då?
– Spioneri är att tillskansa sig topphemlig information genom människor som inte får ge dig den. Det är ett yrke vars hela syfte är olagligt.
Alain Chouet beskriver det som en långdragen process. Att det gäller att ta sig in måltavlan (personens) intima sfär och odla en vänskap som får personen att fästa sig vid och behöva en.
– En måltavla är en person som hanterar topphemlig information och är naturligt vaksam, så det är inte enkelt. Du måste lära känna hens styrkor och framför allt svagheter. Det är ett arbete som tar flera år och kräver intelligens.
Målet är att personen inte ska ha något annat val än att dela med sig informationen.
Vilka metoder används? Våld och utpressning?
Alain Chouet fnyser och säger att inget ska uteslutas men poängterar att det finns två ”idiotiska” underrättelsemetoder.
– Den ena är tortyr. Det är inte en moralisk fråga utan en människa som torteras kommer att säga precis vad som helst för att få dig att sluta. Den andra är pengar. En person som får pengar kommer att säga vad som helst för att pengarna ska fortsätta komma in. Nej, man måste vara mer subtil än så. Mer intelligent.
Manipulativ?
– Absolut. En lyckad rekrytering är som en kärlekshistoria. Inte bokstavligt talat men måltavlan måste bli beroende av dig. Behöva dig.
Han insisterar på att rekryteringen är ”ointressant” och vill inte jämföra sin roll som ung med mästerspionen Malotrus rollkaraktär. Han menar att det är ett lagarbete, att spionen med underrättelseteamet i ryggen lyckas med sitt uppdrag.
– Agenten är som ett flygplan i luften. På marken i Paris sitter ett hundratal personer och dirigerar flygningen. Bränsle är aldrig ett problem. Vi spioner struntar i om det tar tid, vi arbetar inte i det omedelbara – vi är många och tålmodiga och väntar i mörkret.
Är det vad du kallar för ointressant för att göra fiktion av?
– Ja, precis.
Av naturliga skäl kan inte Alain Chouet beskriva konkreta rekryteringar från sitt eget arbete. Men han tipsar om att den som vill se en spionfilm som är verklighetstrogen ska se ”Les patriotes” (Enhet 238) av samme Éric Rochant som ligger bakom ”Falsk identitet”. Den handlar om den hur den israeliska underrättelsetjänsten rekryterar en fransman.
– De närmar sig måltavlan lite i taget, inte en agent utan flera och när han väl förstår att han blivit manipulerad och lurad är det för sent. Han har inget annat val. Det är exakt så vi arbetar, säger Alain Chouet.
