– Min son kom hem från förskolan en dag och var ledsen och försökte hålla tillbaka tårarna. När jag frågade honom varför han inte ville gråta svarade han att Spiderman inte gråter. 

Händelsen blev droppen för Linnéa Johansson, som sedan länge irriterat sig på att seriefigurer som vänder sig till barn är så ensidiga, stereotypa och begränsande. Mycket mer än de som vänder sig till den äldre publiken.

– Jag letade på nätet och hittade bilder på när Spiderman gråter, för det gör han ju i originalfilmerna och serierna som vänder sig till vuxna. Då blev min son helt chockad och frågade: ”Bajsar han också?” 

Att hitta en bild där Spiderman bajsar var desto svårare, så Linnéa bestämde sig för att rita en egen teckning där han sitter på toaletten. När hon senare lade ut bilden på Facebook fick den enormt gensvar.

– Jag lade upp den mest för att visa mina bekanta, men sedan började de dela den och då fick den plötsligt jättestor spridning. Så då gjorde jag ett helt ritblock, berättar hon.

Hur reagerade din son på att Spindelmannen går på toa?

– Han är tre år och har precis börjat upptäcka könsrollerna, så för honom blev det snabbt ganska självklart att superhjältar också gråter, går på toaletten och är precis som alla andra. Men jag tror att jag fångade honom precis innan de stereo-typa bilderna hunnit cementeras. 

Vad tror du att bilderna av superhjältar har för påverkan på barn?

– De här karikatyrerna har bara blivit mer och mer extrema med åren. Sedan jag var liten har de överdrivits enormt, å ena sidan machomannen och å den andra girly-girl-kvinnan. Karaktärerna har varit med oss så länge i kulturen att människor inte stannar upp och tänker efter vad de egentligen symboliserar idag. I Sverige är föräldrarna väldigt måna om vad barnen får för mat, att de ska äta ekologiska råvaror och så vidare, men vad barnen matas med för bilder verkar inte så många lika noga med, trots att det kanske gör ännu större avtryck i dem. 

Att så många nu reagerat på några enstaka bilder där Stålmannen till exempel visar känslor och gråter en skvätt, säger något om hur stark normen blivit, menar Linnéa.

– Bara att de gör någonting vardagligt upplevs som extremt och det är väl ett bevis för att de här figurerna inte är så himla avslappnade. I alla fall inte så som de presenteras för barn. 

Men är inte hela poängen med superhjältar att de inte ska vara vardagliga?

– Jo, men då tycker jag att man borde visa att de har två sidor, vilket nästan alla superhjältar ursprungligen har. De flesta är ju en tönt bakom masken och så blir de superstarka när de tar på sig dräkten. Det har jag inga problem med, jag gillar själv superhjältar. Problemet är den mjuka, mänskliga eller nördiga sidan oftast tas bort när de presenteras för barn. Det gör också att superhjälten förlorar sitt djup och blir väldigt endimensionell. 

Har du fått några negativa reaktioner?

– Det har mestadels varit väldigt positivt. Framförallt från barnen. Sedan har det varit väldigt många vuxna som efterfrågat olika hudfärger på superhjältarna, men hela poängen är att det är fylla-i-bilder så att barnen själva får bestämma vilken hudfärg de ska ha. Jag märker att vuxna har svårare att fatta att figurer inte måste vara färdigpaketerade utifrån ett barnperspektiv.

I USA har många också reagerat på att Spiderman har en tandborste på toaletten. Men även där finns förklaringen i barnperspektivet. Linnéas son tyckte, liksom många andra barn, inte om att borsta tänderna, men efter att ha sett att Spindelmannen också gör det har det gått mycket lättare, berättar Linnéa. 

Förutom positiva hurrarop från föräldrar har många superhjältefans också hört av sig och varit lätt kränkta. 

– De poängterar ofta att karaktärerna visst har känsliga sidor i de böcker och serier som de läser. Jag vet det, men jag tycker att det är viktigt att den sidan visas också för barnen. För barn kan ju inte ställa sig upp och säga att de tycker att de leksaker eller bilder som vuxna matar dem med inte är okej. Det är ingen som pratar för barnen på det sättet, de accepterar ju allting. Och presentationen av de flesta stora seriefigurerna handlar ju i grund och botten om att sälja produkter till barnen, så att de ska vilja ha just Harry Potter-svärdet och inte bara en pinne att fäktas med. Den kommersialiseringen av barndomen är ganska obehaglig, tycker jag.

Som en uppföljning superhjältarna släpper Linnéa i dagarna en ritbok med prinsessor, som också går att ladda ner från hennes hemsida limpan.org.

*Gammalt djungelordspråk