Är det något med sommaren som du tycker är extra frustrerande eller som alltid gör dig på dåligt humör?
– Sommaren är en tid för lycka, vilket jag ännu inte begripit mig på som koncept. Därmed är detta en årstid som genererar känslor av alienation. Det är kanske framför allt kärleken till värme som förbryllar mig och får mig att ifrågasätta om det verkligen finns några känslor jag delar med andra människor. Särskilt dystopiskt är det att se människors relation till sol nå så perversa nivåer att de aktivt åker till länder som lider i värmeböljor för att njuta av den torra hals som följer av att sova med luftkonditioneringen igång. Det känns som att alla reser till restaurangen vid universums slut för att sola sig i strålarna från mänsklighetens pågående implosion.
Vilket är ditt värsta Norén-sommarminne?
– Som någon som föredrar trauma framför tristess i lite för hög utsträckning är jag eventuellt mitt i en av mina värsta somrar just nu. Detta är sommaren som inte hände. Jag är som en sommarkatt som aldrig blev någons över sommaren, men som ändå känner sig övergiven när semesterbesökarna åker hem.
Aj, hur blev det så?
– Vid årskiftet sade jag upp mig till förmån för ett frilansliv, vilket lett mig till att fullständigt tappa uppfattningen om tid och rum. Jag har inte längre fredagskänsla och insåg kanske halvvägs igenom sommaren att det är jag själv som måste lösa mitt eget schema om jag ska kunna ha semester?! Who knew. Resultatet är att jag tillbringat sommaren övertrött och ineffektivt arbetande konstant, sånär som på en vecka där jag helt slutkörd kraschade i soffan i mitt mörka vardagsrum för att se om alla sju säsonger av "Mad men".
Vad har mer hänt under din pågående Norén-sommar?
– I ett stilla hopp om kärlek i slutet av sommaren gav jag mig själv till slut ledigt för Pride. Där lyckades jag intressera mig för omkring fyra tjejer som samtliga visade sig ha pojkvän för att slutligen bli hopplöst förälskad i en av medlemmarna i ett drag king boyband från Finland som min kompis sedan dansade med hela kvällen. Det krävs en sommar som aldrig hände för att lämna en hjärtekrossad utan att ha upplevt själva sommarromansen.
Känner du prestationsångest på sommaren?
– Jag har slutat uppleva prestationsångest sedan jag insåg att framgång inte leder till lycka. Min erfarenhet säger mig dessutom att de som tar bäst och flest foton ofta är de som saknar förmåga att fylla upplevelserna med annat än estetik. När man övertygat sig själv om att de roligaste upplevelserna är de minst dokumenterande så slutar andras instagrambilder vara källor till avundsjuka. Å andra sidan har jag vid minst fem seriösa tillfällen den här sommaren funderat på att starta en Tiktokkanal, så jag borde eventuellt ha lite mer prestationsångest i mitt liv.
Vilken är den värsta sommarhiten?
– Jag älskar i princip all dålig musik.
Vilken sommarort vill du aldrig mer besöka?
– Mina somrar brukar inte innefatta så många klassiska sommarorter. Jag har mer för vana att köpa ett interrrailkort och besöka vänner i Europas nördigaste städer. En sommar åkte jag Nürnberg–Strasbourg–Haag för att som brukligt garantera minst två sommardestinationer relevanta för folkrättens utveckling och historia. Även om jag starkt rekommenderar den överväldigande och utmanande upplevelsen av att se rättssalarna i Nürnberg vill jag inte besöka själva staden igen.
Varför inte?
– Stadskärnan var kusligt och tryckande tyst. Byggnaderna tornade upp över kullerstensgator utan trafik och kändes som en mur man stod på fel sida av. Det var en del människor i rörelse men varken musik eller sorl som följde deras närvaro. Det var som om ljudet färdades långsammare där. Inte förrän man svängt in på ett torg och själv kunde se uteserveringar med egna ögon kunde öronen nås av att samtal förekom. Det här kanske är det tydligaste erkännandet av min komplicerade relation till sommaren – att mitt bästa restips är att meddela att Nürnberg inte är en rekommenderad sommarort.
