Som mörk komedi har ”Succession” sedan starten varit en fullträff, med toxisk dialog mellan medlemmarna i den dysfunktionella familjen Roy.

”Han ser ut som jultomten – om tomten hade varit en hit man” viskar den ständigt nervöse kusin Greg (Nicholas Braun) i den nya säsongen när han ser den sadistiske mediemogulen Logan (Brian Cox) patrullera redaktionsgolvet till sin tv-kanal.

När samme Greg, utan tillåtelse, tar med sig en ny flamma till Logans födelsedagskalas får han genast bassning. 

”Vad är hennes fullständiga namn?” frågar Kerry (Zoe Winters), Logans älskarinna, assistent och rådgivare. “Är det Randomfuck? Är det Bridget Randomfuck?”

När säsong fyra tar fart håller barnen Roy på att formera sina trupper efter pappans drag i Italien, att sälja familjeföretaget Waystar och därmed kuppa ut syskonen från successionsordningen.

Den outhärdligt trendkänslige Kendall (Jeremy Strong) är drogfri och behöver ny business att kicka på, Shiv (Sarah Snook) är knäckt efter maken Toms (Matthew Macfayden) svek och behöver syskonens stöd, och lillebror Roman (Kieran Culkin)har slutat runka i det öppna kontorslandskapet. 

Uppenbart paranoida av tidigare svek ska rivalerna för första gången försöka samarbeta. 

Samtidigt har den omaka duon Tom och Greg, nu allierade med Logan, börjat kalla sig själva ”The disgusting brothers”. Den puckade storebrorsan Connor Roy (Alan Ruck) ska gifta sig och funderar över om han ska slänga in 100 miljoner dollar till i sin presidentvalskampanj för att slippa förödmjukelsen att hamna under 1 procent. 

I tider av svidande matpriser är det ren eskapism att kliva in i rum där de privata helikoptrarna alltid väntar runt hörnet och där 100 miljoner dollar i princip är kaffepengar. 

Familjen Roy är the one percent, den globalt rikaste procenten. Till tröst är de samtidigt djupt olyckliga och så ensamma att deras själar ekar innanför de tråkigt dyra Tom Ford-kostymerna. 

Ändå är det djupt sorgligt att se Logan fly sitt eget ruttna födelsedagskalas för att istället sätta sig på en restaurang och prata med sin livvakt om livet efter döden ”Jag tror att det här är allt, eller hur? ”. 

När barnen slutat tävla om pappas gunst finns bara de betalda vännerna kvar. En ingift knähund i form av Tom. En flickvän som är kvar mot hoppet om att få bli tv-ankare. Logan vet att de alla bara slickar hans åldrande röv. Han hatar det. 

Där tv-seriens tidigare säsonger ibland har fokuserat väl mycket på ”vem ska köpa upp vem”-spänning, lyckas den avslutande säsongen balansera perfekt mellan maktkamp, humor och relationsdrama.

Shiv och Tom går in i bästa ”Scener ur ett äktenskap”-läge när de, båda svikna, ser sin relation falla isär. Rörande är också att se syskonen, som fostrats i rivalitet av sin sadistiske far, försöka lajva empati och lojalitet inför varandra. 

De är alla fullkomligt vidriga, ändå känner jag med dessa snuskigt rika as. 

”Succession” är bra tv i en tid där det överlastade streamingutbudet fått oss att tröttna på tv. Det är ett ”måste se” när inget längre måste ses. 

Att seriens skapare Jesse Armstrong valt att avsluta sitt efter fyra säsonger, istället för att mjölka ut succén är bara ytterligare ett kvalitetstecken. 

Men när det sista avsnittet sänds kommer jag förmodligen få söka upp Shakespeare insult generator för att hitta svavelosande svordomar av saknad.