Ett av inslagen under festivalen blir utställningen ”Sexy food”, en grupputställning som görs i konsthantverksplattformen Dotdotdots regi, där de medverkande kosthantverkarna har utgått från eposet Odyssén. Dagens ETC fick en intervju med Petter Rhodiner, konsthant­verkare som arbetar med keramik och en av dem som startat Dotdotdot.

Odyssén, konsthantverk, mat och sex. Det blir många frågetecken där. Hur binder man ihop det?

– Det började med att vi ville utgå från den klassiska grekiska mytologien, eftersom den är grunden för så mycket i vår ­moderna kultur. Där fastnade vi för Odyssén, som är en ­intressant text, både utifrån sina specifika berättelser och för de värderingar den utgår från.

Hur kommer maten och sexet in?

– Det är lusten och frestelserna som driver många av karaktärerna i Odyssén framåt, där maten de äter är en viktig del. Den sexuella lusten är en annan.

Då har vi kvar konsthantverket – vad kommer man att mötas av på er utställning?

– Vi har 15 medverkande konstnärer men det blir inte lika många verk. Några av dem som medverkar har istället fått utforma arkitekturen kring utställningen, då miljön är en viktig del. Vi bjuder på en helhetsupplevelse där sådant som bänkar och podier samtidigt är konstnärliga verk. Några av oss har dessutom arbetat i grupp.

Vilket blir ditt bidrag till utställningen?

– Jag och Amy Worrall har tagit fram ett verk tillsammans. Vi har arbetat med sirenerna i Odyssén, som kan förutspå framtiden. Vi har där utgått ifrån vad deras förutsägelser hade kunnat bli idag. Resultatet handlar mycket om kvinnans ställning, som en form av Metoo-rörelse i det antika Grekland.

Hur beskriver du det nya konsthantverk som växer fram?

– Det finns nog lika många definitioner av konsthantverk som det finns utövare. Den gemensamma länken är att vi arbetar material- eller teknikbaserat. Det nya är att konsthantverk i dag kan vara mycket mer än skapande av bruksföremål som krukor och stolar. De utbildningar som ges i dag är upplagda på ett brett sätt, där ett konsthantverk kan bestå i tolkningar av bruksföremål och att man använder tekniken från förr i en ny konstnärlig kontext. Jag är själv skolad som klassik krukmakare, men kan utifrån det arbeta i flera riktningar.

Du har tillsammans med dina kollegor Lisa Juntunen Roos och Amy Worrall bildat Dotdotdot, som beskrivs som en plattform. Vad skiljer er från ett galleri?

– Vi har valt att kalla det för en plattform eftersom vi inte har som ambition att driva ett kommersiellt galleri utan att skapa en plattform där vi kan diskutera och definiera konsthantverksbegreppet. Detta gör vi till viss del i form av utställningar men också genom samtal, workshops och liknande. Vi har heller inte en fast plats som vi utgår från men finns nu på Götgatan 31 i Stockholm, i en lokal som vi hyr av en pop up-mäklare.