Tom Hanks karaktär beskrivs som en hjälte då han överlämnar sig själv vid den knepiga gisslansituation som uppstår ombord på det stora lastskeppet. Men i USA reagerar besättningen på filmen och menar att berättelsen är en stor lögn.

I Sverige går det att skönja en trend med berättelser baserade på verkliga händelser, ofta med kända personer i fokus (Cornelis, Monica Z, mfl.). Men vad tillför egentligen beskrivningen ”based on a true story” till en film?

– Jag tycker inte att det tillför så mycket längre, det har urholkats. Idag finns det flera möjligheter för var och en att bedöma sanningshalten i en historia. Du kan relativt enkelt söka dig fram till en mer komplex bild och bilda din egen uppfattning. Men är det fiktion tycker jag inte att man kan avkräva en filmskapare en komplett, sann skildring – om en sådan ens finns, säger filmjournalisten Elin Larsson.

Hur mycket litar tittarna på att det är en sann historia?

– Det beror på det enskilda fallet. Folk hyser nog större skepsis till ”based on a true story”-introducerade skräckfilmer, där det kanske är vanligast att använda sig av just det begreppet.

Kan det bli så att filmen ändrar tittarnas bild av verkliga händelser?

– Kanske det. I just Captain Phillips kanske det inte spelar någon roll för folk om han glorifieras eller inte. När en film däremot kan påverka många människors samlade bild av omdebatterade händelser, som i fallet Zero Dark Thirty eller The Fifth Estate, spelfilmen om Assange, får man nog räkna med att bli ifrågasatt.

Är det vanligare idag med moderna historieskildringar?

– Man kanske inte väntar lika länge idag. Det känns ju nästan som realtid ibland. Man brukar säga att verkligheten överträffar dikten och det finns så många fantastiska historier där ute. Som Shibbye och Perssons berättelse som ska bli film. Det blir ju lättare att sälja när det är etablerade historier som folk är insatta i.

Hur mycket kan man ändra en historia och ändå tala om att den bygger på verkliga händelser?

– Det måste vara upp till varje filmare vad hen vill göra, och filmen måste få vara sin egen berättelse. Men glider man för långt ifrån en rimlig bild märker nog publiken det ganska snabbt, och då tappar ju begreppet ”based on a true story” i värde.