Föreställningen handlar om Johannes Wanselows pappa som försvann ur sin fyraåriga sons liv. Händelsen har präglat Johannes Wanselow som person, men att det har blivit en scenföreställning av det var inget han egentligen hade tänkt.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

– Kitte Wagner var ny som chef på Malmö stadsteater och kallade in oss på möte för att lära känna oss. När hon frågade mig vem jag var, så svarade jag av någon anledning med att berätta historien om hur min pappa lämnade mig och hur jag sedan åkte till Iran för att leta upp honom, säger Johannes Wanselow.

Kitte Wagner greps av historien och såg till så att Johannes Wanselow fick träffa den danska författaren Hassan Preisler, för att de tillsammans skulle göra ett manus av den. Resultatet har blivit en föreställning på drygt en timme.

– Det är en monolog där vi har lånat en del drag från stand up-genren, så den innehåller också en del skämt, säger Johannes Wanselow.

Kontakten bröts

Pappan som försvann var en iransk man som kommit till Sverige för att utbilda sig. Han träffade här en svensk kvinna, som blev Johannes Wanselows mamma. Paret skilde sig rätt snart och Johannes hade fram till fyraårsåldern sporadisk kontakt med sin pappa, som hade träffat en kvinna med iranskt ursprung och fått ytterligare en son.

Kontakten mellan far och son bröts sedan abrupt av att pappan flyttade tillbaka till Iran, tillsammans med sin nya familj. Exakt varför de flyttade vet Johannes Wanselow inte. Det dröjde det sedan drygt tio år, innan han fick höra av sin pappa igen.

– Han ringde en dag och berättade att han ville komma tillbaka till Sverige.

Fick avslag

Johannes Wanselow och hans mamma fick papper från Migrationsverket, som de fyllde i för att göra flytten möjlig. Men ansökan avslogs och pappan, som inte hade lämnat sitt telefonnummer, var för andra gången spårlöst försvunnen.

Ytterligare tio år senare gjorde Johannes Wanselow sitt första och hittills enda besök i Iran. Där lyckades han till sist med det omöjliga, att i ett land med 90 miljoner invånare spåra sin pappa. Kontakten ledde till att han under sin sista dag i landet kunde prata med honom i telefon.

Inte mötts

Historien om sökandet kunde här få ett lyckligt slut, men fullt så enkelt är det inte. Johannes Wanselow har fortfarande inte träffat sin pappa sedan han var fyra år.

– I monologen är det en del där mitt fyraåriga jag ställer frågor till pappa, och där han ger alla de rätta svaren. Men i verkligheten är det inte alls så.

Johannes Wanselow har i dag en ytlig kontakt med sin pappa. Vad sökandet efter honom har lett till – och det titeln på föreställningen syftar på – är hur sonen som blev bortvald har lyckats hitta fram till sig själv. Att i det läget resa tillbaka till Iran för att träffa pappan är något han tvekar inför.

– Jag vill egentligen bara höra honom säga förlåt, men är rädd för att åka dit och sedan inte få det svar jag vill ha, säger Johannes Wanselow.