– Oj … Det var en jävla svår fråga. Ålder är ju naturligt, så det kan jag ju inte svara. Men, jag tror att vi alltid har har gjort saker med självförtroende, men det är kanske ännu mer så nu. Det är ju inte så rock ’n’ roll att svara ”trygga” men, ja. Det är nog kanske lite mer punk ändå också, på sättet att vi inte bryr oss inte så mycket om vad någon annan tycker eller tänker längre. Det är viktigare att vi själva är nöjda. Det räcker. Sen såklart en bonus om andra gillar det. 

Rena musikaliska skillnader då?

– Hellacopters har alltid haft en bred ”range” av saker. Vi lyssnar på så otroligt mycket musik, men egentligen på otroligt lite av varje genre. Vi är väldigt petiga. I början kallade många oss för punkband, och visst – vi lyssnar på punk, men om man ska vara ärlig så är 95 procent av alla punkband skitdåliga. Men för att återknyta till förra frågan så var det nog lite viktigare vad som var ”rätt” då. Nu är vi mer obrydda och outar väl Scorpionsplattorna lite längre fram i skivbacken. 

Vad är då istället likheterna mellan ­Hellacopters då och nu?

– Gitarr­erna, sladd­arna, förstärk­arna och trummorna. Vi har nog exakt samma idé kring musiken vi vill göra fortfarande. Men vi lirar bättre tillsammans idag. Det är lite konstigt för de flesta band som återförenas – det är väl kul, men skivorna som kommer ut är sällan lika bra. Men för oss tycker jag det är annorlunda. Nicke blommar ju liksom nu som sångare, och han fyller 50. Det är nog ganska unikt.